From Swedenborg's Works

Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet #1

Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

Go to section / 603  

← Previous    Next →

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :
»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

-----
Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

-----

Go to section / 603  

← Previous    Next →

From Swedenborg's Works

Arcana Coelestia #4535

Go to section / 10837  

← Previous    Next →

4535. GENESEOS

CAPUT TRIGESIMUM QUINTUM

Ante capita quae praecedunt a cap. xxvi huc usque, explicata

sunt quae Dominus praedixerat de Adventu Ipsius seu de

CONSUMMATIONE SAECULI, et aliquoties ibi ostensum quod per Adventum

Ipsius seu Consummationem saeculi, significetur Ultimum Tempus

Ecclesiae, quod in Verbo etiam ultimum Judicium vocatur: qui non

ultra sensum litteralem vident, non aliter scire possent quam quod

Ultimum Judicium sit Interitus Mundi, hoc 1 imprimis ex

Apocalypsi ubi dicitur,

Quod viderit caelum novum et terram novam; prius enim

caelum et prior terra transiit; et mare non erat amplius:

insuper quod

Viderit civitatem Sanctam Hierosolymam novam

descendentem a Deo e caelo, xxi 1, 2;

et quoque ex propheticis Esaiae, ubi similia 2 ,

Ecce Ego creans caelos novos et terram novam; ideo non

commemorabuntur priora nec ascendent super cor: laetamini et

exsultate in aeternum, quae Ego creans: ecce Ego creaturus

Hierosolymam, exsultationem, et populum ejus laetitiam, lxv

17, 18; lxvi 22.

(References: Isaiah 65:17-18, 66:22; Revelation 21:1-2)


[2] Qui non ultra sensum litteralem vident, non aliter capiunt quam

quod universum caelum cum tellure hac in nihilum casurum, et quod

tunc primum resurrecturi mortui et 3 in novo caelo ac super nova

terra habitaturi; sed quod Verbum hic non ita intelligendum sit

constare potest a pluribus aliis locis in Verbo, ubi caeli et terra

nominantur: qui de sensu interno aliquam fidem habent, ii manifeste

videre possunt quod per novum caelum et novam terram intelligatur

nova Ecclesia quae succedet cum prior transit, videatur n. 1733,

1850, 3355 f, et quod caelum' sit internum ejus, et terra'

externum.

(References: Arcana Coelestia 1733, 1850, Arcana Coelestia 3355)


[3] Ultimum hoc tempus Ecclesiae prioris et primum Ecclesiae

novae est quod etiam vocatur consummatio saeculi, de qua Dominus

apud Matthaeum xxiv locutus est, et Adventus Ipsius, nam tunc

recedit Dominus a priore Ecclesia et venit ad novam: quod

consummatio saeculi illud sit, etiam ab aliis locis in Verbo

constare potest; ut apud Esaiam,

In die illo... reliquiae revertentur, reliquiae Jacobi

ad Deum potentem; nam etsi fuerit populus tuus Israel sicut

arena maris, reliquiae revertentur ex eo; consummatio

definita, inundata justitia; nam consummationem et

definitionem Dominus Jehovih Zebaoth faciens in tota terra,

x 20-23:

apud eundem,

Nunc ne irrideatis, ne forte invalescant punitiones

vestrae, quia consummationem et decisionem audivi a cum

Domino Jehovih Zebaoth super universam terram, xxviii 22:

apud Jeremiam,

Sic dixit Jehovah, Vastitas erit tota terra,

consummationem tamen non faciam, iv 27:

apud Zephaniam,

In angustias redigam homines, et ibunt sicut caeci

ejus, quia Jehovae peccarunt, et effundetur sanguis eorum

sicut pulvis, et caro eorum sicut stercus,... quia Jehovah

consummationem et quidem festinatam faciet cum omnibus

habitatoribus terrae, i 17, 18;

quod consummatio' ibi sit ultimum tempus Ecclesiae, et quod terra

sit Ecclesia, a singulis patet:

(References: Isaiah 10:21-23, 10:20-23, 28:22; Jeremiah 4:27; Matthew 24:1; Zephaniah 1:17-18)


[4] quod terra sit Ecclesia, est inde

quia terra Canaan fuit terra ubi ab antiquissimis temporibus

Ecclesia, ac dein apud posteros Jacobi repraesentativum Ecclesiae;

haec terra cum dicitur consummata, non est gens ibi quae

intelligitur, sed est sanctum cultus 4 quod apud gentem ubi

Ecclesia; Verbum enim (t)est spirituale, et ipsa terra non est

spirituale, nec gens quae ibi, sed id quod est Ecclesiae: quod

terra Canaan fuerit terra ubi ab antiquissimis temporibus Ecclesia,

videatur n. 567, 3686, 4447, 4454, 4516, 4517; et quia ita, quod

per terram' in Verbo significetur Ecclesia, n. 566, 662, 1066,

1067, 1262, 3355, 4447; inde patet quid apud Esaiam intelligitur

per consummationem facere in tota terra'; et apud Zephaniam per

consummationem festinatam cum omnibus habitatoribus terrae'; quod

gens Judaica, quae fuit habitator terrae illius, non consummata

sit, sed quod sanctum cultus apud illos, notum est.

(References: Arcana Coelestia 566, 567, 662, 1066-1067, 1262, Arcana Coelestia 3355, Arcana Coelestia 3686, Arcana Coelestia 4447, 4454, 4516-4517)


[5] Quod

consummatio id sit, manifestius adhuc constat apud Danielem,

Septimanae septuaginta decisae sunt super populum tuum,

et super urbem sanctitatis tuam, ad consummandum

praevaricationem, et ad obsignandum peccata, et ad expiandum

iniquitatem, et ad adducendum justitiam saeculi, et ad

obsignandum visionem et prophetam, et ad ungendum sanctum

sanctorum:... in medio septimanae cessare faciet sacrificium

et oblationem: tandem super avem desolationum desolatio, et

usque ad consummationem et decisionem, stillabit super

devastationem, ix 24, 27.

(References: Daniel 9:27, 9:24)


[6] Inde nunc (x)videri potest quod per consummationem saeculi, de

qua discipuli ad Dominum,

Quodnam signum Tui Adventus et Consummationis saeculi?

[Matth.] xxiv 3,

non aliud significetur quam ultimum tempus Ecclesiae; et quoque per

haec verba Domini, quae ultima sunt apud eundem Evangelistam,

Jesus ad discipulos; Docentes servate omnia quaecumque

mandavi vobis; et ecce Ego vobiscum sum omnibus diebus usque

ad consummationem saeculi, xxviii 20;

quod dIctum a Domino quod cum discipulis esset usque ad

consummationem saeculi, est quia per duodecim discipulos Domini

significantur similia quae per duodecim tribus Israelis, nempe

omnia amoris et fidei, proinde omnia Ecclesiae, videatur n. 3354,

3488, 3858; quod per duodecim tribus, n. 3858, 3926, 3939, 4060:

quod consummatio Ecclesiae sit quando ibi nulla amplius charitas et

inde nulla fides, prius aliquoties ostensum est': quod in hac

Ecclesia quae Christiana vocatur, vix aliquid 5 charitatis et

inde fidei supersit, ita quod consummatio ejus saeculi nunc adsit,

in sequentibus, ex Divina Domini Misericordia, ostendetur.

CAPUT XXXV

1. Et dixit DEUS ad Jacobum, Surge, ascende Bethelem, et

commorare 1 ibi, et fac ibi 2 altare DEO viso ad te in fugiendo

te a coram Esau fratre tuo.

2. Et dixit Jacob ad domum suam, et ad omnes qui cum illo,

Removete deos alienigenae, qui in medio vestri, et purificemini, et

mutate vestes vestras.

3. Et surgamus, et ascendamus Bethelem, et faciam ibi altare

DEO respondenti mihi in die angustiae meae, et fuit mecum in via

quam ambulavi.

4. Et dederunt ad Jacobum omnes deos alienigenae, qui in manu

illorum, et inaures quae in auribus illorum, et abscondidit illa

Jacob sub quercu quae juxta Shechem.

5. Et profecti sunt; et fuit terror DEI super urbes quae

circumcirca illos, et non persecuti post filios Jacobi.

6. Et venit Jacob ad Luz, quae in terra Canaan, haec Bethel,

ille et omnis populus qui cum illo.

7. Et aedificavit ibi altare, et vocavit locum El-Bethel,

quia ibi revelati ad illum dii, in fugiendo illo a coram fratre

suo.

8. Et moriebatur Deborah nutrix Rebeccae, et sepeliebatur

desubter Bethel sub quercu, et vocavit nomen ejus Allon Bacuth.

9. Et visus DEUS ad Jacobum adhuc, in veniendo illo e Paddan

Aram, et benedixit illi.

10. Et dixit illi DEUS, Nomen tuum Jacob, non vocabitur nomen

tuum amplius Jacob, quin immo Israel erit nomen tuum; et vocavit

nomen illius Israel.

11. Et dixit illi DEUS, Ego DEUS Shaddai, fructificare et

multiplicare, gens et coetus gentium erit e te, et reges e lumbis

tuis exibunt.

12. Et terram quam dedi Abrahamo et Jishako, tibi dabo eam,

et semini tuo post te dabo terram.

13. Et ascendit desuper illo DEUS in loco quo locutus cum

illo.

14. Et statuit Jacobus statuam in loco quo locutus cum illo,

statuam lapidis, et libavit super illam libamen, et fudit super

illam oleum.

15. Et vocavit Jacob nomen loci ubi locutus cum illo DEUS,

Bethel.

16. Et profecti a Bethel, et fuit adhuc tractus terrae ad

veniendum (x)Ephratam, et peperit Rachel, et dura passa in pariendo

illam.

17. Et factum in dura patiendo illam, in pariendo illam, et

dixit illi obstetrix, Ne timeas, quia etiam hic tibi filius.

18. Et factum in exire animam illius quod moritura, et

vocavit nomen illius Benoni; et pater illius vocavit illum

Benjamin.

19. Et moriebatur Rachel, et sepeliebatur in via Ephrath, haec

Bethlehem.

20. Et statuit Jacob statuam super sepulcrum illius, haec

statua sepulcri Rachelis, usque ad hodie.

21. Et profectus Israel, et tetendit tentorium suum ab ultra

turrim Eder.

22. Et factum in residendo Israel in terra hac, et ivit

Reuben, et cubuit cum Bilhah concubina patris sui, et audivit

Israel. Et fuerunt filii Jacobi duodecim.

23. Filii Leae; primogenitus Jacobi Reuben, et Shimeon, et

Levi, et Jehudah, et Jisaschar, et Zebulun.

24. Filii Rachelis, Joseph et Benjamin.

25. Et filii Bilhae ancillae Rachelis, Dan et Naphthali.

26. Et filii Zilpae ancillae Leae, Gad et Asher: hi filii

Jacobi, qui nati illi in Paddan Aram.

27. Et venit Jacob ad Jishakum patrem suum, Mamre Kiriath

Arba, haec Hebron, ubi peregrinatus Abraham et Jishak.

28. Et fuerunt dies Jishaki centum anni et octoginta anni.

29. Et exspiravit Jishak, et mortuus est, et collectus ad

populos suos, senex et satur dierum; et sepeliverunt illum Esau et

Jacob filii illius.

-----
Footnotes:

1. The Manuscript inserts et

2. The Manuscript inserts plura

3. at, in the First Latin Edition

4. Ecclesiae

5. The Manuscript inserts amplius

1. mane

2. tibi, in the First Latin Edition

-----

(References: Arcana Coelestia 3354, Arcana Coelestia 3488, Arcana Coelestia 3858, 3926, 3939, 4060; Matthew 24, 24:3, Matthew 28:20)

Go to section / 10837  

← Previous    Next →


Translate:
Share: