551. Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek.

Alla som är i helvetena är i ondskor och falskheter därifrån, och det finns ingen där som är i ondskor och samtidigt i sanningar. De flesta onda i världen känna till andliga sanningar, som är kyrkans sanningar, ty de ha lärt dem från barndomen och sedan från predikan och läsning av Ordet samt därefter talat från dem. Somliga ha också fått andra att tro, att de av hjärtat voro kristna, eftersom de förstått att med låtsad böjelse tala från sanningar och även att handla uppriktigt liksom av andlig tro. Men de av dem som inom sig tänkt tvärtemot detta och avhållit sig från att göra det onda, som överensstämde med deras tankar, endast för de borgerliga lagarnas skull och av hänsyn till rykte, äreställen och fördelar, de är alla av hjärtat onda och är endast med avseende på kroppen och inte med avseende på anden i sanningar och godheter. När i det andra livet det utvärtes tages ifrån dem, och det inre, som tillhör deras ande, avslöjas, är de därför helt och hållet i ondskor och falskheter och inte i några sanningar och godheter; och det visar sig då, att sanningarna och godheterna haft sitt säte endast i deras minne, ej annorlunda än som kunskaper, och att de tagit fram dem därifrån, när de talat, och låtsats vara goda liksom av andlig kärlek och tro. När sådana försättas i sitt inre tillstånd, följaktligen i sina ondskor, kunna de inte längre säga sanningar utan endast falskheter, eftersom de tala från det onda; ty att från ondskor säga sanningar är omöjligt, eftersom anden då inte är annat än sitt onda, och det falska utgår från det onda. Varje ond ande bringas till detta tillstånd, innan han kastas i helvetet (se nr 499-512). Detta kallas att ödeläggas med avseende på sanningar och godheter ¹ ; och ödeläggelse är inte annat än att försättas i sitt inre tillstånd, alltså i vad som är andens eget eller i vad som är själva anden. Härom kan ses ovan (nr 425).

Footnotes: