1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4332. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM TERTIUM

Ante caput praecedens explicata sunt quae Dominus apud Matthaeum 24:32-35 praedixerat de adventu Suo, per quem quod intellectum sit ultimum tempus Ecclesiae prioris ac primum Ecclesiae novae, ibi et passim prius ostensum est; de ultimo tempore seu fine Ecclesiae prioris et de primo tempore seu [initio] Ecclesiae novae, hactenus actum est, videantur quae praecedunt ante caput 31, n. 4056- ¹ 4060, et ante caput 32, n. 4229- ² 4231: nunc explicanda sunt quae sequuntur in eodem capite apud Evangelistam, 36-42 nempe haec verba, De die autem illa et hora nemo scit, ne angeli caelorum, nisi Pater Meus solus. Sicut autem dies Noe, sic erit adventus Filii hominis. Quemadmodum enim erant in diebus ante diluvium, edentes et bibentes, nubentes et nuptui dantes, usque quo die intravit Noe in arcam. Et non cognoverunt donec veniret diluvium, et tolleret omnes, ‘sic erit et’ ³ adventus Filii hominis. Tunc duo erunt in agro, unus assumetur, et unus derelinquetur. Duae molentes in mola, una assumetur, et una derelinquetur.

Footnotes:

7439. ‘Mitte populum Meum, ¹ et serviant Mihi’: quod significet ut relinquant qui ab Ecclesia spirituali, ut colant Deum suum in libero, constat ex significatione ‘mittere’ seu ‘dimittere’ quod sit relinquere; ex repraesentatione ‘filiorum Israelis’, qui hic sunt ‘populus Meus’, quod sint qui ab Ecclesia spirituali, de qua n. 6426, 6637, 6862, 6868, 7035, 7062, 7198, 7201, 7215, 7223; et ex significatione ‘servire Jehovae’ quod sit colere; quod colerent in libero, patet ab illis quae sequuntur, vers. 21-23, tum ex eo quod omnis cultus qui vere cultus, erit in libero.

[2] Quod filii Israelis appellentur populus Jehovae, non fuit quia aliis gentibus meliores essent sed quia repraesentarent populum Jehovae, hoc est, illos qui e regno spirituali Domini; quod non meliores fuerint aliis gentibus, patet ² a vita illorum in deserto, quod prorsus non crediderint in Jehovam, sed quod corde suo ³ in deos ⁴ Aegyptiorum; ut constat ex vitulo aureo quem sibi fecerunt et quem dixerunt deos suos qui e terra Aegypti illos eduxerunt, Exod. 32:8; ⁵ patet etiam a vita illorum postea in terra Canaane, de qua in historicis Verbi; tum quoque ⁶ quae in propheticis ⁷ de illis dicta sunt, et denique quae a Domino;

[3] ⁸ inde etiam est quod pauci illorum ⁹ in caelo sint, ¹⁰ nam sortem in altera vita ¹¹ acceperunt secundum vitam suam; nolite itaque credere quod illi ¹² prae aliis ad caelum electi fuerint; qui ¹³ credunt quod illi ad caelum electi fuerint prae aliis, illi non credunt quod vita sua unumquemvis maneat; nec credunt quod homo ad caelum ¹⁴ praeparandus sit per totam vitam suam in mundo, et quod hoc fiat ex misericordia Domini, et non quod admittantur in caelum ex sola misericordia utcumque in mundo ¹⁵ vixerunt; talem opinionem de caelo et de misericordia Domini inducit doctrina de sola fide, et de salvatione per illam absque bonis operibus; nam hi vitam non curant; inde etiam credunt quod mala abstergi queant sicut sordes ab aqua; et sic quod homo ¹⁶ in vitam boni transmitti possit momento, ¹⁷ consequenter in caelum admitti; ¹⁸ non scientes quod si vita mali auferretur malis, prorsus nihil vitae ¹⁹ haberent; ²⁰ tum si illi qui in vita mali sunt ²¹ admitterentur in caelum, sentirent infernum in se, ²² et id gravius quo interius in caelum.

[4] Ex his nunc constare potest quod Israelitae et Judaei prorsus non electi ²³ fuerint, sed solum accepti ad repraesentandum illa quae caeli sunt; ²⁴ et quod hoc in terra Canaane fieri debuerit, quia Ecclesia Domini ibi ab antiquissimis temporibus fuerat, et inde omnia ibi loca facta sunt repraesentativa caelestium et Divinorum; ita quoque Verbum conscribi potuit, in quo nomina significarent talia quae Domini ac Ipsius regni sunt.

Footnotes: