¹ Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.

² Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.

³ Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma.

⁴ Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna.

⁵ Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.

⁶ Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.

⁷ Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.

⁸ Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden.

⁹ Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.»

¹⁰ Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.

¹¹ Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela,

¹² och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora staden».

¹³ Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,

¹⁴ patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.

¹⁵ Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,

¹⁶ så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna,

¹⁷ hivéerna, arkéerna, sinéerna,

¹⁸ arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare,

¹⁹ så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.

²⁰ Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.

²¹ Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers Söner.

²² Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.

²³ Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas.

²⁴ Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.

²⁵ Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.

²⁶ Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,

²⁷ Hadoram, Usal, Dikla,

²⁸ Obal, Abimael, Saba,

²⁹ Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.

³⁰ Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget.

³¹ Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.

³² Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.

¹ Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i Gerar.

² Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.

³ Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: »Se, du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon är en annan mans äkta hustru.»

⁴ Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: »Herre, vill du då dräpa också rättfärdiga människor?

⁵ Sade han icke själv till mig: 'Hon är min syster'? Och likaså sade hon: 'Han är min broder.' I mitt hjärtas oskuld och med rena händer har jag gjort detta.»

⁶ Då sade Gud till honom i drömmen: »Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själv hindrat dig från att synda mot mig; därför har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.

⁷ Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han är en profet. Och han må bedja för dig, så att du får leva. Men om du icke giver henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du själv och alla som tillhöra dig.

⁸ Då stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem; och männen blevo mycket förskräckta.

⁹ Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: »Vad har du gjort mot oss! Vari har jag försyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begå en så stor synd? På otillbörligt sätt har du handlat mot mig.»

¹⁰ Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: »Vad var din mening, när du gjorde detta?»

¹¹ Abraham svarade: »Jag tänkte: 'På denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dräpa mig för min hustrus skull.'

¹² Hon är också verkligen min syster, min faders dotter, fastän icke min moders dotter; och så blev hon min hustru.

¹³ Men när Gud sände mig ut på vandring bort ifrån min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kärlek därmed att du säger om mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.'»

¹⁴ Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka.

¹⁵ Och Abimelek sade: »Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo var du finner för gott.»

¹⁶ Och till Sara sade han: »Se, jag giver åt din broder tusen siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför allt ditt folk. Så har du inför alla fått upprättelse.»

¹⁷ Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.

¹⁸ HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull.