1
Ja, i sin nöd skola de söka mig: »Kommen, låtom oss vända om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss.
2
Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda; ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi få leva inför honom.
3
Så låtom oss lära känna HERREN, ja, låtom oss fara efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden.»
4
Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder kärlek är ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt försvinner.
5
Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna, därför har jag dräpt dem genom min muns tal; så skall domen över dig stå fram i ljuset.
6
Ty jag har behag till kärlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer.
7
Men dessa hava på människovis överträtt förbundet; däri hava de handlat trolöst mot mig.
8
Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full med blodiga spår.
9
Och lik en rövarskara, som ligger i försåt för människor, är prästernas hop. De mörda på vägen till Sikem, ja, vad skändligt är göra de.
10
I Israels hus har jag sett gruvliga ting; där bedriver Efraim sin otukt, där orenar sig Israel.
11
Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag åter upprättar mitt folk.
