1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

8781. ‘Ecce Ego veniens ad te in densitate nubis’: quod significet quod ea fiet in specie maxime naturali, constat ex significatione ‘venire ad te’ cum dicitur a Jehovah ad Moschen, per quem repraesentatur verum a Divino quod est Ecclesiae spiritualis, n. 8760, quod sit revelatio, et ex significatione ‘densitatis nubis’ quod sit in specie maxime naturali, in quali est Verbum Veteris Testamenti in littera; quod ‘nubes’ sit Verbum in littera, videatur Praefatio ad Gen. xviii et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8106, 8443; ¹ ‘densitas’ est obscurum quale est cogitationis hominis ex solo lumine sensuali, hoc est, maxime naturali; in quali fuerunt illo tempore posteri Jacobi, et quoque hodie Judaei, de Divino, nam Divinum non aliter potest apparere alicui quam secundum statum ejus vitae et inde apperceptionis; ita lux caelestis illis qui in amore sui et mundi, in quo gens illa prae aliis fuit, quam sicut ‘densitas nubis’; Verbum in littera, imprimis propheticum, nec aliud est respective ad sensum ejus internum; in sensu ejus interno est lux qualis comparative est lux solis supra nubes, quae lux in Verbo vocatur ‘gloria’; quare etiam dicitur in Verbo quod Jehovah vehatur super nubes, equitet super illis, volet super illis, suum triclinium habeat super illis, quod Dominus venturus in nubibus caeli, et similia plura, quae nusquam de Jehovah, hoc est, de Domino, ² dicta fuissent, nisi ³ significavissent lucem veri in qua Ipse in caelo, et ‘nubes’ umbram veri, in qua illi qui infra ⁴ .

Footnotes:

7381. ‘Dic ad Aharonem’: quod significet influxum legis internae in legem externam, constat ex repraesentatione ‘Moschis’ quod sit lex Divina, de qua n. ¹ 6723, 6752; et ex repraesentatione ‘Aharonis’ quod sit doctrina boni et veri, de qua n. 6998, 7089; doctrina boni et veri, quam Aharon repraesentat, non aliud est quam lex externa existens a lege interna, hoc est, per legem internam a Divino; et ex significatione ‘dicere’ quod sit influxus, ut n. 6152, 6291, 7291; quod ‘dicere’ hic sit influxus, est quia Moscheh diceret ad Aharonem, et Moscheh est lex interna, et Aharon ² externa, ³ et influxus a Divino fit per internum in externum; lex interna est ipsum verum Divinum quale est in caelo, ⁴ et lex externa est verum Divinum quale est in terra; ita lex interna est verum accommodatum angelis, et lex externa est verum accommodatum hominibus.

[2] ⁵ Quia lex interna, quam Moscheh repraesentat, est verum accommodatum angelis, et lex externa, quam Aharon repraesentat, est verum accommodatum hominibus, de illis licet hic aliquid dicere: verum accommodatum angelis est quoad maximam partem hominibus incomprehensibile; hoc constat ex eo quod talia in caelo videantur et dicantur quae oculus nusquam viderat, nec auris usquam audiverat; causa est quia illa quae apud angelos dicuntur sunt spiritualia, quae abstracta sunt a naturalibus, ⁶ consequenter remota ab ideis et vocibus loquelae humanae; homo enim ideas suas formaverat ex illis quae in natura sunt, et quidem in natura crassiore, hoc est, ab illis quae in mundo et super terra viderat, et sensu tetigerat, quae materialia sunt; ⁷ ideae cogitationis interioris apud hominem tametsi supra materialia ⁸ sunt, usque in materialibus terminantur, et ubi ⁹ terminantur, ibi ¹⁰ apparent esse, ¹¹ inde percipit quid cogitat; inde patet quomodo se habet cum vero fidei et quale est, quod cadit in cogitationem ¹² hominis, ¹³ et quod vocatur lex externa, et repraesentatur per Aharonem;

[3] illustretur hoc exemplo: homo nequaquam ¹⁴ cogitare potest absque idea temporis et spatii haec idea adhaeret paene singulis quae homo cogitat; si idea ex tempore et spatio auferretur homini, non sciret quid cogitat, ¹⁵ vix num cogitet; ast ideis angelorum nihil ex tempore et spatio inest sed loco illorum sunt status; causa est quia mundus naturalis se distinguit a mundo spirituali per tempus et spatium; quod tempus et spatium sit in mundo naturali, et pro illis status in mundo spirituali, est quia in mundo naturali apparet sol per apparentes circumvolutiones ¹⁶ facere dies et annos, ac distinguere dies in quattuor tempora, in noctem, mane, meridiem, et vesperam, et ¹⁷ annos quoque in quattuor tempora, in hiemem, ver, aestatem, et autumnum, et hoc quoque per variationes lucis et umbrae, tum caloris et frigoris; inde ideae temporis et ejus variationum; ideae spatii existunt ex mensuratione per tempora, quare ubi unum est, ibi est alterum;

[4] at in mundo spirituali, Sol caeli ¹⁸ , unde lux spiritualis et calor spiritualis, non circumgyrationes et circumvolutiones facit, ac inde ideas temporis et spatii inducit; ¹⁹ lux quae ex Sole illo est verum Divinum, et calor qui ex Sole illo est bonum Divinum; ex his existunt ²⁰ ideae statuum apud angelos, status intelligentiae et fidei a vero Divino, ac status sapientiae et amoris a bono Divino; variationes horum statuum apud angelos sunt quibus correspondent in mundo status lucis et umbrae, tum caloris et frigoris, quae sunt solis cum tempora facit, et spatia mensurat. Ex hoc exemplo ²¹ constare aliquatenus potest quale est verum internum seu verum accommodatum angelis, quod lex interna vocatur, et quale est verum externum seu verum accommodatum hominibus, quod lex externa dicitur; tum unde est quod quae angeli apud se loquuntur homini sint incomprehensibilia et quoque ineffabilia.

Footnotes: