Nga veprat e Swedenborg

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Studioni këtë pasazh

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Fusnotat:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

Nga veprat e Swedenborg

 

Arcana Coelestia #9062

Studioni këtë pasazh

  
/ 10837  
  

9062. ‘Et si dentem servi sui vel dentem ancillae suae excusserit’: quod significet si destruxerit verum 1 aut affectionem ejus in sensuali, constat ex significatione ‘dentis’ quod sit intellectuale exterius, et inde verum in naturali, de qua supra n. 9052, hic verum in ultimo naturalis, hoc est, in sensuali, quia dicitur de servo et de ancilla; ex significatione ‘ancillae’ quod sit affectio illius veri, de qua etiam supra n. 9059; et ex significatione ‘excutere’ quod sit destruere. Quid sensuale et quale, videatur n. 4009, 5077, 2 5081, 5084, 5089, 3 5094, 5125, 5128, 5580, 5767, 5774, 6183, 6201, 4 6310, 6311, 6313, 6315, 6316, 6564, 6598, 6612, 6614, 6622, 6624, 6948, 6949, 5 7693.

Fusnotat:

1. et

2. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

3. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

4. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

5. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Nga veprat e Swedenborg

 

Arcana Coelestia #5774

Studioni këtë pasazh

  
/ 10837  
  

5774. ‘Et oneravit quisque super asinum suum, et reversi sunt urbem’: quod significet quod a sensualibus reducerentur vera in scientifica, constat ex significatione ‘asini’ quod sit scientificum, de qua n. 5492, ‘super quem onerare’ quod sit reducere a sensualibus, est quia per ‘descendere facere manticam suam terram’ significatur adducere illa quae in naturali usque ad sensualia, n. 5767; levare illam inde, est hic ‘onerare’; ex significatione ‘urbis’ quod sit doctrinale verum, de qua n. 402, x2449, 2943, 3216.

[2] Quid sit a sensualibus reducere vera in scientifica, paucis explicandum: aliud sunt sensualia, aliud scientifica, et aliud vera, 1 succedunt sibi mutuo, a sensualibus enim existunt scientifica et a scientificis vera; quae enim intrant per sensus, ea in memoria reponuntur, et inde concludit homo scientificum, 2 aut ex illis percipit scientificum quod discit; a scientificis dein concludit vera, 2 aut ex illis percipit verum quod discit, ita quoque progreditur 3 omnis homo a pueritia cum adolescit; cum puer est, a sensualibus cogitat et res capit, progrediente aetate 4 ex scientificis cogitat et res capit, et postea ex veris, haec via est ad judicium, in quod crescit homo aetate;

[3] inde constare potest quod sensualia, scientifica et vera distincta sint, immo etiam distincta manent usque adeo ut homo sit quandoque in sensualibus, quod fit quando non cogitat aliud quam quod 5 sensibus obvenit; quandoque in scientificis, quod fit quando elevat se a sensualibus, et 6 interius cogitat, quandoque in veris quae conclusa sunt ex scientificis, quod fit 7 quando adhuc interius cogitat; haec quisque qui reflectit, ex se potest scire: etiam potest homo vera deducere in scientifica, et illa in his videre; et quoque potest deducere scientifica in sensualia, et in his illa contemplari; ut et vice versa. Ex his nunc patet quid intelligitur per adducere illa quae in naturali usque ad sensualia, et a sensualibus reducere vera in scientifica.

Fusnotat:

1. The Manuscript inserts et.

2. et

3. etiam

4. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

5. sensualibus I

6. The Manuscript inserts paulo.

7. cum

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.