14
patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.
2503. Att ’Kades’ är böjelsen för det inre sanna, som kommer av förnuftsbegrepp, medan ’Sur’ är böjelsen för det yttre sanna, som kommer från av i minnet samlade kunskaper, kan man inse av det som förstås med ’Kades och Sur’. Med ’Kades’ förstås ett sant, som det tvistas om, vilket visats i nr 1678 – således att det betyder tvist om det sanna beträffande dess ursprung, om huruvida det kommer av det som är förnuftsmässigt, något som framgår av det följande. Men eftersom hos Herren allt sant var av himmelskt ursprung, så avses här därför med ’Kades’ böjelse för det sanna. Hos varje Kyrkans människa finns förnuftssanningar och kunskapsmässiga sanningar. Förnuftssanningar är inre sanningar, medan kunskapsmässiga sanningar är yttre sanningar. De förra är distinkta och helt skilda från de senare, precis som människans inre minne är skilt från hennes yttre minne, behandlat i nr 2469–2473 och följande numrerade stycken. Av det sagda följer att det finns två böjelser, den ena mera inre, som är en böjelse för förnuftssanningar, den andra mera yttre, som är en böjelse för kunskapsfakta. Böjelsen för det inre sanna, som utgår från förnuftsbegrepp, avses här med ’Kades’, medan böjelsen för det yttre sanna, som utgår från kunskapsfakta, avses med ’Sur’. Att ’Sur’ betecknar det yttre sanna, se nr 1928, och att med namn i Ordet aldrig menas annat än det som har verklighetsgrund har redan visats i nr 1224, 1264, 1876, 1888, och på många andra ställen.