1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1984. Chapter 17

Few persons can bring themselves to believe that the Word has within it an internal sense that from the letter is not apparent, because it is so remote from the sense of the letter that it is as it were distant from it as heaven is from earth. But that the sense of the letter contains such things within itself, and that it is representative and significative of arcana that no one sees except the Lord, and angels from Him, is evident from what has been stated in various places in the first Part of this work. The sense of the letter bears a relation to the internal sense like that of the human body to the soul. While a man is in the body, and thinks from bodily things, he knows almost nothing about the soul; for the functions of the body are different from those of the soul, so different that if the functions of the soul were disclosed, they would not be acknowledged as such. The case is the same with the internals of the Word: its soul, that is, its life, is in its internals, and these have regard solely to the Lord, His kingdom, the church, and to those things in man that belong to His kingdom and church; and when these are regarded, it is the Word of the Lord, for in this case there is life itself therein. That this is really the case has been confirmed by many things in the first Part, and has been given me to know as a certainty; for no ideas concerning bodily and worldly things can by any possibility pass to the angels, but they are put off and altogether removed at the first threshold, as they leave man; as may be seen in the first Part, from experience itself (n. 1769-1772 inclusive), and also how they are changed (n. 1872-1876).

[2] This may also be sufficiently evident from very many things in the Word that are not at all intelligible in the sense of the letter, and that would not be acknowledged as the Word of the Lord if there were not such a soul and life in them; nor would they appear as Divine to anyone who has not been imbued from infancy with the belief that the Word is inspired and thereby holy. Who would know from the sense of the letter what those things signify which Jacob spoke to his sons just before his death (Genesis 49):

That Dan shall be a serpent upon the way, an adder upon the path, biting the horse’s heels, and his rider shall fall backward (verse 17); that a troop shall ravage Gad, and he shall ravage the heel (verse 19); that Naphtali is a hind let loose, giving discourses of elegance (verse 21); that Judah shall bind his young ass to the vine, and the son of his she-ass to the noble vine; he shall wash his garment in wine, and his vesture in the blood of grapes; his eyes are redder than wine, and his teeth are whiter than milk (Genesis 49:11-12);

and the case is the same with very many passages in the Prophets. But what these things signify cannot possibly appear except in the internal sense, in which all things both in general and in particular are coherent in the most beauty order.

[3] The case is the same again with all that the Lord said concerning the last times:

In the consummation of the age, the sun shall be darkened, and the moon shall not give her light, and the stars shall fall from heaven, and the powers of the heavens shall be shaken; and then shall appear the sign of the Son of man, and then shall all the tribes of the earth wail (Matthew 24:29-30).

These words by no means signify the darkening of the sun and moon, nor the falling of the stars from heaven, nor the wailing of the tribes; but they signify charity and faith, for in the internal sense these are “the sun and the moon,” and these will be darkened; and they also signify the knowledges of good and truth, for these are “the stars,” which are here called “the powers of the heavens,” and which will thus fall down and vanish; and that so also will all things of faith, which are “the tribes of the earth.” This was shown also in Part First (n. 31, 32, 1053, 1529-1531, 1808). From these few things the nature of the internal sense of the Word may be seen, and also that it is remote, and in some places very remote, from the sense of the letter. But still the sense of the letter represents truths; and sets forth appearances of truth, in which a man can be when not in the light of truth.