1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4332. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM TERTIUM

Ante caput praecedens explicata sunt quae Dominus apud Matthaeum 24:32-35 praedixerat de adventu Suo, per quem quod intellectum sit ultimum tempus Ecclesiae prioris ac primum Ecclesiae novae, ibi et passim prius ostensum est; de ultimo tempore seu fine Ecclesiae prioris et de primo tempore seu [initio] Ecclesiae novae, hactenus actum est, videantur quae praecedunt ante caput 31, n. 4056- ¹ 4060, et ante caput 32, n. 4229- ² 4231: nunc explicanda sunt quae sequuntur in eodem capite apud Evangelistam, 36-42 nempe haec verba, De die autem illa et hora nemo scit, ne angeli caelorum, nisi Pater Meus solus. Sicut autem dies Noe, sic erit adventus Filii hominis. Quemadmodum enim erant in diebus ante diluvium, edentes et bibentes, nubentes et nuptui dantes, usque quo die intravit Noe in arcam. Et non cognoverunt donec veniret diluvium, et tolleret omnes, ‘sic erit et’ ³ adventus Filii hominis. Tunc duo erunt in agro, unus assumetur, et unus derelinquetur. Duae molentes in mola, una assumetur, et una derelinquetur.

Footnotes:

4288. Eadem haec quae hactenus explicata sunt, etiam spectant gentem Judaicam et Israeliticam quae ‘Jacob’ in Verbo nominatur, ut supra n. 4279 dictum et ostensum est; in illo sensu qui internus historicus vocatur, per haec, nempe, ‘mitte me quia ascendit aurora’ significatur repraesentativum antequam venirent in terrae Canaanis repraesentativa, quod a Jacobi posteris discederet; ostensum est supra qualis illa gens fuit, quod nempe apud illam nullus cultus internus fuerit sed solum externus, ita quod conjugiale caeleste ab illa separatum fuerit, ac ideo quod nulla Ecclesia apud illam institui potuerit sed modo repraesentativum Ecclesiae, videatur n. 4281;

[2] sed sciendum quid repraesentativa Ecclesia et quid repraesentativum Ecclesiae: repraesentativa Ecclesia est cum cultus internus est in externo, repraesentativum Ecclesiae autem est cum nullus cultus internus sed usque externus; in utroque paene similia ritualia externa sunt ¹ , nempe similia statuta, similes leges, et similia praecepta; sed in repraesentativa Ecclesia correspondent externa cum internis, sic ut unum faciant, at in repraesentativo Ecclesiae non datur correspondentia quia externa vel sunt absque internus, vel dissident; in repraesentativa Ecclesia amor caelestis et spiritualis est principale, at in repraesentativo Ecclesiae est amor corporeus et mundanus principale; amor caelestis et spiritualis est ipsum internum ² , ast ubi nullus amor caelestis et spiritualis, sed solum corporeus et mundanus, est externum absque interno; Antiqua Ecclesia quae fuit post diluvium, Ecclesia repraesentativa fuit, sed quae apud posteros Jacobi instituta, fuit modo Ecclesiae repraesentativum:

[3] sed discrimen, ut pateat ³ ,

illustretur per exempla: in repraesentativa Ecclesia fuit cultus Divinus super montibus, quia ‘montes’ significabant amorem caelestem, ac in supremo sensu Dominum, n. 795, 1430 ⁴ , 2722, 4210, et cum ⁵ super montibus cultum habebant, erant in suo sancto quia tunc simul in amore caelesti; in repraesentativa Ecclesia etiam fuit cultus Divinus in lucis, quia ‘luci’ significabant amorem spiritualem, ac in supremo sensu Dominum quoad amorem illum, n. ⁶ 2722, et tum in lucis cultum habebant, erant in suo sancto quia tunc simul in amore spirituali; in Ecclesia repraesentativa cum cultum Divinum haberent, facies suas ad orientem solis vertebant quia per ‘orientem solem’ etiam amor caelestis significabatur, n. 101, 1529, 1530, 2441, 2495, 3636, 3643; cum etiam aspiciebant lunam, similiter quadam sancta veneratione perfundebantur quia ‘luna’ significabat amorem spiritualem, n. 1529-1531, 2495, 4060; pariter cum caelum sidereum quia hoc significabat caelum angelicum seu regnum Domini: in Ecclesia repraesentativa tentoria seu tabernacula habebant et in illis cultum Divinum, et illum sanctum, quia ‘tentoria seu tabernacula’ significabant sanctum amoris et cultus n. 414, 1102, 2145, 2152, 3312; ita in innumerabilibus aliis:

[4] in repraesentativo Ecclesiae, quidem in principio similiter fuit cultus Divinus super montibus et quoque in lucis, tum quoque erat aspectus versus orientem solis, ut et intuitio in lunam et ad astra, pariter cultus in tentoriis seu tabernaculis, at quia in cultu externo erant absque interno, seu in amore corporeo et mundano, non autem in amore caelesti et spirituali, et sic ipsos montes et lucos ⁷ colerent, tum quoque solem, lunam, et astra, ut et sua tentoria seu tabernacula, et inde ritualia illa quae in Ecclesia Antiqua fuerunt sancta, idololatrica fecerunt; ideo restringebantur ad commune, nempe ad montem ubi Hierosolyma et tandem ubi Zion, adque orientem solis inde et e templo, tum quoque ad tentorium commune, quod tentorium conventus vocabatur, et denique ad arcam in templo; et haec ob causam ut repraesentativum Ecclesiae existeret cum in sancto externo essent, alioquin sancta profanavissent;

[5] inde constare potest quodnam discrimen est inter Ecclesiam repraesentativam et Ecclesiae repraesentativum; in genere, quod qui ab Ecclesia repraesentativa fuerunt, communicarent cum tribus caelis quoad interiora, quibus pro plano inservirent externa; at qui in Ecclesiae repraesentativo, non communicarent cum caelis quoad interiora, sed usque externa in quibus tenebantur, possent inservire pro plano, et hoc miraculose ex Domini ⁸ Providentia, ob causam ut communicationis aliquid existeret inter caelum et hominem per aliquod instar Ecclesiae, nam absque communicatione caeli cum homine per aliquid Ecclesiae periret genus [humanum; sed qualis communicatio est per externa absque] correspondentia internorum ⁹ , non paucis dici potest; in sequentibus, ex Divina Domini Misericordia, dicendum.

Footnotes: