The Bible

 

Hesekiel 46

Study

   

1 säger Herren, HERREN: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas; likaledes skall den öppnas på nymånadsdagen.

2 Och då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost; och när prästerna offra hans brännoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja på portens tröskel och därefter gå ut. Men porten skall icke stängas förren om aftonen.

3 Och folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbedja inför HERREN vid ingången till samma port.

4 Och brännoffret som fursten skall frambära åt HERREN skall på sabbatsdagen utgöras av sex felfria lamm och en felfri vädur.

5 Och såsom spisoffer skall han frambära en efa till väduren, men till lammen såsom spisoffer så mycket han vill giva, jämte en hin olja till var efa.

6 Men på nymånadsdagen skall han frambära en felfri ungtjur, sex lamm och en vädur, allasammans felfria.

7 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till väduren, och till lammen så mycket han vill anskaffa, jämte en hin olja till var efa.

8 Och när fursten vill gå in, skall han gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.

9 Men när folket i landet kommer inför HERRENS ansikte vid högtiderna, då skall den som har gått in genom norra porten för att tillbedja gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten skall gå ut genom norra porten; ingen skall gå tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan man skall gå ut genom den motsatta.

10 Och fursten skall gå in tillsammans med de andra, när de gå in; och när de gå ut, skola de gå ut tillsammans.

11 Men vid fester och högtider skall spisoffret utgöras av en efa till var tjur och en efa till var vädur, och till lammen av så mycket han vill giva, jämte en hin olja till var efa.

12 Och när fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett brännoffer eller ett tackoffer såsom frivilligt offer åt HERREN, då skall man öppna åt honom den port som vetter åt öster, och han skall offra sitt brännoffer och sitt tackoffer alldeles så, som han plägar offra på sabbatsdagen; och därefter skall han gå ut och sedan han har gått ut, skall man stänga porten.

13 Du skall dagligen offra såsom brännoffer åt HERREN ett felfritt årsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sådant.

14 Och såsom spisoffer skall du därtill offra var morgon en sjättedels efa, så ock en tredjedels hin olja för att fukta mjölet -- detta såsom spisoffer åt HERREN, såsom evärdlig rätt för beständigt.

15 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon såsom dagligt brännoffer.

16 säger Herren, HERREN: Om fursten giver någon av sina söner en gåva, så bliver det dennes arvedel, det skall höra hans söner till; de skola besitta det såsom arv.

17 Men om han av sin arvedel giver något såsom gåva åt någon av sina tjänare, så skall detta tillhöra denne intill friåret; då skall det återgå till fursten. Hans arvedel är det ju, och hans söner skall det tillfalla.

18 Fursten må icke taga något av folkets arvedel och så kränka den i deras besittningsrätt; allenast av sin egen besittning må han giva arvedelar åt sina söner, för att ingen av mitt folk skall bliva undanträngd från sin särskilda besittning.

19 Och han förde mig genom den ingång som låg vid sidan av porten till de heliga tempelkamrar som voro bestämda för prästerna, och som vette åt norr; och jag såg att där var en plats längst uppe i väster.

20 Och han sade till mig: »Detta är den plats där prästerna skola koka skuldoffret och syndoffret, och där de skola baka spisoffret, för att icke behöva bära ut det på den yttre förgården och så göra folket heligt.»

21 Därefter lät han mig gå ut på den yttre förgården och förde mig omkring till förgårdens fyra hörn; och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård.

22 I förgårdens fyra hörn funnos kringstängda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda; dessa fyra hörngårdar voro lika stora.

23 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrättat eldstäder till kokning.

24 Och han sade till mig: »Detta är de kök i vilka husets tjänare skola koka folkets slaktoffer.»

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #9207

Study this Passage

  
/ 10837  
  

9207. 'And your sons orphans' means that at the same time truths will do so, that is to say, will perish. This is clear from the meaning of 'orphans' as those who possess truth but not as yet good, and still have a desire for good, dealt with in 9199, at this point those who have truth but no desire for good, thus those with whom truths perish; for it is speaking about evil people whose sons will become orphans. The fact that truths perish with those who have no desire for good is evident from what has been stated immediately above in 9206 regarding goodness and truth when joined together. But something further must be stated regarding that joining together. Truths that have been joined to good always hold within them a desire to do good, and at the same time to be joined more closely to good by doing it. Or what amounts to the same thing, those who possess truths always have a desire to do good and to join it thereby to their truths. People therefore who think that they are in possession of truths but who have no desire to do good do not in fact possess truths; that is, they have no belief in them, however much they imagine they do have.

[2] Their condition is portrayed by the Lord when He speaks of 'salt', in Matthew,

You are the salt of the earth; but if the salt is tasteless, by what will it be made salty? It no longer has any use, except to be thrown outdoors and trodden down by people. Matthew 5:13-14.

The Lord says these things to the disciples and to the people. By 'the salt of the earth' He means the Church's truth that has a desire for good, and by 'tasteless salt' He means truth devoid of any desire for good. The fact that such truth is worthless is portrayed by the idea of salt which has become tasteless and no longer has any use, except to be thrown outdoors and trodden down by people. Having a desire for good means having a desire to do good and thereby be joined to good.

[3] In Mark,

Everyone will be salted with fire, and every sacrifice will be salted with salt. Salt is good; but if the salt becomes tasteless, how will you season it? Have salt in yourselves, and seek 1 peace with one another. Mark 9:49-50.

'Being salted with fire' means good that has a desire for truth, and 'being salted with salt' truth that has a desire for good. 'Tasteless salt' is truth devoid of any desire for good; 'having salt in oneself' means possessing that desire.

[4] In Luke,

Any of you who does not renounce all his possessions cannot be My disciple. Salt is good; but if the salt is made tasteless, by what will it be seasoned? It is fit neither for the land nor for the dunghill; people throw it outdoors. Luke 14:33-35.

Here 'salt' in a similar way stands for truth that has a desire for good, and 'tasteless salt' for truth that is devoid of any desire for good, 'unfit for the land or for the dunghill' standing for its total inability to serve any use, good or bad. People possessing such truth are called the lukewarm, as is evident from the words immediately before, stating that a person cannot be the Lord's disciple if he does not renounce all his possessions, that is, if he does not love the Lord above all things. For those loving the Lord and also themselves equally are the ones who are called the lukewarm and who are unfit to serve any use, good or bad.

[5] In Moses,

Every offering of your minchah shall be salted with salt; you shall not leave the salt of the covenant of your God off your minchah. 2 On all your offerings you shall offer salt. Leviticus 2:13.

Salt in every offering was a sign that truth's desire for good and good's desire for truth should be present in all worship. This also explains why this salt is called 'the salt of God's covenant'; for 'a covenant' is a joining together, 665, 666, 1023, 1038, 1864, 1996, 2003, 2021, 2037, 6804, 8767, 8778, and 'salt' is the desire for the joining together.

[6] When each desires to be joined to the other, that is, good to truth and truth to good, they look towards each other. But when truth tears itself away from good, they turn away from each other and look backwards or behind themselves. This is what is meant in Luke by Lot's wife who had become a pillar of salt,

Whoever will be on the housetop with his vessels in the house, let him not come down to take them away; and whoever is in the field likewise, let him not return to the things behind him. Remember Lot's wife. Luke 17:31-32.

This means looking behind oneself or backwards, see 3652, 5895 (end), 5897, 7857, 7923, 8505, 8506, 8510, 8516.

[7] One reason why 'salt' means the desire truth possesses is that salt renders land fertile and makes food tasteful, and another reason is that salt contains a fiery property and at the same time a conjunctive power, even as truth contains a burning desire for good and at the same time a conjunctive power. 'A pillar of salt' is a separation from truth, for 'salt' in the contrary sense means truth that has been destroyed and laid waste, as in Zephaniah 2:9; Ezekiel 47:11; Jeremiah 17:6; Psalms 107:33-34; Deuteronomy 29:23; Judges 9:45; 2 Kings 2:19-22.

These matters have been introduced so that people may know what truth's desire for good is, and what good's desire for truth is, meant by 'orphan' and 'widow'.

Footnotes:

1. literally, cultivate

2. literally, you shall not cause to cease the salt of the covenant of your God upon your minchah

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.