From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

The Bible

 

Matteus 24:29-31

Study

      

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig himmelen, och alla släkter jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

      

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #2135

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2135. PREFACE TO THE 18th CHAPTER.

At the end of the preceding chapter, the subject of the Last Judgment was treated of, and it was shown what is signified thereby, namely, not the destruction of the world, but the last time of the church. When this is at hand, the Lord says that He “will come in the clouds of the heavens, with power and glory” (Matthew 24:30; Mark 13:26; Luke 21:27).

Hitherto no one has known what is meant by the “clouds of the heavens.” But it has been disclosed to me that nothing else is meant than the literal sense of the Word; and by “power and glory” the internal sense of the Word, for in the internal sense of the Word there is glory, since whatever is there is concerning the Lord and His kingdom (see in Part First,n. 1769-1772).

[2] Similar is the signification of the “cloud” which encompassed Peter, James, and John, when the Lord appeared to them in glory; of which it is said in Luke:

A voice came out of the cloud, saying, This is My beloved Son, hear ye Him; but when the voice had passed, Jesus was found alone (Luke 9:35-36),

where by “Moses and Elias,” who spoke with the Lord, was represented the Word of the Old Testament, which is also called “Moses and the Prophets” (by “Moses,” his books together with the other historical books, and by “Elias” the prophet, all the books of the Prophets); but by “Peter, James, and John,” as in all other places where they are named in the books of the Evangelists, were represented faith, charity, and the good of charity. That they only were present signifies that no others can see the glory of the Lord, which is in His Word than those who are in faith, in its charity, and in the good of charity. Others are indeed able to see, but still do not see, because they do not believe. This is the internal sense in regard to the foregoing two passages; and in various places in the Prophets also, a “cloud” signifies the Word in its letter, and “glory” the Word in its life.

[3] The nature and quality of the internal sense of the Word has already been frequently stated, and has been shown in the explication word by word. It was those skilled in the Law in the Lord’s time who least of all believed that there was anything written in the Word concerning the Lord. At the present day, those skilled in the Law know indeed, but it may be that they will believe least of all that there is any other glory in the Word than that which appears in the letter; when yet this is the cloud in which is the glory.

CHAPTER 18.

From this chapter we may see, in an especial manner, what is the nature of the internal sense of the Word, and how the angels perceive it when it is being read by man. From the historical sense of the letter we can understand nothing else than that Jehovah appeared to Abraham under the form of three men; and that Sarah, Abraham, and his lad prepared food for them, namely, cakes made of the meal of fine flour, a “son of an ox,” and also butter and milk; which things, though they are true historicals describing what really took place, are still not so perceived by the angels; but the things which they represent and signify are what are perceived, altogether abstractedly from the letter, in accordance with the explication given in the CONTENTS. Thus, instead of the things historically related in this chapter, the angels perceive the state of the Lord’s perception in the Human, and the communication with the Divine at that time, before the perfect union of His Divine Essence with the Human Essence, and of the Human Essence with the Divine Essence, which state is also that concerning which the Lord thus speaks:

No one hath seen God at any time; the Only-begotten Son, who is in the bosom of the Father, He hath set Him forth (John 1:18).

[2] And by the various kinds of food here mentioned, the angels perceive nothing but celestial and spiritual goods, concerning which see the explication. Moreover by what is afterwards said concerning the son that Sarah should bear at the set time of another year, they perceive nothing else than that the Lord’s human rational should be made Divine. Lastly, by the things which Abraham spoke with Jehovah concerning the overthrow of Sodom and Gomorrah, the angels perceive nothing else than the Lord’s intercession for the human race; and by five, forty-five, forty, thirty, twenty, and ten, they perceive His intercession for those with whom truths should be adjoined to goods, and who should have goods by means of temptations and combats, or by means of other states. So it is with all other things in the Word, as may be more clearly seen from the explication word by word, where it is shown that in each word similar things are involved in the Word, both Historic and Prophetic.

[3] That there is such an internal sense everywhere in the Word, which treats solely of the Lord, of His kingdom in the heavens, of His church on earth and in particular with every man, thus treating of the goods of love and truths of faith, may also be seen by every one from the passages cited by the Evangelists from the Old Testament. As in Matthew:

The Lord said unto my Lord, Sit thou on My right hand, until I made thine enemies thy footstool (Matthew 22:44; compare Psalms 110:1). That these words treat of the Lord, cannot be apparent in the literal sense of the passage cited, as found in David; but yet that no other than the Lord is meant, He Himself here teaches in Matthew.

[4] Again:

Thou Bethlehem, the land of Judah, art in no wise least among the leaders of Judah; for out of thee shall come forth a Leader, who shall feed My people Israel (Matthew 2:6; compare Micah 5:2).

They who abide in the literal sense, as do the Jews, know indeed from this passage that the Lord should be born there; but as they are expecting a leader and a king who will bring them back into the land of Canaan, they therefore explain the words found here according to the letter; that is, by the “land of Judah” they understand the land of Canaan; by “Israel” they understand Israel, although they know not where Israel now is; and by a “Leader” they still understand their Messiah; when yet other things are meant by “Judah” and “Israel;” namely, by “Judah” those who are celestial, by “Israel,” those who are spiritual, in heaven and on earth; and by the “Leader” the Lord.

[5] Again in the same:

A voice was heard in Ramah, lamentation, a cry, and great wailing; Rachel weeping for her children, and she would not be comforted, because they are not (Matthew 2:18; compare Jeremiah 31:15).

They who abide in the literal sense of these words cannot possibly gather from it what is the internal sense; and yet that there is an internal sense is evident in the Evangelist. Again: Out of Egypt have I called My Son (Matthew 2:15; compare Hos. 11:1).

In Hosea it is said:

When Israel was a child, then I loved him, and called My son out of Egypt. They called them, so they went from their faces, and I made Ephraim to go (Hos. 11:1-3). They who know not that there is an internal sense, cannot know otherwise than that Jacob is here meant when he entered into Egypt, and his posterity when they went out from it, and that by Ephraim is meant the tribe of Ephraim, thus the same things that are in the historicals of the Word; nevertheless it is evident from the Word of the Evangelist that they signify the Lord. But what the several particulars signify could not possibly be known unless it were disclosed by means of the internal sense.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.