¹ Och du, människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Gog, du hövding över Ros, Mesek och Tubal.

² Jag skall locka dig åstad och leda dig fram och föra dig från landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg.

³ Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand.

⁴ På Israels berg skall du falla, med alla dina härskaror och med de folk som följa dig; jag skall giva dig till mat åt rovfåglar av alla slag och åt markens djur.

⁵ Ute på marken skall du falla. Ty jag har talat, säger Herren, HERREN.

⁶ Och jag skall sända eld över Magog och över dem som bo trygga i havsländerna; och de skola förnimma att jag är HERREN.

⁷ Och jag skall göra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk Israel, jag skall icke mer låta mitt heliga namn bliva ohelgat; och folken skola förnimma att jag är HERREN, helig i Israel.

⁸ Se, det kommer, ja, det fullbordas! säger Herren, HERREN. Detta är den dag om vilken jag har talat.

⁹ Sedan skola invånarna i Israels städer gå ditut och taga rustningar, sköldar och skärmar, bågar och pilar, handpåkar och spjut såsom bränsle till att elda med, och de skola elda därmed i sju år.

¹⁰ De skola icke behöva hämta trä från marken eller hugga ved i skogarna, ty de skola elda med rustningarna. Så skola de taga rov av sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren, HERREN.

¹¹ På den tiden skall jag där i Israel giva åt Gog en plats till grav, nämligen »De framtågandes dal» öster om havet, och den skall stänga vägen för andra som vilja tåga där fram. Där skall man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den »Gogs larmande hops dal».

¹² Och i sju månader skola Israels barn hålla på med att begrava dem, för att rena landet.

¹³ Allt folket i landet skall hålla på med begravandet, och detta skall lända dem till berömmelse. Så skall ske på den tid då jag förhärligar mig, säger Herren, HERREN.

¹⁴ Och man skall avskilja män som beständigt skola genomvandra landet och begrava dem som tågade där fram, och som ännu ligga kvar ovan jord, och de skola så rena landet; efter sju månaders förlopp skola dessa begynna sitt letande.

¹⁵ När så någon av dessa män, som genomvandra landet, på sin färd får se människoben, då skall han sätta upp en vård därbredvid, till dess att dödgrävarna hinna begrava dem i »Gogs larmande hops dal».

¹⁶ Där skall ock finnas en stad med namnet Hamona. På detta sätt skola de rena landet.

¹⁷ Du människobarn, så säger Herren, HERREN: Säg till alla slags fåglar och till alla markens djur: Församlen eder och kommen hit; samlen eder tillhopa från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag vill anställa åt eder på Israels berg; I skolen få äta kött och dricka blod.

¹⁸ I skolen få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens hövdingar: av vädurar och lamm och bockar och tjurar, allasammans gödda i Basan.

¹⁹ I skolen få äta eder mätta av fett och dricka eder druckna av blod från det slaktoffer som jag anställer åt eder.

²⁰ Ja, mätten eder vid mitt bord av ridhästar och vagnshästar, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren, HERREN.

²¹ Och jag skall uppenbara min härlighet bland folken, så att alla folk skola se den dom som jag har utfört, och se huru jag har låtit min hand drabba dem.

²² Och Israels barn skola förnimma att jag, HERREN, är deras Gud, från den dagen och allt framgent.

²³ Och folken skola förnimma att Israels barn blevo bortförda i fångenskap för sin missgärnings skull, eftersom de voro trolösa mot mig, så att jag måste fördölja mitt ansikte för dem; och jag gav dem då i deras ovänners hand, så att de allasammans föllo för svärd.

²⁴ Efter deras orenhet och deras överträdelser handlade jag med dem och fördolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Därför säger Herren, HERREN så: Nu skall jag åter upprätta Jakob och förbarma mig över hela Israels hus och nitälska för mitt heliga namn.

²⁶ Och de skola förgäta sin skam och all den otrohet som de hava begått mot mig, då de nu få bo i trygghet i sitt land, utan att någon förskräcker dem.

²⁷ Ja, när jag låter dem vända tillbaka ifrån folkslagen och församlar dem från deras fienders länder, då skall jag bevisa mig helig på dem inför många folks ögon.

²⁸ Och de skola förnimma att jag är HERREN, deras Gud, ty om jag än drev dem bort i fångenskap bland folken, så samlade jag dem sedan tillhopa till deras land och lät ingen enda av dem bliva kvar därute;

²⁹ och jag skall därefter icke mer fördölja mitt ansikte för dem, ty jag skall utgjuta min Ande över Israels hus, säger Herren, HERREN'.

¹ Of Moab. Thus says Yahweh of Armies, the God of Israel: Woe to Nebo! for it is laid waste; Kiriathaim is disappointed, it is taken; Misgab is put to shame and broken down.

² The praise of Moab is no more; in Heshbon they have devised evil against her: Come, and let us cut her off from being a nation. You also, Madmen, shall be brought to silence: the sword shall pursue you.

³ The sound of a cry from Horonaim, desolation and great destruction!

⁴ Moab is destroyed; her little ones have caused a cry to be heard.

⁵ For by the ascent of Luhith with continual weeping shall they go up; for at the descent of Horonaim they have heard the distress of the cry of destruction.

⁶ Flee, save your lives, and be like the heath in the wilderness.

⁷ For, because you have trusted in your works and in your treasures, you also shall be taken: and Chemosh shall go forth into captivity, his priests and his princes together.

⁸ The destroyer shall come on every city, and no city shall escape; the valley also shall perish, and the plain shall be destroyed; as Yahweh has spoken.

⁹ Give wings to Moab, that she may fly and get her away: and her cities shall become a desolation, without any to dwell therein.

¹⁰ Cursed is he who does the work of Yahweh negligently; and cursed is he who keeps back his sword from blood.

¹¹ Moab has been at ease from his youth, and he has settled on his lees, and has not been emptied from vessel to vessel, neither has he gone into captivity: therefore his taste remains in him, and his scent is not changed.

¹² Therefore, behold, the days come, says Yahweh, that I will send to him those who pour off, and they shall pour him off; and they shall empty his vessels, and break their bottles in pieces.

¹³ Moab shall be ashamed of Chemosh, as the house of Israel was ashamed of Bethel their confidence.

¹⁴ How do you say, We are mighty men, and valiant men for the war?

¹⁵ Moab is laid waste, and they are gone up into his cities, and his chosen young men are gone down to the slaughter, says the King, whose name is Yahweh of Armies.

¹⁶ The calamity of Moab is near to come, and his affliction hurries fast.

¹⁷ All you who are around him, bemoan him, and all you who know his name; say, How is the strong staff broken, the beautiful rod!

¹⁸ You daughter who dwells in Dibon, come down from your glory, and sit in thirst; for the destroyer of Moab has come up against you, he has destroyed your strongholds.

¹⁹ Inhabitant of Aroer, stand by the way, and watch: ask him who flees, and her who escapes; say, What has been done?

²⁰ Moab is disappointed; for it is broken down: wail and cry; tell it by the Arnon, that Moab is laid waste.

²¹ Judgment is come on the plain country, on Holon, and on Jahzah, and on Mephaath,

²² and on Dibon, and on Nebo, and on Beth Diblathaim,

²³ and on Kiriathaim, and on Beth Gamul, and on Beth Meon,

²⁴ and on Kerioth, and on Bozrah, and on all the cities of the land of Moab, far or near.

²⁵ The horn of Moab is cut off, and his arm is broken, says Yahweh.

²⁶ Make him drunken; for he magnified himself against Yahweh: and Moab shall wallow in his vomit, and he also shall be in derision.

²⁷ For wasn't Israel a derision to you? was he found among thieves? for as often as you speak of him, you shake your head.

²⁸ You inhabitants of Moab, leave the cities, and dwell in the rock; and be like the dove that makes her nest over the mouth of the abyss.

²⁹ We have heard of the pride of Moab, [that] he is very proud; his loftiness, and his pride, and his arrogance, and the haughtiness of his heart.

³⁰ I know his wrath, says Yahweh, that it is nothing; his boastings have worked nothing.

³¹ Therefore will I wail for Moab; yes, I will cry out for all Moab: for the men of Kir Heres shall they mourn.

³² With more than the weeping of Jazer will I weep for you, vine of Sibmah: your branches passed over the sea, they reached even to the sea of Jazer: on your summer fruits and on your vintage the destroyer is fallen.

³³ Gladness and joy is taken away from the fruitful field and from the land of Moab; and I have caused wine to cease from the wine presses: none shall tread with shouting; the shouting shall be no shouting.

³⁴ From the cry of Heshbon even to Elealeh, even to Jahaz have they uttered their voice, from Zoar even to Horonaim, to Eglath Shelishiyah: for the waters of Nimrim also shall become desolate.

³⁵ Moreover I will cause to cease in Moab, says Yahweh, him who offers in the high place, and him who burns incense to his gods.

³⁶ Therefore my heart sounds for Moab like pipes, and my heart sounds like pipes for the men of Kir Heres: therefore the abundance that he has gotten is perished.

³⁷ For every head is bald, and every beard clipped: on all the hands are cuttings, and on the waist sackcloth.

³⁸ On all the housetops of Moab and in its streets there is lamentation every where; for I have broken Moab like a vessel in which none delights, says Yahweh.

³⁹ How is it broken down! [how] do they wail! how has Moab turned the back with shame! so shall Moab become a derision and a terror to all who are around him.

⁴⁰ For thus says Yahweh: Behold, he shall fly as an eagle, and shall spread out his wings against Moab.

⁴¹ Kerioth is taken, and the strongholds are seized, and the heart of the mighty men of Moab at that day shall be as the heart of a woman in her pangs.

⁴² Moab shall be destroyed from being a people, because he has magnified himself against Yahweh.

⁴³ Fear, and the pit, and the snare, are on you, inhabitant of Moab, says Yahweh.

⁴⁴ He who flees from the fear shall fall into the pit; and he who gets up out of the pit shall be taken in the snare: for I will bring on him, even on Moab, the year of their visitation, says Yahweh.

⁴⁵ Those who fled stand without strength under the shadow of Heshbon; for a fire is gone forth out of Heshbon, and a flame from the midst of Sihon, and has devoured the corner of Moab, and the crown of the head of the tumultuous ones.

⁴⁶ Woe to you, O Moab! the people of Chemosh is undone; for your sons are taken away captive, and your daughters into captivity.

⁴⁷ Yet will I bring back the captivity of Moab in the latter days, says Yahweh. Thus far is the judgment of Moab.