The Bible

 

Hesekiel 40

Study

   

1 I det tjugufemte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, vid årets begynnelse, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom HERRENS hand över mig, och han förde mig ditbort.

2 I en syn från Gud förde han mig till Israels land och satte mig ned på ett mycket högt berg, och på detta var likasom en stad byggd söderut.

3 Och dit förde han mig, och se, där stod en man vilkens utseende var såsom koppar; han hade ett linnesnöre i sin hand, så ock en mätstång; och han stod vid porten.

4 Och mannen talade till mig: »Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron, och akta på allt som jag kommer att visa dig, ty du har blivit förd hit, för att jag skall visa dig det; förkunna för Israels hus allt vad du får se

5 Och jag såg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det. Och mätstången som mannen hade i sin hand var sex alnar lång, var aln en handsbredd längre än en vanlig aln. Och han mätte murbyggnadens bredd: den var en stång, och dess höjd: den var en stång.

6 Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg; och han mätte portens ena tröskel: den var en stång bred och sedan den andra tröskeln: den var en stång bred.

7 Och var vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttröskeln invid portens förhus på inre sidan mätte en stång.

8 Och han mätte upp portens förhus på inre sidan: det mätte en stång.

9 Han mätte upp portens förhus det höll åtta alnar, och dess murpelare: de höllo två alnar. Och portens förhus låg på inre sidan.

10 Och vaktkamrarna i porten mot öster voro tre på var sida, alla tre lika stora; och murpelarna på båda sidorna voro lika stora.

11 Och han mätte portöppningens bredd: den var tio alnar, och portens längd: den var tretton alnar.

12 Och framför vaktkamrarna var en avskrankning, som höll en aln; en aln höll ock avskrankningen på motsatta sidan; och var vaktkammare, på vardera sidan, höll sex alnar.

13 Och han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras: den var tjugufem alnar bred; och dörr låg mot dörr.

14 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill förgårdens murpelare sträckte sig porten runt omkring.

15 Och avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.

16 Och slutna fönster funnos till vaktkamrarna och till deras murpelare invändigt i porten runt omkring, och likaledes i förhusen; fönstren sutto runt omkring invändigt, och murpelarna voro prydda med palmer.

17 Och han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att där voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring förgården; trettio tempelkamrar voro uppbyggda på stengolvet.

18 Och stengolvet gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd; detta var det nedre stengolvet.

19 Och han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttre framsida: det var hundra alnar, både på östra sidan och på norra.

20 Sedan mätte han ock längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården.

21 Också den hade tre vaktkamrar på var sida och likaledes murpelare och förhus, lika stora som den förra portens; den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

22 Och fönstren, förhuset och palmerna däri voro lika stora som i den port som låg mot öster; och man steg upp till den på sju trappsteg, och dess förhus låg framför dessa.

23 Och en port till den inre förgården fanns mitt emot denna port, det var i norr såsom i öster; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra: det var hundra alnar.

24 Därefter lät han mig gå till södra sidan, och jag såg att också på södra sidan fanns en port. Och han mätte dess murpelare och förhus; de voro lika stora som de andra.

25 Och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

26 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess förhus låg framför dessa; och den var prydd med palmer på sina murpelare, på båda sidor.

27 Och en port till den inre förgården fanns ock på södra sidan; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan: det var hundra alnar.

28 Därefter förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Och han mätte den södra porten den var lika stor som de andra

29 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugu fem alnar bred.

30 Och förhus funnos runt omkring tjugufem alnar långa och fem alnar breda.

31 Och dess förhus låg utåt den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

32 Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där; den var lika stor som de andra.

33 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

34 Och dess förhus låg mot den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

35 Därefter förde han mig till den norra porten och mätte den; den var lika stor som de andra.

36 Så ock dess vaktkamrar, murpelare och förhus, och fönster funnos på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

37 Och dess murpelare stodo vid den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

38 Och en tempelkammare med sin ingång fanns vid murpelarna, i portarna; där skulle man skölja brännoffren.

39 Och i portens förhus stodo två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännoffers-, syndoffers- och skuldoffersdjuren.

40 Och vid den yttre sidovägg som låg norrut, när man steg upp till portens ingång, stodo två bord; och vid den andra sidoväggen på porten förhus stodo ock två bord.

41 Alltså stodo vid portens sidoväggar fyra bord på var sida, eller tillsammans åtta bord, på vilka man skulle slakta.

42 Och för brännoffret stodo där fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga; på dessa skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffers- och slaktoffersdjuren med.

43 Och dubbelkrokar, en handsbredd långa, voro fästa innantill runt om kring; och på borden skulle offerköttet läggas.

44 Och utanför den inre porten funnos för sångarna, på den inre gården, tempelkamrar, som lågo vid den norra portens sidovägg, med sin framsida åt söder; och en annan låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr.

45 Och han talade till mig: »Denna tempelkammare, vars framsida ligger mot söder, är för de präster som förrätta tjänsten inne i huset.

46 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr är för de präster som förrätta tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, vilka äro de av Levi barn, som få träda fram till HERREN för att göra tjänst inför honom.»

47 Och han mätte förgården; den var hundra alnar lång och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framför huset.

48 Sedan förde han mig till huset förhus. Och han mätte för husets murpelare: de höllo fem alnar var på sin sida, så ock porten bredd: den var på var sida tre alnar.

49 Förhuset var tjugu alnar lång och elva alnar brett, nämligen vid trappstegen på vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo pelare, en på var sida.

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #3857

Study this Passage

  
/ 10837  
  

3857. 'And Rachel was barren' means that interior truths were not received. This is clear from the representation of 'Rachel' as the affection for interior truth, dealt with already, and from the meaning of 'barren' as not giving rise to doctrines, nor thus Churches. This statement expresses the opposite of what is said in reference to Leah, that is, that 'Jehovah opened her womb', meaning that the affection represented by her gave rise to the doctrines taught by the Churches. The reason interior truths were not received is that interior truths are such as go above the range of man's belief, that is to say, they do not fall into ideas he has and are not conditioned by the outward appearances or the illusions of the senses by which everyone allows himself to be led. He does not believe interior truths unless in some way they coincide with those appearances or illusions.

[2] For example, it is an interior truth that intervals of time and of space do not exist in the next life, but states instead. Man who is within time and space while he lives in the world forms all his ideas from these, so much so that he cannot have any thought without them, 3404. Consequently unless the states which exist in the next life were described by means of the intervals of time and space which man experiences, that is, by means of the kind of things that are moulded by time and space, he would perceive nothing and so believe nothing, and as a consequence would receive nothing. Doctrine would in that case be barren and no Church would arise from it.

[3] Take another example. Unless celestial and spiritual affections were described by means of such things as constitute worldly and bodily affections man would not perceive anything, for these are the affections he experiences, and it is from them that he is able to have notions about celestial and spiritual affections. Yet the two types of affections are as different from each other, or as far apart, as heaven from earth. Take for example the glory of heaven, that is, of the angels in heaven, 3839. Unless man modelled his idea of the glory of heaven on the idea of the glory which exists in the world he would not grasp it at all and so would not acknowledge it. The same applies to all other interior or heavenly things.

[4] For this reason the Lord has spoken in the Word in accordance with man's own ability to grasp things and with the appearances that go with that grasp of them. The literal sense of the Word is such, yet at the same time is of such a nature that it holds within it the internal sense which contains interior truths. This then explains why it is said in reference to Leah that 'Jehovah opened her womb', and that 'Rachel was barren'; for as has been stated, 'Leah' represents the affection for exterior truth, 'Rachel' the affection for interior truth. But because exterior truths are the first truths which a person learns, the Lord has provided that by means of them he can be introduced into interior truths. This provision is meant by the statement in Genesis 30:22 that God at last remembered Rachel, hearkened to her, and opened her womb.

[5] The truth of all this may be seen from the Churches which existed in ancient times, and from their doctrinal teachings, namely that their teachings were formed from external truths. With the Ancient Church which existed after the Flood their doctrinal teachings were for the most part external representatives and meaningful signs which had internal truths stored within them. For the majority of its members holy worship consisted in those external representatives and signs. If anyone had told them that the essential ingredients of Divine worship were not those representatives and meaningful signs but the spiritual and celestial realities represented and meant by these, they would have rejected them altogether, and so the Church would have ceased to exist. This applied even more to the Jewish Church. If anyone had told them that their religious observances received their holiness from the Divine things that were the Lord's within them they would not have acknowledged them at all.

[6] Such also was mankind when the Lord came into the world. They had grown even more bodily-minded, especially so those who were members of the Church. This is quite evident even from the disciples who, though with the Lord constantly and hearing so many things about His kingdom, were as yet unable to perceive interior truths. They were still unable to have any other concept of the Lord than such as exists with the Jews at the present day about the Messiah whom they are still awaiting. They imagined that He would promote that people to a position of dominion and glory over all nations throughout the world. And after hearing so many things from the Lord about the heavenly kingdom the disciples were still unable to think anything else than that the heavenly kingdom would be like an earthly kingdom, where God the Father would be supreme, after Him the Son, and then themselves the twelve, and so would reign in this order. For the same reasons also James and John asked to sit one on His right and the other on the left, Mark 10:35-37; and the rest of the disciples were angry at these two wishing to be greater than the rest, Mark 10:41; Matthew 20:24. For the same reason also, after teaching them what it was to be greatest in heaven, Matthew 20:25-28; Mark 10:42-45, the Lord still spoke in the way that they themselves thought. That is to say, He spoke of them sitting on twelve thrones and judging the twelve tribes of Israel, Luke 22:24, 30; Matthew 19:28.

[7] If they had been told that the word 'disciples' was not used to mean themselves but all people in whom the good of love and faith dwells, 3354, 3488, and also that in the Lord's kingdom there are no thrones, nor positions of government and dominion, as in the world, and that they would not be able to pass judgement on even the smallest aspect of any one person, 2129, 2553, they would have rejected that saying, and each would have left the Lord and gone back to his own employment. The reason why the Lord spoke in the way He did was so that they would receive those things and through them be introduced into internal truths. For within the external truths which the Lord spoke internal truths lay stored away which in course of time are laid bare. And when these are laid bare those external truths are dispelled and serve solely as the objects or the means for thought about internal ones. From these considerations one may recognize what is meant by the fact that Jehovah opened Leah's womb first and she bore sons to Jacob, and that Rachel did so subsequently.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

The Bible

 

Numbers 23:5

Study

       

5 Yahweh put a word in Balaam's mouth, and said, "Return to Balak, and thus you shall speak."