1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

10551. ‘Et fuit, cum intravit Moscheh in tentorium, descendit columna nubis, et stetit ad ostium tentorii, et loquebatur cum Moscheh’: quod significet postquam Verbum evanuit ex captu eorum, densum obscurum occuparet illos ad extra, et tamen clare perciperetur ab intra, constat ex significatione ‘cum intravit Moscheh in tentorium’ quod sit postquam Verbum evanuit e captu eorum, de qua nunc supra n. 10550; ex significatione ‘columnae nubis’ quod sit densum obscurum respective ad gentem illam; per ‘nubem’ enim significatur externum Verbi, Praef. ad Gen. 18 ¹ , et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8443, 8781, et quoque obscurum Verbi illis qui non in illustratione sunt, ac densum obscurum illis qui in externo Verbi separato ab interno sunt, n. ² 6832, 8106, 8814, 8819, 9430; ex significatione ‘stare ad ostium’ quod sit ad extra, de qua ³ supra n. 10549; ex significatione ‘loqui cum Moscheh’ quod sit clare percipere ab intra; per ‘Moschen’ enim significatur Verbum in se spectatum, videatur n. 9372, et per ‘loqui’ significatur percipere, in locis citatis n. 10290; quod sit ab intra, est quia Moscheh, cum quo loquebatur ‘columna nubis’, intus in tentorio fuit.

[2] Quid sit videre ab extra, et percipere ab intra, dicendum est: qui in illustratione sunt cum legunt Verbum, illi vident illud ab intra, nam internum eorum apertum est, ac internum quando apertum, est in luce caeli; haec lux influit et illustrat, tametsi homo id nescit; quod nesciat, est causa quia lux illa influit in cognitiones quae in memoria hominis, et cognitiones illae sunt in luce naturali; et quia homo ex illis cogitat sicut ex se, non ⁴ appercipere potest influxum, sed usque ex variis indiciis scire potest quod in illustratione fuerit; at usque fallitur omnis qui credit se in illustratione esse si non amet scire verum propter verum et propter bonum vitae, ita qui non amat Divinum Verum propter vitam, quoniam vivere secundum Divina Vera ex Verbo est amare Dominum; et a Domino cum Ipse ⁵ amatur, est omnis illustratio.

[3] Qui autem non pro fine habent vitam secundum Divina Vera ex Verbo sed pro fine honorem, lucrum, ac famam, et sic Divina Vera Verbi pro mediis, illi haudquaquam in aliqua illustratione possunt esse, nam finis hic est mundanus et corporeus, et non spiritualis et caelestis; et ideo claudit internum hominem, quo clauso nulla lux e caelo influere potest et illustrare; hi si credunt se in illustratione esse cum legunt Verum, prorsus falluntur, cogitant enim non ex caelo sed ex mundo, ⁶ ita non a Domino sed a semet; et quantum a semet et a mundo, tantum ex ⁷ luce naturali separata a luce caelesti, et ⁸ lux naturalis separata ⁹ a luce caelesti est mera caligo in spiritualibus; hi si sibi persuadent vidisse aliquid ex illustratione, est fallacia, nam non aliunde percipiunt num verum sit quam ex aliis per confirmationes, quod est videre verum ab extra et non ab intra, vel ex fide persuasiva, quae qualis sit, videatur n. 9363-9369; tales possunt videre falsum ut verum, ac verum ut falsum, ut et malum ut bonum, ac bonum ut malum.

[4] Ex his constat quid sit videre Verbum ab extra ¹⁰ et percipere illud ab intra; videre illud ab extra est quod significatur per quod populus steterit ad ostium tentorii et spectaverit post Moschen, tum quod viderit columnam nubis stantem ad ostium tentorii, et incurvaverit se ad ostium tentorii; at percipere Verbum ab intra est quod significatur per quod Moscheh intraverit in tentorium, et quod columna nubis quae ad ostium tentorii, locuta sit cum Mosche.

[5] Paucis etiam dicetur quomodo influxus fit per ¹¹ quem illustratio: angeli aeque ac homines percipiunt Verbum cum legitur, sed angeli spiritualiter, homines autem naturaliter; homo cui internum apertum est etiam percipit Verbum spiritualiter, sed hoc nescit ille cum in mundo vivit quia spiritualis ejus cogitatio influit in naturalem in externo homine, et ibi se sistit videndam; verum usque interior illa cogitatio est quae illustrat, et per quam fit influxus a Domino; quidam eruditi per intuitionem in sua cogitata, et per reflexiones tunc, ¹² etiam observaverunt quod detur apud hominem cogitatio interior quae non apparet, quare ejus ideas vocaverunt immateriales et intellectuales quas distinxerunt ab ideis cogitationis exterioris quae apparent, quas vocaverunt naturales et materiales; sed nesciverunt quod interioris cogitationis ideae sint spirituales, et quod illae cum defluunt, vertantur in naturales, et quod appareant ¹³ sub alia specie, ¹⁴ et sub alio habitu; ex his aliquatenus constare potest quomodo fit influxus per quem illustratio.

Footnotes:

2220. Att ’Sodom’ är allt ont som har sitt upphov i egenkärleken framgår av det som ’Sodom’ står för i Ordet. Trots att det i nästa kapitel kan förefalla som om Sodom betecknar det onda som består av de värsta formerna av äktenskapsbrott, så står orten likväl inte för någonting annat än det onda som härflyter från egenkärleken. I Ordet förebildas de förfärligheter som väller fram ur egenkärleken av olika slag av äktenskapsbrott. Att ’Sodom’ betecknar allt ont som kommer av egenkärleken och ’Gomorra’ allt falskt därifrån har visats i del 1, i nr 1212, 1663, 1682, 1689, och kan ytterligare belysas av följande ställen i Ordet. Hos Jeremia:

Må svärdet komma över kaldéerna och över invånarna i Babel, liksom när Gud förstörde Sodom och Gomorra, sade Jehovah. Ingen man skall bo där mer och inget människobarn vistas därinne. Jeremia 50:35, 40.

Detta syftar på dem som avses med ’kaldéerna’, vilkas gudsdyrkan består av profan falskhet, såsom tidigare visats, i nr 1368, och också på dem som avses med ’Babel’, vars gudsdyrkan består av profan ondska, nr 1182, 1326. Deras fördömelse beskrivs med omstörtningen av Sodom, det vill säga av det onda på det hela taget och med omstörtningen av Gomorra, det vill säga av det falska på det hela taget, eftersom även deras gudsdyrkan består av ont, som härflyter från egenkärleken, och av falskt därifrån.

[2] Hos Amos:

Jag lät en omstörtning drabba er, liksom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra, och ni blev som en brand ryckt ur elden. Amos 4:11.

Detta syftar på Samarien, varmed betecknas den förvända andliga Kyrkan, som vad beträffar det onda i allmänhet tvärtemot det goda i människokärleken kallas ’Sodom’, vad beträffar det falska i allmänhet tvärtemot det sanna i tron kallas ’Gomorra’, och vad beträffar bådadera här, såsom i citatet ovan, beskrivs som ’en Guds omstörtning’. Hos Sefanja:

Moab skall vara som Sodom, och Ammons barn som Gomorra, ett tillhåll för nässlor, och en saltgrop, och en ödemark för evigt. Så skall det gå dem för deras högmods skull, därför att de smädat och utbrett sig över Jehovah Sebaots folk. 2:9-10.

Här står ’Sodom’ för det onda som har sitt upphov i egenkärleken och ’Gomorra’ för det falska därifrån. Bäggedera kallas här ’en ödemark’, liksom de i de två tidigare citaten var ’en omstörtning’. ’Högmod’ är detsamma som egenkärlek. ’Att smäda Jehovah Sebaots folk’ är att till sanningarna foga det som är ont och ’att utbreda sig över folket’ är att till sanningarna foga det som är falskt.

[3] Hos Hesekiel:

Din äldre syster är Samarien, hon och hennes döttrar, som bor till vänster om dig, och din yngre syster, som bor till höger om dig, är Sodom och hennes döttrar. Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort. Se, denna var din syster Sodoms missgärning: högmod, övermättnad av bröd och sysslolöshetens säkerhet hade hon och hennes döttrar, och den eländiges och nödställdes hand styrkte hon inte. Tvärtom blev de högfärdiga och bedrev vad skamligt var inför Mig. 16:46, 48–50.

Detta syftar på Jerusalems styggelser, som beskrivs med Samarien och Sodom – med ’Samarien’ i stället för Gomorra vad avser falskhet av olika slag, med ’Sodom’ vad avser ondska av olika slag. Vad som specifikt menas med ’Sodom’ anges också, för det heter: ’denna var Sodoms missgärning’, nämligen egenkärlek, som där betecknas med ’högmod’. Deras förkastelse av det goda i människokärleken betecknas med ’övermättnad på bröd’, och att de i falskhet och ondska av olika slag fann sin tillfredsställelse betecknas med ’sysslolöshetens säkerhet’. Deras brist på barmhärtighet och medmänsklighet beskrivs med att de inte styrkte den eländiges och nödställdes hand. Alla begärelser som har sitt upphov i ett sådant tillstånd är i alla skrymslen inpyrda med kärlek till sig själv och betecknas med att döttrarna blev högmodiga – med ’döttrar’ avses just sådana begärelser.

[4] Av vad här nu anförts framgår vad Sodom betecknar – att dess innebörd inte sammanfaller med den som förekommer i den historiska meningen i nästa kapitel. I detta kapitel avses i den invärtes meningen med Sodom sådant som här beskrivs hos Hesekiel, nämligen det som hör samman med egenkärleken. Men beskrivningen på Sodom är här mildare, därför att hänvisningar görs till Jerusalems styggelser, som var större än Sodoms, något som också är tydligt av Herrens ord hos Matteus:

Sannerligen Jag säger er, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för denna stad. Matteus 10:15; Markus 6:11; Lukas 10:12.

Hos Johannes:

Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten. Uppenbarelseboken 11:8.

Att ’Sodom’ här inte betyder Sodom och inte heller ’Egypten’ betyder Egypten är alldeles uppenbart, då det ju sägs att staden ’på andligt språk kallas Sodom och Egypten’. ’Sodom’ står för allt ont som har sin grund i egenkärleken och ’Egypten’, i stället för Gomorra, står för allt falskt som kommer därifrån.