2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

8783. ‘Et etiam in te credent in aeternum’: quod significet ut fides veri sit quae permansura, constat ex repraesentatione ‘Moschis’ quod sit verum a Divino, de qua n. 6771, 6827, 7014, ex significatione ‘credere’ quod sit fides, et ex significatione ‘in aeternum’ quod sit permansurum. Cum hoc ita se habet: verum Divinum non ab aliquo recipitur nisi accommodatum sit ad captum, proinde nisi in forma et specie naturali appareat; mentes enim humanae primum non capiunt nisi terrestria et mundana, et ne hilum spiritualia et caelestia; quare si spiritualia et caelestia nude exponerentur, rejicerentur sicut ¹ nihil forent; secundum Domini verba apud Johannem, Si terrena dixi vobis nec creditis, quomodo si ² dicerem vobis supracaelestia? 3:12;

adhuc minus illi qui ante Domini Adventum vixerunt, qui tandem in tali caecitate fuerunt ut nihil scirent, quia ³ nihil scire volebant, de vita post mortem, de interno homine, de charitate et fide, et de aliqua re caelesti; rejiciebant illa quia aversabantur illa; nam qui terrestria et mundana pro fine habent, ⁴ hoc est, supra omnia amant, aversantur spiritualia, et paene abhorrent ipsum nomen; similiter paene hodie; eruditi ⁵ mundi quidem credunt quod illi potius recepturi essent Verbum si caelestia nude exposita fuissent, et si non tam simpliciter scriptum fuisset; sed maxime falluntur; tunc rejecissent illud ⁶ plus quam simplices, ⁷ et inibi nullam lucem sed meram caliginem vidissent; hanc enim inducit eruditio humana apud illos qui suae intelligentiae fidunt, et ideo se extollunt super alios; quod talia abscondita sint sapientibus, et revelata infantibus, hoc est, simplicibus, docet Dominus apud Matthaeum 11:25, 26;

et Lucam 10:21;

constat etiam evidenter ex eo quod qui sunt athei et naturalistae, ut vocantur, sint qui eruditi ⁸ ; hoc scit mundus, et hoc sciunt ipsi.

Footnotes: