From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #574

Study this Passage

  
/ 10837  
  

574. Quod ‘caro’ significet quod homo corporeus factus, constat ex significatione ‘carnis’ in Verbo, ubi tam pro omni homine in genere quam pro corporeo in specie sumitur; pro omni homine, apud Joelem,

Effundam spiritum Meum super omnem carnem, et prophetabunt filii vestri, et filiae vestrae, Joel 3:1;

‘caro’ pro homine, ‘spiritus’ pro influxu veri et boni a Domino:

apud Davidem,

Audiens preces, usque ad Te omnis caro venient, Ps. 65:3 [KJV Ps. 65:2];

pro omni homine:

apud Jeremiam,

Maledictus is vir, qui confidet in homine, et ponet carnem brachium suum, 17:5;

‘caro’ pro homine, ‘brachium’ pro potentia:

[2] apud Ezechielem,

Et 1 scient omnis caro, 21:4, 5:

apud Zachariam, Sile omnis caro coram Jehovah, ii 17; pro omni homine. Pro corporeo in specie:

apud Esaiam,

Aegyptius homo, et non Deus; et equi ejus caro, et non spiritus, 31:3;

pro quod scientificum eorum sit corporeum; ‘equi’ hic et alibi in Verbo pro rationali:

apud eundem,

Recidet 2 ad dextram et esuriet, et comedet ad sinistram, et non saturabuntur, quisque carnem brachii sui comedent, Esai. 9:19 [KJV 20];

pro propriis quae omnia sunt corporea:

apud eundem,

Ab anima et usque carnem consumet, 10:18;

‘caro’ pro corporeis:

apud eundem,

Revelabitur gloria Jehovae, et videbunt omnis caro simul, ... vox dicit, Clama, et dixit, Quid clamabo? omnis ea caro gramen, 40:5, 6;

[3] ‘caro’ pro omni homine qui corporeus:

apud eundem,

In igne Jehovah disceptabit, et gladio Suo cum omni carne, et multiplicabuntur confossi Jehovae, 66:16;

‘ignis’ pro punitione cupiditatum, ‘gladius’ pro punitione falsitatum, ‘caro’ pro hominis corporeis:

apud Davidem,

Deus recordatus, quod caro illi, spiritus vadens, ut non reverteretur, Ps. 78:39;

de populo in deserto desiderante carnem, quod corporei; qui quod desideraverint carnem, repraesentabat quod solum corporea cuperent, Num. 11:32-34.

Footnotes:

1. ut in the First Latin Edition.

2. recedet in the First Latin Edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.