73. Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form.

I två föregående kapitel är visat, att hela himlen i en sammanfattning framställer en enda människa, och att likaledes varje samfund i himlen gör det. Av sammanhanget av de orsaker som där är anförda följer, att det förhåller sig på samma sätt med varje ängel. Såsom himlen är människa i största form och ett himlens samfund i en mindre, så är en ängel det i den minsta. Ty i den fullkomligaste form, sådan som himlens form är, är det en likhet av det hela i delen och av delen i det hela. Orsaken härtill är, att himlen är en gemenskap, ty den delar med sig allt sitt åt var och en, och var och en tager från gemenskapen emot allt sitt. Ängeln är ett mottag och därför en himmel i minsta form, såsom också är visat ovan i sin artikel. Det är med människan på samma sätt. I den mån hon tager emot himlen, i samma mån är hon också ett mottag, är en himmel och är en ängel (se ovan nr 57). Detta beskrives så i Uppenbarelseboken:

»Han mätte det heliga Jerusalems mur etthundrafyrtiofyra alnar, en människas mått, som är en ängels» (Uppenbarelseboken 21:17).

Jerusalem är här Herrens kyrka och i högre mening himlen ¹ ; muren är det sanna, som skyddar mot angrepp av falskheter och ondskor ² ; etthundrafyrtiofyra är alla sanningar och godheter i en sammanfattning ³ ; måttet är dess beskaffenhet ⁴ ; människa är den hos vilken allt detta finnes i det allmänna och i varje del, således den i vilken himlen är. Och eftersom en ängel även är en människa på grund av detta, därför säges det »en människas mått, som är en ängels». Detta är den andliga meningen i dessa ord. Vem skulle väl utan den meningen förstå, att det heliga Jerusalems mur var en människas mått, som är en ängels ⁵ .

Footnotes:

170. Förebildningar och företeelser i himlen.

Den människa som tänker endast från naturligt ljus kan inte fatta, att något i himlen är likt det som är i världen, och detta av den orsak, att hon har tänkt från det ljuset och befäst sig i den föreställningen, att änglarna är endast själar, och att själarna är liksom eteriska andeväsen, och att de därför inte ha sinnen såsom människan har, alltså inte ögon och, om de inte ha ögon, att det inte heller finns några föremål [att se]; då likväl änglarna ha alla de sinnen som människan har, ja, mycket förträffligare. Även det ljus i vilket de se är mycket mera strålande än det ljus i vilket människan ser. Att änglarna är människor i den fullkomligaste form och fröjda sig åt alla sinnen, kan ses ovan (nr 73-77); och att ljuset i himlen är mycket mera strålande än ljuset i världen (nr 126-132).