The Bible

 

1 Mosebok 25

Study

   

1 Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.

2 Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.

3 Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.

4 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.

5 Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.

6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.

7 Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;

8 därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.

9 Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,

10 den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.

11 Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.

12 Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.

13 Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,

14 Misma, Duma och Massa,

15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.

16 Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.

17 Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.

18 Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.

19 Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;

20 och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.

21 Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.

22 Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN.

23 Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, Två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.»

24 När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.

25 Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.

26 Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.

27 Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.

28 Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.

29 En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.

30 Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom .

31 Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»

32 Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»

33 Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.

34 Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Caelestia #2643

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2643. Att orden ’vem skulle ha sagt Abraham att Sarah skulle ge söner di?’ betyder att Herren av egen makt plantade in det Mänskliga i det Gudomliga framgår av det som ’Abraham’ och också av det som ’Sarah’ förebildar samt av det som förstås med ’att ge di’ och med ’söner’. Det har redan visats att ’Abraham’ förebildar det Gudomliga Goda och ’Sarah’ det Gudomliga Sanna. Med ’mjölk’ menas det som är andligt av himmelskt ursprung, det vill säga det sanna som kommer av det goda, se nr 2184, varför ’att ge di’ är detsamma som att planta in detta sanna. Och med ’söner’ förstås sanningar, här sanningar som finns i det Förnuftiga, något som är klart av det som menas med ’söner’, nr 489491, 533. Att det nu anförda i den invärtes meningen innebär att Herren av egen makt plantade in det Mänskliga i det Gudomliga beror på att det Gudomliga Sanna är ett och detsamma som det Gudomliga Mänskliga. Och när det heter ’att ge Abrahams söner di’, så är därför innebörden att Han plantade in det Mänskliga i det Gudomliga. Då det nu var det Mänskliga som Han plantade in, så gjorde Han det av egen makt. Detta går emellertid knappast att förklara på ett tydligare och begripligare sätt. Om så skedde utförligare, så skulle detta bara än mer fördunkla vad som avses, ty det rör sig här om Gudomliga spörsmål, som kan framställas endast för änglarna med hjälp av himmelska och andliga ting. Om det framställdes för människan i en något mera upphöjd stil, så skulle det falla på materiella och kroppsliga föreställningar, som människan har.

[2] Dessutom bör man veta att Herrens Gudomliga Förnuftiga beskrivs till sin natur när det först föddes, med dessa ord: ’Ett leende har Gud gjort för mig. Var och en som får höra detta skall le för mig. Och hon sade: Vem skulle ha sagt Abraham att Sarah skulle ge söner di?’ Ty det var enligt en gammal sedvänja att ett barn, sedan det fötts, fick ett namn som betecknade tillståndet och att detta tillstånd då också beskrevs, såsom när Kain föddes åt Eva och Adam, 1 Mosebok 4:1, och när Set föddes åt dem, 1 Mosebok 4:25; och som när Noa föddes åt Lemek, 1 Mosebok 5:29, Esau och Jakob åt Isak, 1 Mosebok 25:25-26, de tolv sönerna åt Jakob, 1 Mosebok 29:3235; 30:6, 8, 11, 13, 18, 20, 24; 35:18; när Peres och Sera föddes åt Tamar, 1 Mosebok 38:29-30, Manasse och Efraim åt Josef, 1 Mosebok 41:51-52, och Gersom och Elieser åt Mose, 2 Mosebok 2:22; 18:4. Vad alla dessa förebildar, och vad de betecknar i den invärtes meningen, innefattades i de beskrivningar som fogades till de namn som gavs. Så är även fallet här med avseende på Isak. Vad detta namn innebär framgår i viss mån av den summariska förklaring som lämnats. Men djupare arkana ligger dock förborgade där, därför att de rör Gudomliga ting som inte går att beskriva med hjälp av visdomsord eller talesätt.

  
/ 10837