2198. Att orden ’Abraham och Sarah var gamla’ betyder det mänskliga hos Herren, som skulle klädas av, är uppenbart av det som ’Abraham och Sarah’ förebildar, och också av det som ’gammal’ och ’ålderdom’ står för. ’Abraham’ förebildar här Herren med hänsyn till det goda i förnuftet, medan ’Sarah’ förebildar Herren med hänsyn till det sanna i förnuftet, vilket förklarats ovan på många ställen i detta kapitel. Båda förebildar följaktligen här det mänskliga hos Herren, och, som ovan framhållits, detta därför att Jehovah nu var närvarande och talade med Abraham. Och Jehovah var själva det Gudomliga hos Herren, inte skilt från Honom, även om det i de förebildande historiska händelserna framställs som frånskilt, ty genom historiska händelser kan det inte förebildas på annat sätt. Men när det sägs att Abraham och Sarah var gamla, så betyder det att det mänskliga skulle kastas av. ’Ålderdom’ innebär inte något annat än den sista tiden. I Ordet omnämns ofta ’ålderdom’ och som ett faktum att människor ’dog’. I den invärtes meningen förstås däremot inte vare sig ålderdom eller kroppens död, utan någonting annat som kan läsas ut av sammanhanget. Ty vad gammal och vad död är, det vet man inte i livet efter detta. Vad det betecknar här framgår, som framhållits, av sammanhanget, vilket är att Herren skulle avkläda det mänskliga.