From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #9063

Study this Passage

  
/ 10837  
  

9063. ‘Ad liberum 1 mittet’ illum pro dente ejus': quod significet quod non servire amplius possit interno, constat ex significatione ‘ad liberum 2 mittere’ quod sit dimittere e servitio, ita non amplius servire, ut supra n. 9061, et ex significatione ‘dentis’ quod sit sensuale, de qua nunc supra n. 9062. Quomodo cum his se habet, sciri potest ex illis quae de statu interni hominis cum externus laesus est, mox supra n. 9061 ostensa sunt; similiter se habet cum sensuali laeso, hoc enim est ultimum in naturali homine; quod etiam hoc regenerandum sit ut homo plene regeneratus sit, videatur n. 6844, 6845, 7645. Quod haec quae de oculo et de dente servi aut ancillae statuta sunt, arcana in se contineant quae nemo videre potest nisi per sensum internum, cuivis potest constare; quid enim absque arcana causa foret statuere quod servi dimitterentur liberi propter oculum aut propter dentem, et non propter alia membra 3 cum corrumperentur? sed arcana 4 illa causa patet cum scitur quid in spirituali sensu significatur per ‘oculum’ et per ‘dentem’; quod cum scitur, in lucem venit cur ita statutum sit.

Footnotes:

1. dimittet

2. dimittere altered to mittere

3. si

4. The following word or phrase is crossed out in the Manuscript, but it does appear in the first edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #1250

Study this Passage

  
/ 10837  
  

1250. Quod per ‘montem orientis’ significetur charitas, et quidem charitas a Domino, constat a significatione ‘montis’ in Verbo quod sit amor in Dominum et charitas erga proximum, quod ostensum prius n. 795; et quod ‘oriens’ significet Dominum, et inde caelestia, quae sunt amoris et charitatis, videatur etiam prius n. 101, tum ab his sequentibus locis;

apud Ezechielem,

Sustulerunt cherubi alas suas, ... ascendit gloria Jehovae desuper medio civitatis, et stetit super monte, qui ab oriente civitatis, 11:22, 23;

ubi per ‘montem qui ab oriente’, nihil aliud significatur quam caeleste quod est amoris et charitatis quae est Domini, nam dicitur quod ‘gloria Jehovae ibi steterit’:

apud eundem,

Duxit me ad portam, portam quae spectat viam orientis, et ecce gloria Dei Israelis venit a via orientis, 43:1, 2;

ubi per ‘orientem’ simile significatur:

[2] apud eundem,

Et reduxit me via portae sanctuarii exterioris spectantis orientem, et illa clausa, et dixit ad me Jehovah, Porta haec clausa erit, non aperietur, et vir non intrabit per illam, sed Jehovah Deus Israelis intrabit per illam, 44:1, 2;

similiter ‘oriens’ pro caelesti quod est amoris, qui est solius Domini:

apud eundem,

Cum faciet princeps spontaneum, holocaustum, et pacifica, spontaneum Jehovae, et aperiet illi portam spectantem versus orientem, et faciet holocaustum suum et pacifica sua, sicut faciet in die sabbati, 46:12;

similiter pro caelesti quod est amoris in Dominum:

[3] apud eundem,

Reduxit me ad ostium domus, et ecce aquae exeuntes de sub limine domus versus orientem, quia facies domus oriens, 47:1, 8;

ibi de Nova Hierosolyma; ‘oriens’ pro Domino, ita pro caelesti quod est amoris; ‘aquae’ sunt spiritualia. Simile significat hic ‘mons orientis’; praeterea qui habitabant in Syria, dicti sunt ‘filii orientis’, de quibus, ex Divina Domini Misericordia, in sequentibus.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.