From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

The Bible

 

Matteus 23

Study

   

1 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar

2 och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

3 Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

4 De binda ihop tunga bördor och lägga dem människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

5 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

6 De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna

7 och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.

8 Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.

9 Ej heller skolen I kalla någon jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen.

10 Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.

11 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.

12 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

13 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.

15 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!

16 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'!

17 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

18 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

19 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

20 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

21 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

22 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

23 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

24 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

25 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.

27 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

28 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

29 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter

30 och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

31 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.

32 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.

33 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?

34 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.

35 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.

36 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.

37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'»

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #10490

Study this Passage

  
/ 10837  
  

10490. 'And kill [every] man his brother, and [every] man his companion, and [every] man his neighbour' means a shutting off to prevent any reception and transmission of inflowing goodness and truth, and of the things touching on them. This is clear from the meaning of 'killing' as taking spiritual life away, thus taking the good of love and the truth of faith away, and therefore at this point as a shutting off to prevent any reception and transmission of them, for when they have been removed, so too has spiritual life been taken away and only natural life remains (for the meaning of 'killing' as taking spiritual life away, see 3387, 3395, 3607, 6767, 7043, 8902); from the meaning of 'brother' as the good of love and charity, dealt with in 3815, 4121, 4191, 5409, 5686, 5692, 6756; from the meaning of 'companion' as the truth of that good; and from the meaning of 'neighbour' as that which is linked to them, dealt with in 5911, 9378, thus that which touches on them. For people whose borders touch are neighbours. From all this it is evident that 'kill [every] man his brother, and [every] man his companion, and [every] man his neighbour' means a shutting off of what is internal with that nation to prevent any reception by them or transmission to them of inflowing goodness, truth, or anything that touches on them.

[2] The implications of all this are that because that nation was idolatrous at heart, ruled completely by the kinds of love in which hell consists, and yet worship representative of heavenly realities was to be established among them, their internals were altogether shut off. They were shut off for two reasons, the first being in order that external things alone with them, devoid of anything internal, might be the means by which the joining to heaven could be effected, and the second in order that the holy things of the Church and of heaven might not be rendered profane. For if that nation had acknowledged the internal things of worship, that is, the holy things of the Church and of heaven which were being represented, they would have defiled them and rendered them profane. This explains why little if any was clearly revealed to that nation about heaven and life after death, and why they were totally ignorant of the truth that the Messiah's kingdom existed in heaven. That nation is still like this at the present day, as is well known.

[3] But see what has been shown regarding that nation in the places referred to above in 10396, for instance the following,

Their whole interest lay in external things and not in anything internal, 4293, 4311, 4459(end), 4834, 4844, 4847, 4865, 4868, 4874, 4903, 4913, 9320, 9373, 9380, 9381.

Consequently their worship was merely external, 3147, 3479, 8871.

Nor did they wish to know about the inner things of worship and of the Word, 3479, 4429, 4433, 4680.

If they had known the holy inner things they would have rendered them profane, 3398, 3489, 4289.

Therefore they were not allowed to know those things, 301, 302, 304, 2520, 3769.

Nevertheless through the outward things of worship among them, which were representative of heavenly realities, there was contact with heaven, 4311, 4444, 6304, 8588, 8788, 8806.

These then are the things that should be understood and are meant by the words commanding them to kill [every] man his brother, [every] man his companion, and [every] man his neighbour.

[4] Anyone who does not know that brothers, companions, neighbours, and further names describing human relationships serve to mean the Church and heaven's forms of good and truths, or their opposites, which are evils and falsities, cannot know what is implied by very many places in the Word where those names occur, such as in the following places: In Matthew,

Do not think that I have come to bring peace on earth; I have not come to bring peace but a sword. For I have come to set a man (homo) against his father, and a daughter against her mother, and a daughter-in-law against her mother-in-law; and a man's enemies will be those of his own household. Whoever loves father or mother above Me is not worthy of Me; and whoever loves son or daughter above Me is not worthy of Me. And whoever does not take up his cross and follow after Me is not worthy of Me. Matthew 10:34-38.

These verses refer to spiritual conflicts, which are the temptations that those who are to be regenerated must undergo. Thus they refer to the strife a person experiences at that time between the evils and falsities which come to him from hell and the forms of good and the truths which come to him from the Lord. Since those conflicts are what is described here the declaration 'whoever does not take up his cross and follow after Me is not worthy of Me' is made, 'cross' being used to mean a person's state during temptations. Anyone who does not know that these kinds of things are meant by 'man and father', 'daughter and mother', 'daughter-in-law and mother-in-law' will suppose that the Lord came into the world to remove the peace in households and families and to introduce strife, when in fact He came to bring peace and remove strife, as accords with His words in John 14:27, and elsewhere.

[5] The fact that strife between the internal man and the external is described in those verses is clear from the meaning in the internal sense of 'man and father', 'daughter and mother', and 'daughter-in-law and mother-in-law'. In that sense 'man' (homo) means good which comes from the Lord, and 'father' evil which springs from a person's self; 'daughter' means an affection for goodness and truth, and 'mother' an affection for evil and falsity; and 'daughter-in-law' means the Church's truth linked to its good, and 'mother-in-law' falsity linked to its evil. And since the conflict that takes place between the forms of good and the evils residing with a person, and between the falsities and truths, is described in that manner those verses also contain the declaration 'a man's enemies will be those of his own household'. By 'those of his own household' the things that reside with a person are meant, thus those which belong properly to himself, while 'enemies' in the spiritual sense are the evils and falsities that attack forms of good and truths. The fact that such things are meant by 'man', 'father', 'daughter', 'mother', 'daughter-in-law', and 'mother-in-law' has been shown in various places in the explanations.

[6] The like is meant by the following words in Matthew,

Brother will deliver up brother to death, and a father his son; and children will rise up against parents and put them to death. Matthew 10:21.

Also by the following in Luke,

If anyone comes to Me and does not hate his father, and mother, and wife, and children, and brothers, and sisters, and even his own soul, he cannot be My disciple. And whoever does not carry his own cross and come after Me cannot be My disciple. So therefore any of you who does not renounce all his possessions cannot be My disciple. Luke 14:26-27, 33.

Is there anyone who does not see that these words should not be taken literally, at the very least from the fact that they say without any qualification that father, mother, wife, children, brothers, sisters must be hated before anyone can be the Lord's disciple, when yet it is one of the Lord's commands, in Matthew 5:43-44, that no one should be hated, not even an enemy?

[7] It is self-evident that the things which are a person's own, that is, evils and falsities in their own order, should be understood by the names of those family members, since it also says that he must hate his own soul and renounce all his possessions, that is, the things which are properly his. The state of temptation or spiritual conflict is also described here, for it says, 'whoever does not carry his own cross and come after Me cannot be My disciple'. 'Being the Lord's disciple' means being led by Him and not by self, thus by the forms of good and the truths which come from the Lord and not by the evils and falsities which come from the person.

[8] The Word should be understood in a like manner in other places where those names are used, such as in Jeremiah,

They do not pay attention to My words; and My law, they reject it. Therefore thus said Jehovah, Behold, I am laying before this people stumbling-blocks, that fathers and sons together may stumble against them, a neighbour and his companion, and may perish. Jeremiah 6:19, 21.

In the same prophet,

I will scatter them, [every] man with his brother, [and fathers] and sons together. I will not spare, nor forgive, nor pity, that I should not destroy them. Jeremiah 13:14.

In the same prophet,

Jehovah caused many to stumble 1 ; also [every] man fell upon his companion. Jeremiah 46:16.

And in Isaiah,

I will embroil Egypt with Egypt, in order that a man may fight against his brother, and a man against his companion. Isaiah 19:2.

In these places also the like should be understood by 'fathers', 'sons', 'brothers', and 'companions'.

Footnotes:

1. literally, Jehovah multiplied the stumblers

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.