¹ Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.

² Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.

³ Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.

⁴ Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.

⁵ Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.

⁶ Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»

⁷ Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»

⁸ Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.

⁹ Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;

¹⁰ och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»

¹¹ Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.

¹² Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.

¹³ Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»

¹⁴ Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.

¹⁵ Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske

¹⁶ och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.

¹⁷ Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.

¹⁸ Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»

¹⁹ Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.

²⁰ Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.

²¹ Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.

²² Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.

²³ Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»

²⁴ Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»

²⁵ Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.

²⁶ Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»

²⁷ Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.

²⁸ Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.

²⁹ Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»

³⁰ Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»

³¹ Därav kallades det stället Beer-Seba , eftersom de båda där gingo eden.

³² När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.

³³ Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.

³⁴ Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.

¹ It happened in the twelfth year, in the twelfth month, in the first [day] of the month, that the word of Yahweh came to me, saying,

² Son of man, take up a lamentation over Pharaoh king of Egypt, and tell him, You were likened to a young lion of the nations: yet you are as a monster in the seas; and you did break forth with your rivers, and troubled the waters with your feet, and fouled their rivers.

³ Thus says the Lord Yahweh: I will spread out my net on you with a company of many peoples; and they shall bring you up in my net.

⁴ I will leave you on the land, I will cast you forth on the open field, and will cause all the birds of the sky to settle on you, and I will satisfy the animals of the whole earth with you.

⁵ I will lay your flesh on the mountains, and fill the valleys with your height.

⁶ I will also water with your blood the land in which you swim, even to the mountains; and the watercourses shall be full of you.

⁷ When I shall extinguish you, I will cover the heavens, and make its stars dark; I will cover the sun with a cloud, and the moon shall not give its light.

⁸ All the bright lights of the sky will I make dark over you, and set darkness on your land, says the Lord Yahweh.

⁹ I will also trouble the hearts of many peoples, when I shall bring your destruction among the nations, into the countries which you have not known.

¹⁰ Yes, I will make many peoples amazed at you, and their kings shall be horribly afraid for you, when I shall brandish my sword before them; and they shall tremble at every moment, every man for his own life, in the day of your fall.

¹¹ For thus says the Lord Yahweh: The sword of the king of Babylon shall come on you.

¹² By the swords of the mighty will I cause your multitude to fall; the terrible of the nations are they all: and they shall bring to nothing the pride of Egypt, and all its multitude shall be destroyed.

¹³ I will destroy also all its animals from beside many waters; neither shall the foot of man trouble them any more, nor the hoofs of animals trouble them.

¹⁴ Then will I make their waters clear, and cause their rivers to run like oil, says the Lord Yahweh.

¹⁵ When I shall make the land of Egypt desolate and waste, a land destitute of that of which it was full, when I shall strike all those who dwell therein, then shall they know that I am Yahweh.

¹⁶ This is the lamentation with which they shall lament; the daughters of the nations shall lament therewith; over Egypt, and over all her multitude, shall they lament therewith, says the Lord Yahweh.

¹⁷ It happened also in the twelfth year, in the fifteenth [day] of the month, that the word of Yahweh came to me, saying,

¹⁸ Son of man, wail for the multitude of Egypt, and cast them down, even her, and the daughters of the famous nations, to the lower parts of the earth, with those who go down into the pit.

¹⁹ Whom do you pass in beauty? Go down, and be laid with the uncircumcised.

²⁰ They shall fall in the midst of those who are slain by the sword: she is delivered to the sword; draw her away and all her multitudes.

²¹ The strong among the mighty shall speak to him out of the midst of Sheol with those who help him: they are gone down, they lie still, even the uncircumcised, slain by the sword.

²² Asshur is there and all her company; her graves are all around her; all of them slain, fallen by the sword;

²³ whose graves are set in the uttermost parts of the pit, and her company is around her grave; all of them slain, fallen by the sword, who caused terror in the land of the living.

²⁴ There is Elam and all her multitude around her grave; all of them slain, fallen by the sword, who are gone down uncircumcised into the lower parts of the earth, who caused their terror in the land of the living, and have borne their shame with those who go down to the pit.

²⁵ They have set her a bed in the midst of the slain with all her multitude; her graves are around her; all of them uncircumcised, slain by the sword; for their terror was caused in the land of the living, and they have borne their shame with those who go down to the pit: he is put in the midst of those who are slain.

²⁶ There is Meshech, Tubal, and all their multitude; their graves are around them; all of them uncircumcised, slain by the sword; for they caused their terror in the land of the living.

²⁷ They shall not lie with the mighty who are fallen of the uncircumcised, who are gone down to Sheol with their weapons of war, and have laid their swords under their heads, and their iniquities are on their bones; for [they were] the terror of the mighty in the land of the living.

²⁸ But you shall be broken in the midst of the uncircumcised, and shall lie with those who are slain by the sword.

²⁹ There is Edom, her kings and all her princes, who in their might are laid with those who are slain by the sword: they shall lie with the uncircumcised, and with those who go down to the pit.

³⁰ There are the princes of the north, all of them, and all the Sidonians, who are gone down with the slain; in the terror which they caused by their might they are put to shame; and they lie uncircumcised with those who are slain by the sword, and bear their shame with those who go down to the pit.

³¹ Pharaoh shall see them, and shall be comforted over all his multitude, even Pharaoh and all his army, slain by the sword, says the Lord Yahweh.

³² For I have put his terror in the land of the living; and he shall be laid in the midst of the uncircumcised, with those who are slain by the sword, even Pharaoh and all his multitude, says the Lord Yahweh.