1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4332. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM TERTIUM

Ante caput praecedens explicata sunt quae Dominus apud Matthaeum 24:32-35 praedixerat de adventu Suo, per quem quod intellectum sit ultimum tempus Ecclesiae prioris ac primum Ecclesiae novae, ibi et passim prius ostensum est; de ultimo tempore seu fine Ecclesiae prioris et de primo tempore seu [initio] Ecclesiae novae, hactenus actum est, videantur quae praecedunt ante caput 31, n. 4056- ¹ 4060, et ante caput 32, n. 4229- ² 4231: nunc explicanda sunt quae sequuntur in eodem capite apud Evangelistam, 36-42 nempe haec verba, De die autem illa et hora nemo scit, ne angeli caelorum, nisi Pater Meus solus. Sicut autem dies Noe, sic erit adventus Filii hominis. Quemadmodum enim erant in diebus ante diluvium, edentes et bibentes, nubentes et nuptui dantes, usque quo die intravit Noe in arcam. Et non cognoverunt donec veniret diluvium, et tolleret omnes, ‘sic erit et’ ³ adventus Filii hominis. Tunc duo erunt in agro, unus assumetur, et unus derelinquetur. Duae molentes in mola, una assumetur, et una derelinquetur.

Footnotes:

4156. ‘Et posuit illos in stramento cameli’: quod significet quod in scientificis, constat ex significatione ‘stramenti cameli’ quod sint scientifica, n. 3114; stramentum vocantur, tam quia cibus camelis quam quia crassa et inordinata sunt respective; ideo etiam scientifica significantur per ‘implexa arborum et ¹ silvae’, n. 2831; quod ‘cameli’ sint scientifica communia quae naturalis hominis, videatur n. 3048, 3071, 3143, 3145.

[2] Quod scientifica sint crassa et inordinata respective et ideo significentur per ‘stramentum’, et quoque per ‘implexa’, ut dictum, non apparet coram illis qui in solis scientificis sunt, et inde audiunt eruditi; credunt hi quod quantum homo scit, seu quantum scientiae possidet, tantum sapiat; sed quod aliter se res habeat, constare mihi potuit ab illis in altera vita, qui ‘dum vixerunt in mundo’, in solis scientificis fuerunt ² , et inde captarunt ³ nomen et famam eruditi, quod quandoque multo stupidiores sint illis qui nullas scientias calluerunt; causa quoque detecta est quod nempe scientifica sint quidem media sapiendi, sed quod etiam sint [media] insaniendi; qui in vita boni sunt, illis sunt scientifica media sapiendi, sed qui in vita mali sunt, illis sunt illa media insaniendi, nam per scientifica confirmant non solum vitam mali, sed etiam principia falsi, et hoc arroganter et cum persuasione, quia se credunt sapere prae aliis; inde fit quod rationale suum destruant;

[3] rationali enim non gaudet is qui ex scientificis ratiocinari potest, et quandoque ad apparentiam sublimius quam alii; est modo fatuum lumen quod solertiam illam producit; sed is rationali pollet qui perspicere potest quod bonum sit bonum et verum verum, proinde quod malum sit malum et falsum falsum; at qui bonum spectat ut malum, et malum ut bonum, tum qui verum ut falsum et falsum ut verum, is neutiquam dici potest rationalis sed potius irrationalis, utcumque potest ratiocinari; apud illum qui perspicue videt quod bonum sit bonum, et quod verum sit verum, et vicissim quod malum sit malum et falsum sit falsum, influit lux e caelo et intellectuale ejus illustrat, et facit ut rationes quas intellectu videt, sint totidem radii lucis illius; eadem lux ⁴ quoque illuminat scientifica ut confirment, ac praeterea disponit illa in ordinem ac in formam caelestem; qui autem contra bonum et verum sunt, ut sunt omnes qui in vita mali, lucem illam caelestem non admittunt, sed solum delectantur lumine suo fatuo, quod talis naturae ⁵ est ut videat, sicut qui in tenebris maculares strias videt in pariete, et inde per phantasias facit omnis generis imagines, quae tamen non imagines sunt, nam superveniente luce diei apparet quod solum maculares striae sint.

[4] Inde constare potest quod scientifica sint media sapiendi et quoque sint media insaniendi; hoc est quod sint media rationale perficiendi, et sint media rationale destruendi; qui itaque rationale destruxerunt per scientifica, illi in altera vita multo stupidiores sunt illis qui nullas scientias calluerunt. Quod scientifica sint crassa respective, patet ex eo quod sint naturalis seu externi hominis, et quod rationale quod per illa excolitur, sit spiritualis seu interni hominis; quantum illa inter se differunt et distant quoad puritatem, sciri potest ex illis quae de binis memoriis n. 2469-2494 dicta et ostensa sunt.

Footnotes: