The Bible

 

1 Mosebok 9

Study

   

1 Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.

2 Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.

3 Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.

4 Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.

5 Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ;

6 den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.

7 Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»

8 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:

9 »Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,

10 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.

11 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden

12 Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:

13 min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.

14 Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,

15 skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.

16 När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden

17 Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt köttjorden

18 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.

19 Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.

20 Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.

21 Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.

22 Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.

23 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.

24 När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

25 »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder

26 Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!

27 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»

28 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;

29 alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #1010

Study this Passage

  
/ 10837  
  

1010. Whoso sheddeth man’s blood in man. That this signifies extinguishing charity, and that “in man” is with man, is evident from the signification of “blood”—concerning which above—as being the holy of charity, and from its being said “man’s blood in man.” This means his internal life, which is not in him, but with him; for the life of the Lord is charity, which is not in man, because he is filthy and profane, but is with man. That “shedding blood” is inflicting violence on charity, is evident from passages in the Word, as from those adduced before n. 374, 376), where it was shown that violence inflicted upon charity is called “blood.” “Shedding blood” is in the literal sense killing, but in the internal sense it is bearing hatred against the neighbor, as the Lord teaches in Matthew:

Ye have heard that it was said to them of old time, Thou shalt not kill; and whosoever shall kill shall be in danger of the judgment; but I say unto you, that everyone who is angry with his brother without cause shall be in danger of the judgment (Matthew 5:21-22).

Here “being angry” signifies receding from charity (on which see n. 357), and consequently hatred.

[2] He who is in hatred, not only has no charity, but also inflicts violence on charity, that is, “sheds blood.” In hatred lies actual murder, as is manifest from this, that he who is in hatred desires nothing so much as that the one he hates should be killed; and if he were not withheld by outward restraints, he would kill him. For this reason the “killing of a brother and the shedding of his blood” is hatred; and since it is hatred, there is this in every idea of his against him. It is the same with profanation. He who profanes the Word, as has been said, not only holds truth in hatred, but also extinguishes, or kills it. This is manifest from those in the other life who have committed profanation; no matter how upright, wise, and devout they have appeared outwardly during their life in the body, in the other life they hold the Lord in deadly hatred, and also all the goods of love and truths of faith, for the reason that these are opposed to their inward hatred, robbery, and adultery, which they have veiled with a show of holiness, and while adulterating the goods of love and truths of faith to favor themselves.

[3] That “blood” means profanation, is evident not only from the passages adduced above n. 374), but also from the following in Moses:

What man soever there be of the house of Israel, that killeth an ox, or lamb, or goat, in the camp, or that killeth it without the camp, and hath not brought it unto the door of the tent of meeting, to offer it as an oblation unto Jehovah before the tabernacle of Jehovah, blood shall be imputed unto that man, he hath shed blood; and that man shall be cut off from among his people (Leviticus 17:3-4).

Sacrificing in any other place than on the altar, which was near the tabernacle, represented profanation; for sacrificing was a holy thing, but profane if in the camp or outside the camp.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.