2508. Att med orden ’hon är min syster’ menas det sanna i förnuftet framgår av det som ’syster’ står för som är det förstånds-sanna i förnuftet, se vad som sagts därom i nr 1495. Att det sanna i förnuftet betecknas med ’syster’ kan inte annorstädes ifrån inses än ifrån det himmelska äktenskapet. Ty allt som stiger ned från detta äktenskap hänger ihop med vartannat och kan liknas vid blodfrändskap och svågerskap på jorden, se nr 685, 917, och detta i oändlig mångfald. Det himmelska äktenskapet existerar uteslutande mellan det Gudomliga Goda och det Gudomliga Sanna. Från detta äktenskap avlas hos människan förmågan att förstå, förmågan att vara förnuftig och förmågan att veta. Ty utan denna avlelse från det himmelska äktenskapet kunde människan omöjligen begåvas med förstånd, förnuft eller kunskap och följaktligen inte vara människa. Det himmelska äktenskapet existerar i Herren Själv, så att Han är själva detta äktenskap, ty Han är själva det Gudomliga Goda och tillika själva det Gudomliga Sanna. Det himmelska äktenskapet existerar hos änglar och människor, i den mån de är i kärlek till Herren och i människokärlek mot nästan, och följaktligen i den mån tro därifrån finns hos dem, det vill säga i den mån de är i Herrens goda och det sanna därifrån. När så är fallet kallas de ’döttrar och söner’ och i förhållande till varandra ’systrar och bröder’, men detta med åtskillnad. Att det sanna i förnuftet kallas ’syster’ beror på att det avlas av det Gudomliga Godas inflytande på böjelsen för förnuftssanningar. Det goda som på detta sätt avlats i det förnuftiga, kallas ’broder’ och det sanna ’syster’. Men detta kommer man att bättre inse av det som i vers 12 i detta kapitel sägs av Abraham: ’Och hon är också verkligen min syster, min faders dotter, men inte min moders dotter. Och hon blev min hustru’.