From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #9063

Study this Passage

  
/ 10837  
  

9063. ‘Ad liberum 1 mittet’ illum pro dente ejus': quod significet quod non servire amplius possit interno, constat ex significatione ‘ad liberum 2 mittere’ quod sit dimittere e servitio, ita non amplius servire, ut supra n. 9061, et ex significatione ‘dentis’ quod sit sensuale, de qua nunc supra n. 9062. Quomodo cum his se habet, sciri potest ex illis quae de statu interni hominis cum externus laesus est, mox supra n. 9061 ostensa sunt; similiter se habet cum sensuali laeso, hoc enim est ultimum in naturali homine; quod etiam hoc regenerandum sit ut homo plene regeneratus sit, videatur n. 6844, 6845, 7645. Quod haec quae de oculo et de dente servi aut ancillae statuta sunt, arcana in se contineant quae nemo videre potest nisi per sensum internum, cuivis potest constare; quid enim absque arcana causa foret statuere quod servi dimitterentur liberi propter oculum aut propter dentem, et non propter alia membra 3 cum corrumperentur? sed arcana 4 illa causa patet cum scitur quid in spirituali sensu significatur per ‘oculum’ et per ‘dentem’; quod cum scitur, in lucem venit cur ita statutum sit.

Footnotes:

1. dimittet

2. dimittere altered to mittere

3. si

4. The following word or phrase is crossed out in the Manuscript, but it does appear in the first edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #3048

Study this Passage

  
/ 10837  
  

3048. ‘Sumpsit servus decem camelos 1 e camelis domini sui, et ivit’: quod significet scientifica communia 2 in naturali homine constat a significatione ‘servi’ hic quod sit naturalis homo, de qua supra n. 3019, 3020; a significatione ‘decem’ quod sint reliquiae, quae quod sint bona et vera apud hominem recondita a Domino, videatur n. 468, 530, 560, 561, 660, 661, 1050, 1906, 2284; et cum decem seu reliquiae praedicantur de Domino, quod sint Divina, quae Dominus Sibi Ipsi acquisivit, n. 1738, 1906; et ex significatione ‘camelorum’ quod sint scientifica communia, quae quia fuerunt Divina seu a Domino acquisita, dicitur quod fuerint ‘decem’; tum quod fuerint ‘cameli e camelis domini sui’; quod ‘iverit’ significat initiationem per illa, de qua in hoc capite. Agitur de processu conjunctionis veri cum bono in Divino Rationali Domini, primum de processu initiationis, n. 3012, 3013, qui qualis fuerit, in serie describitur; hic quod Dominus in naturali homine separaverit illa quae ab Ipso, hoc est, quae Divina fuerunt, ab illis quae ex materno; illa quae ab Ipso 3 seu quae Divina fuerunt, sunt per quae initiatio facta, et sunt hic ‘decem cameli e camelis domini sui’; inde est quod in sequentibus de camelis multum agatur, ut quod ‘in genua procumbere fecerit camelos extra urbem’, vers. 11: quod Rebecca etiam potaverit camelos, vers. 14,, 19, 20: quod ducti in domum, et illis datam stramen et pabulum, vers. 31, 32 et porro, quod Rebecca et puellae ejus equitaverint super camelis, vers. 61: quodque Jishak viderit camelos venientes: et cum Rebecca vidit Jishakum, quod ceciderit de camelo, vers. 63, 64;

quod toties memorantur, est causa sensus internus, in quo significant ‘scientifica communia’ quae in naturali homine, ex quibus affectio veri quae initianda affectioni boni in rationali, et hoc secundum viam communem, ut supra ostensum; rationale enim quoad verum absque scientificis et cognitionibus nusquam potest nasci et perfici.

[2] Quod ‘cameli’ significent scientifica communia, constat ex aliis locis in Verbo, ubi nominantur, ut apud Esaiam,

Propheticum bestiarum meridiei: in terra angustiae et angoris, leo juvenis et leo vetus ab illis, vipera et prester volans, portant super humero asellorum opes suas, et super dorso camelorum thesauros suos, ad populum non prosunt; et Aegyptus vane et inaniter 4 auxiliabuntur, 30:6, 7;

‘bestiae meridiei’ pro illis qui in luce cognitionum seu in cognitionibus, sed in vita mali sunt; ‘portare super humero asellorum opes suas’ pro cognitiones quae illorum rationali; quod ‘asellus’ sit verum rationale, videatur n. 2781; ‘super dorso camelorum thesauros suos’ pro cognitiones quae illorum naturali; ‘dorsum camelorum’ est naturale, ipsi ‘cameli’ scientifica communia quae ibi, ‘thesauri’ sunt cognitiones quas pro pretiosis habent; quod ‘Aegyptus vane et inaniter auxiliabuntur’ est quod scientiae nullius usus illis; quod ‘Aegyptus’ sit scientia, videatur n. 1164, 1165, 1186, 1462, 2588 f. ; quod ‘cameli’ hic non sint cameli, patet, dicitur enim quod ‘leo juvenis et leo vetus 5 portant super dorso camelorum thesauros suos’; quisque videre potest quod aliquid arcanum Ecclesiae per id significetur 6 :

[3] apud eundem,

Propheticum deserti maris:... sic dixit Dominus, Vade, constitue speculatorem, quod 7 visurus indicabit; et vidit 8 currum, par equitum, 8 currum asini, currum cameli, et auscultavit auscultationem; ... respondit et dixit, Cecidit, cecidit Babel, [Esai. 21:1], Esai. 21:6, 7, 9; ‘desertum maris’ pro vanitate scientiarum quae non ob usum; ‘currus asini’ pro congerie scientificorum particularium, ‘currus cameli’ pro congerie scientificorum communium, quae in naturali homine; sunt ratiocinia vana 9 quae apud illos qui significantur per ‘Babel’, quae ita describuntur:

[4] apud eundem,

Dilatabit se cor tuum, quia convertetur ad te multitudo maris, 10 opes gentium venient tibi; copia camelorum obteget te, dromades Midianis et Ephae, omnes illi e Sheba venient, aurum et tus portabunt, et laudes Jehovae evangelizabunt, Esai. 40:5, 6;

ubi de Domino, ac de Divinis caelestibus et spiritualibus in Ipsius naturali; ‘multitudo maris’ pro immensa copia veri naturalis, ‘opes gentium’ pro immensa copia boni naturalis; ‘copia camelorum’ pro abundantia communium scientificorum; ‘aurum et tus’ pro bonis et veris quae sunt ‘laudes Jehovae’; ‘e Sheba’ 11 est ex caelestibus amoris et fidei, videatur n. 113, 117, 1171: quod Regina Shebae venerit ad Salomonem Hierosolymam opibus magnis valde, camelis portantibus aromata et aurum multum valde, et lapidem pretiosum, 1 Reg. 10:1, 2,

repraesentabat sapientiam et intelligentiam quae Domino accessit, Qui in sensu interno ibi est ‘Salomo’; ‘cameli portantes aromata, aurum et lapidem pretiosum’ sunt illa quae sunt sapientiae et intelligentiae in naturali homine:

[5] apud Jeremiam,

Ad Arabiam et ad regna Hazoris, quae percussit Nebuchadnezzar rex Babelis; surgite et ascendite Arabiam, et vastate filios orientis; tentoria eorum... sument, cortinas eorum, et omnia vasa eorum, et camelos eorum auferent illis; ... et erunt cameli eorum in praedam, et multitudo pecorum eorum in praedam, et dispergam eos in omnem ventum, 49:28, 29, 32;

‘Arabia’ hic et ‘regna Hazoris’ in opposito sensu pro illis qui in cognitionibus caelestium et spiritualium, ob finem non alius usus quam ut sapientes et intelligentes audiant sibi et mundo; ‘cameli qui iis auferentur, 12 erunt in praedam, et dispergentur in omnem ventum’ sunt in communi scientifica et cognitiones boni et veri, quae etiam illis auferuntur, in vita corporis per quod contraria credant, in altera vita prorsus:

[6] apud Zachariam,

Plaga, qua percutiet Jehovah omnes populos, qui pugnabunt contra Hierosolymam; ... ita erit plaga equi, muli, cameli, et asini, et omnis bestiae, [Sach. 14:12], Sach. 14:15;

‘plaga equi, mali, cameli, asini’ pro privatione intellectualium, quae ita ordine succedunt a rationalibus ad naturalia; quid equus, videatur n. 2761, 2762; quid mulus, n. 2781; quid asinus, n. 2781; ‘cameli’ pro scientificis communibus in naturali homine. ‘Pestis in Aegypto quae erat in pecus quod in agro, in equos, in asinos, in camelos, in armentum et in gregem’, Exod. 9:2, 3, similia significabat. Ex his constare potest quod per ‘camelos’ in Verbi sensu interno significentur scientifica communia quae sunt naturalis hominis. Scientifica communia sunt quae in se comprehendunt plura particularia, et haec singularia, et formant in communi naturalem hominem quoad ejus intellectualem partem.

Footnotes:

1. de in the Manuscript.

2. The Manuscript inserts Divina.

3. The Manuscript has et for seu quae

4. Hebrew forEgypt' is Mizraim, a dual form ( = upper and lower Egypt), hence the plural verb.

5. The Manuscript has portabunt

6. The Manuscript inserts similiter ac perhumeris asellorum. '

7. The Manuscript has videat

8. Hebrew (recheb) = chariot, but also riders, or a troop.

9. The Manuscript inserts de Divinis.

10Arcana Coelestia 1259 has exercitus

11. The Manuscript has pro

12. The Manuscript inserts et.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.