8427. ‘Et mane videbitis gloriam Jehovae’: quod significet in principio status novi quod Adventus Domini, constat ex significatione ‘mane’ quod sit principium status novi, de qua nunc supra n. 8426, et ex significatione ‘gloriae Jehovae’ quod sit praesentia et Adventus Dominii; quod ‘gloria’ sit praesentia ¹ et Adventus Domini, est quia gloria ² in supremo sensu est Divinum Verum quod procedit a Domino, et Divinum Verum apparet coram oculis angelorum ut lux et splendor a Sole, qui est Dominus; quod gloria ² sit Divinum Verum procedens a Domino, videatur n. 5922, 8267, et quod sit intelligentia et sapientia quae Divino Vero, n. 4809, et quod inde ³ sensus internus Verbi, nam ille est Divinum Verum in gloria, n. 5922.

[2] Dicitur quod ‘mane visuri gloriam Jehovae’ quia ortus solis et inde lux, quae in caelo visum angelicum et externum et internum illustrat, consequenter praesentia et Adventus Domini, qui in caelo est Sol, correspondet tempori matutino in terra, et significatur hic per ‘mane’; lux illa ex sole tunc, quae est Divinum Verum procedens a Domino, ita Dominus, est gloria; ⁴ ex his patet quod per ‘gloriam’ significetur praesentia et Adventus Domini; quod ⁵ haec sint gloria, etiam constat ex ⁶ pluribus locis in Verbo, ut apud Moschen, Obtexit nubes montem, et habitavit gloria Jehovae super monte Sinai; et obtexit illum nubes sex dies: species gloriae Jehovae erat sicut ignis comedens in capite montis ante oculos filiorum Israelis, Exod. ⁷ 24:15-18;

patet quod praesentia Jehovae, hoc est, Domini, apparens sicut nubes et sicut ignis super monte, hic ⁸ dicatur ‘gloria Jehovae’: ⁹ apud eundem,

Obtexit nubes tentorium conventus, et gloria Jehovae implevit tabernaculum; nec potuit Moscheh intrare in tentorium conventus, eo quod habitaret super eo nubes, et gloria Jehovae impleret tabernaculum, Exod. 40:34, 35;

hic quoque praesentia Domini apparens ut nubes dicitur ‘gloria’:

apud eundem,

[3] Ingressus est Moscheh et Aharon in tentorium conventus, et exiverunt et benedixerunt populo; tunc apparuit gloria Jehovae erga universum populum, Lev. 9:23, 24:

apud eundem,

Gloria Jehovae apparuit in tentorio conventus coram omnibus filiis Israelis, Num. 14:10-12;

pariter 16:19, 17:7 [KJV 16:42]: in libro 1 Regum, Nubes implevit domum Jehovae ita ut non potuerint sacerdotes stare ad ministrandum propter nubem, quia implevit gloria Jehovae domum Jehovae, 8:10, 11:

apud Johannem, Impletum est Templum fumo, ¹⁰ ex gloria Dei et virtute Ipsius, ita ut nemo posset ingredi in Templum, Apoc. 15:8:

apud eundem,

Ostendit mihi civitatem magnam, sanctam Hierosolymam descendentem a caelo e Deo, habentem gloriam Dei: civitas non opus habet sole, neque luna, ut luceant in ea; gloria Dei illustrat illam, et lucerna illius Agnus, Apoc. 21:10, 11, 23 ¹¹ ; hic ‘gloria Dei’ manifeste pro luce a Domino, quae est Divinum Verum procedens ab Ipso, ita praesentia Domini, nam Dominus in Vero quod ab Ipso est praesens.

[4] Quod ‘gloria Jehovae’ sit praesentia ¹² Ipsius, adhuc constat apud Moschen, Dixit Moscheh ad Jehovam, Ostende mihi, quaeso, gloriam Tuam; cui dixit, Ego praeterire faciam omne bonum Meum coram te, et cum praeteribit gloria Mea, fiet ut ponam te in foramine petrae, et obtegam manum Meam super te. usque dum praeterivero; ubi vero removero manum Meam, videbis posteriora Mea, et facies Meae non videbuntur, Exod. 33:18 ad fin. ;

hic quoque ‘gloria Jehovae’ ¹³ manifeste pro praesentia Ipsius:

apud Matthaeum, Discipuli dixerunt ad Jesum, Dic nobis quodnam signum Tui adventus; dixit ¹⁴ Jesus, Tunc apparebit signum Filii hominis, et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caeli cum virtute et gloria, 24:3, 30;

agitur hic de ultimo tempore Ecclesiae prioris et primo novae; ‘Filius hominis’ est verum Divinum procedens a Domino, ‘nubes caeli’ est Verbum in sensu litterae, ‘virtus et gloria’ est sensus internus, ita Divinum Verum quod tunc apparebit; ‘adventus Domini’ pro agnitione veri Divini ab illis qui ab Ecclesia nova, et pro negatione ab illis qui ab Ecclesia Vetere, videatur n. 4060 ¹⁵ fin.

[5] Quod Dominus quoad Divinum Verum sit ‘gloria’, constat apud Esaiam,

Vox clamantis in deserto, Parate viam Jehovae; revelabitur gloria Jehovae, et videbunt omnis caro simul, 40:3, 5;

ibi de Domino, Qui est ‘gloria’:

apud Johannem, Verbum caro factum est, et habitavit in nobis, et vidimus gloriam Ipsius, gloriam ut Unigeniti a Patre, plenus gratia et veritate, 1:14:

apud eundem,

Haec dixit Esaias, quando vidit gloriam Ipsius, et locutus est de Ipso, 12:41;

hic ‘gloria’ pro Domino: similiter apud Moschen, Vivus Ego, et implebitur gloria Jehovae universa terra, Num. 14:21;

hic ‘gloria Jehovae’ pro Adventu Domini, ac illustratione a Divino Vero quod ab Ipso: ‘gloria’ pro Divino Domini, apud Esaiam,

6

Ego Jehovah, hoc nomen Meum, et gloriam Meum alteri non dabo, 42:8:

apud Marcum, Quando Filius hominis venit in gloriam Patris Sui, cum angelis sanctis, 8:38:

¹⁶ apud Lucam, Haec oportebat pati Christum, et ingredi in gloriam Suam, 24:26.

Quia per ‘gloriam Jehovae’ significatur Dominus quoad Divinum Verum, ita quoque per ‘gloriam’ significatur Divina Sapientia et Intelligentia, quae est Divini Veri a Domino; sapientia et intelligentia a Divino intelligitur per gloriam apud Ezech. 1:28, 8:4, 9:3, 10:4, 18, 19, 11:22, 23, quae repraesentata est ibi per ‘iridem’ qualis in nube.

Footnotes:

183. Änglarnas boningar och hem.

Eftersom det finns samfund i himlen, och änglarna leva som människor, därför ha de även boningar, och dessa är även olika allt efter vars och ens livstillstånd - praktfulla för dem som är i ett tillstånd av högre värdighet och mindre praktfulla för dem som är i en lägre ställning. Om boningarna i himlen har jag åtskilliga gånger talat med änglarna och sagt, att nu för tiden knappt någon vill tro, att de ha bostäder och hem, somliga av den orsak att de inte se dem, somliga eftersom de inte veta, att änglarna är människor, somliga därför att de tro, att änglahimlen är den himmel som med ögonen ses omkring dem, och som den synes tom, och de mena, att änglarna är eteriska former, så draga de den slutsatsen, att dessa leva i etern. Dessutom fatta de inte att det finns i den andliga världen sådana saker som i den naturliga världen, eftersom de inte veta någonting om det andliga. Änglarna ha sagt, att de veta, att det råder en sådan okunnighet nu för tiden i världen, och detta till deras förundran mest inom kyrkan samt där mera hos de intelligenta än hos dem som kallas enkla. De sade vidare, att man kan veta av Ordet, att änglarna är människor, eftersom de som blivit sedda ha blivit sedda som människor; likaledes Herren, som tog allt sitt Mänskliga med sig. Och då de är människor, kan man veta, att de ha hem och bostäder och inte sväva omkring i luften, såsom somliga tro i sin okunnighet, som de kalla vanvett, eller är vindpustar, fast de kallas andar. Detta kunna människorna fatta, sade de, om de bara tänka oberoende av sina om änglar och andar förutfattade meningar, vilket sker, när de inte sätta i fråga och direkt tänka på, huruvida det är så. Ty var och en har ett allmänt begrepp om, att änglarna är i mänsklig form, och att de ha hemvist, som kallas himlens boningar, vilka är präktigare än jordens boningar. Men detta allmänna begrepp, som är på grund av inflytelse från himlen, faller genast till intet, sade de, när det tages i direkt övervägande och blir föremål för tanken, huruvida det är så, vilket sker i synnerhet med de lärda, som genom egen förståndighet ha tillslutit för sig himlen och vägen för ljus därifrån. På liknande sätt sker det med tron på människans liv efter döden. Den som talar därom och inte på samma gång tänker från någon lärdom om själen eller från läran om dess återförening med kroppen tror, att han efter döden skall leva som människa och bland änglar, om han levt väl, och att han då skall få se präktiga ting och förnimma fröjder. Men så snart han ser till läran om återförening med kroppen eller till hypotesen om själen, och den tanken uppstår, huruvida själen är sådan, och således huruvida det är så, skingras hans förra föreställning.