0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

870. Having an eternal gospel. That this signifies concerning His Advent, and concerning the salvation of those who believe in Him, is evident from the signification of gospel, as denoting the Advent of the Lord, and, in such case, the salvation of those who then believe in Him. That the Advent of the Lord has taken place, and also is about to take place, at the Consummation of the Age, that is, at the end of the old church and the beginning of the new; and that at the same time, also, the Last Judgment, may be seen above (n. 612); and from the signification of eternal, as denoting the Divine as to Manifestation (existere). There are two universals by which the Divine is expressed - "Infinite" and "Eternal." Infinite is the Divine as to its Being (esse); and eternal is the Divine as to its Manifestation (existere); and each is to be understood apart from space and time. He who thinks from space and time of the infinite and eternal falls into errors; for space and time are proper to nature, in which man's ideas are, while he lives in the natural world. But this is not the case when he leaves this world and comes into heaven. Spaces and times appear, indeed, in heaven, in a way quite similar to their appearance in the world; but they are only appearances of the states of the angels; for the states of their affection and thought therefrom takes on the appearances before their external senses of spaces and as times; yet they are not spaces and times such as pertain to the natural world. The nature of spaces and times in heaven will be evident from two articles in the work concerning Heaven and Hell, where this subject is treated of.

Because the Divine is infinite and eternal, therefore in all things in general and particular which come from the Divine, there is the Infinite and Eternal. This is why the gospel, by which is signified the Advent of the Lord and the salvation of the faithful, is called eternal. That "infinite and eternal" are said of the Lord alone may be seen above (n. 23, 286).

That the gospel signifies the Advent of the Lord, and the salvation of the faithful which then takes place, is clear from the passages in both Testaments where it is mentioned; these have been adduced above (n. 612). But as to the Advent of the Lord, it is believed by some that the Lord will come again in person, and, indeed, to carry out the Last Judgment, because it is said in Matthew:

The disciples drew near, saying unto Jesus, "Tell us what shall be the sign of thy coming, and of the consummation of the age" (24:3).

And after the Lord had foretold to them the states of the church, successively decreasing even to its devastation and consummation, He said,

"Then shall appear the sign of the Son of man; and they shall see the Son of man coming in the clouds of heaven, with power and great glory. Watch therefore, because ye know not the hour in which your Lord will come" (Matthew 24:30, 39, 42). Also in John (21:22).

His Advent does not there mean His Advent in person; but that He will then reveal Himself in the Word, that He is Jehovah, the Lord of heaven and earth; and that He alone is to be worshipped by all who shall belong to His New Church, which is meant by the New Jerusalem. To this end also He has now opened the internal or spiritual sense of the Word, in which sense the Lord is everywhere treated of. This is also what is meant by His coming in the clouds of heaven with glory;

See Matthew 24:30; 26:64; Mark 13:26; 14:62; Luke 21:27.

That the clouds of heaven signify the Word in the letter, and the glory its spiritual sense, may be seen above (n. 36, 594). Because He Himself is the Word, as He is called in John (1:1, 2, 14); therefore the revelation of Himself in the Word is His Advent.