The Bible

 

Hesekiel 12

Study

   

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;

2 »Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så gensträvigt släkte.

3 Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu bor bort till en annan ort -- om de till äventyrs ville akta därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.

4 För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på aftonen, såsom landsflyktiga pläga.

5 Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut genom den.

6 Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när det har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så att du icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus

7 Och jag gjorde såsom han bjöd mig; på ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så på axeln, i deras åsyn.

8 Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:

9 Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträviga släktet, frågat dig: »Vad är det du gör?»

10 Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som äro därinne.

11 Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skall det gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap.

12 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så draga ut. Man skall göra en öppning i väggen, så att han genom den kan bära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, så att han icke ser landet med sitt öga.

13 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel i kaldéernas land, som han dock icke skall se; och där skall han .

14 Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem.

15 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem bland folken och förströr dem i länderna.

16 Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de komma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skola förnimma att jag är HERREN.

17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

18 Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick ditt vatten darrande och med oro.

19 Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om Jerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet bliva ödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skull som alla dess inbyggare hava övat.

20 Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, och landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

21 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

22 Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israels land, när I sägen: »Tiden går, och av alla profetsynerna bliver intet»?

23 Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i stället så till dem: »Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.»

24 Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skola mer finnas i Israels hus;

25 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att länge fördröjas. Ja, du gensträviga släkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, säger HERREN, HERREN.

26 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

27 Du människobarn, se, Israels hus säger: »Den syn som han skådar gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider som ännu äro långt borta.»

28 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske, säger Herren, HERREN.

   

From Swedenborg's Works

 

Apocalypse Explained #108

Study this Passage

  
/ 1232  
  

108. (Verse 7) He that hath an ear, let him hear what the Spirit saith unto the churches. That this signifies that he who understands should hearken to what Divine truth proceeding from the Lord teaches and says to those who belong to His church, is evident from the signification of he who hath an ear let him hear, as being that he who understands should hearken or obey (that to hear denotes to understand and to do, or to hearken, may be seen above, n. 14); from the signification of the Spirit, in this case the Spirit of God, as being Divine truth proceeding from the Lord (concerning which see Arcana Coelestia 3704, 5307, 6788, 6982, 6993, 7004, 7499, 8302, 9199, 9228, 9229, 9303, 9407, 9818, 9820, 10330); and from the signification of the churches, as denoting, those who are in truths from good, or in faith from charity, thus those who belong to the church, for no others are of the church. These words, namely, "He that hath an ear let him hear what the Spirit saith unto the churches," are said to each of the churches (here to the church of Ephesus, and afterwards to the church of Smyrna, 1:11; to the church in Pergamos, 1:17; in Thyatira, 2:29; in Sardis, 3:6; in Philadelphia, 3:13; and in Laodicea, 3:22); because every one who belongs to the church may know that to know and understand the truths and goods of faith, or doctrinals, and also the Word, does not constitute the church, but to hearken, that is, to understand and to do, constitutes the church; for this is signified by the words, "he that hath an ear let him hear what the Spirit saith unto the churches," because this constitutes the church, and forms heaven with man, but not knowing and understanding without doing; therefore the Lord also occasionally uses the same words,

"He that hath all ear to hear let him hear" (as in Matthew 11:15; 13:43; Mark 4:9, 23; 7:16; Luke 8:8; 14:35).

In the Apocalypse it is added, "What the Spirit saith unto the churches," because by this is signified what Divine truth teaches and says to those who belong to the church, or, what is the same thing, what the Lord teaches and says, for all Divine truth proceeds from Him (see the work, Heaven and Hell 13, 133, 137, 139); therefore also the Lord himself did not use the words, "What the Spirit saith," because He Himself was the Divine truth that said it.

That to know and understand Divine truths does not constitute the church and form heaven with man, but to know, to understand and to do, the Lord teaches plainly in very many passages; as in Matthew,

"Whosoever heareth these sayings of mine, and doeth them, I will liken him unto a wise man, and every one that heareth, and doeth not, shall be likened unto a foolish man" (7:24, 26).

Again:

"He that received seed into the good ground, is he that heareth the Word, and understandeth it, which also beareth fruit" (13:23).

And in Luke:

"Whosoever cometh to me and heareth my sayings, and doeth them, I will show you to whom he is like. He is like a man which built a house, and laid the foundation on a rock. But he that heareth and doeth not, is like a man that without a foundation built a house upon the earth" (6:47, 48, 49).

In the same:

"My mother and my brethren are those who hear the Word of God and do it" (8:21);

besides in many other passages. In these passages, to hear simply signifies to hear, which is to know and to understand to hear also, in common discourse, has this signification when a man is said to hear anything; but it signifies both to understand and to do, when he is said to give ear, or to be attentive; so also when he is said to hearken. Moreover, those who separate life from faith, are like those of whom the Lord speaks in Matthew:

"Seeing they see not, and hearing they hear not, neither do they understand" (13:13, 14, 15; Ezekiel 12:2).

  
/ 1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.