2145. Att orden ’han satt vid tältöppningen’ betecknar den helighet som fanns hos Honom vid denna tid, som är heligheten i kärleken, vilken avses med att ’allt medan dagen blev varmare’, behandlat i det som följer, framgår av det som förstås med ’tält’ som är helighet, behandlat i nr 414, 1102, 1566. Skälet till att med ’tält’ avses det som är heligt kan man se där. Eftersom Herren vid denna tid hade den förnimmelse som anges med Mamres eklundar, vilken är en lägre förnuftsmässig förnimmelse, som dock är mera inre än den som anges med Mores eklundar, behandlat i nr 1442, 1443, så är detta här förebildat och alltså betecknat med att han satt vid tältöppningen, det vill säga vid ingången till det heliga. Vad det beträffar att förnimmelserna är mer eller mindre inre, så kan detta belysas med de förnimmelser som människorna hade under den Fornäldsta Kyrkans tid. Från dessa har jag hört, att ju mer de var försänkta i vad som var av blott kunskapsmässig karaktär från sådant som var föremål för hörsel och syn, desto lägre blev deras förnimmelser. Men ju mera de lyftes upp från sådant till det himmelska i människokärleken och kärleken, desto mera inre blev förnimmelserna, därför att de då var närmare Herren.