2623. Att med ’en son’ menas det Gudomliga Förnuftiga är tydligt av det som betecknas med ’en son’. I den invärtes meningen av Ordet förstås med ’en son’ det sanna, nr 489, 491, 533. Och eftersom det sanna är den viktigaste beståndsdelen i det förnuftiga, nr 2072, 2189, så menas också med ’en son’ det förnuftiga. Men här avses det Gudomliga Förnuftiga, i vilket den viktigaste beståndsdelen är det goda. Även ’Isak’, som ’en son’ här syftar på, förebildar detta goda, något som skall visas i det följande.