Коментар

 

En lösen för många - Vad kan det betyda?

Од страна на New Christian Bible Study Staff (машина преведена во Svenska)

En lösen för många - Vad kan det betyda?

För nästan 2000 år sedan korsfästes Jesus från Nasaret - Jesus Kristus. Han dog. Smärtsamt. Och sedan, den andra morgonen efter det, uppstod han från de döda. Hans fysiska kropp var borta - eller snarare, mot bakgrund av efterföljande händelser, verkar den ha förvandlats till en andlig. (Det är en intressant sak att tänka igenom i sig själv, men det är inte fokus för den här artikeln.)

Istället vill vi här fokusera på några av de saker som sägs i Bibeln om varför Jesus dog. Det är en nästan 2000 år gammal förvirring om det. Låt oss gräva i det ...

I Markus 10:42-45 (och i Matteus 20:25-28), hittar vi denna välkända lektion, som inträffar sent i Jesu tjänst. James och John - som fortfarande inte riktigt förstod djupet av vad som hände, lobbyade Jesus för löften om att sitta vid hans vänstra och högra hand när han var "kung". De andra lärjungarna var naturligtvis missnöjda. Jesus vet vad som händer, så han samlar dem alla och försöker förklara den verkliga naturen i sitt uppdrag, och vad deras uppdrag också bör vara.

Här är texten:

"Men Jesus kallade dem till sig och sade till dem: Ni vet att de som anses vara härskare över hedningarna utövar herravälde över dem, och deras stora utövar myndighet över dem. Men så skall det inte vara bland eder, utan vem som helst kommer att vara stor bland er, ska vara er tjänare: Och den som av er kommer att vara den främsta, ska vara allas tjänare. För till och med Människosonen kom inte för att betjänas utan för att tjäna och ge sitt liv en lösen för många . "

En lösen. Det grekiska ordet som används här är λύτρον, eller lutron, vilket betyder priset för inlösen eller lösen, från λύω, luo, för att lossa, lossa eller frigöra.

Några teologer har tagit den här texten och kombinerat den med texten från korsfästelsen när Jesus säger tre saker som visar hans nöd och hans känsla av att skilja sig från sin gudomliga väsen - "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? "och" Ändå, inte min vilja, utan din ska ske ", och" Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör. "

Det kan säkert tolkas som ett slags offer, där Jesus agerar som en slags syndabock, som ersätter hans död med den mänskliga rasen som hade besvikit hans far. Vissa teologer har gjort det. Anselm från Canterbury, omkring 1000 e.Kr., var en av ledarna för en fraktion som framförde argumentet. Men vi tror inte att det är rätt väg; faktiskt tror vi att det var ett felaktigt spår som varit ganska skadligt.

I den nya kristna teologin är det inte meningsfullt att Gud var arg. Han älskar sig själv. Är han besviken när vi inte återger hans kärlek? Säker. Men arg? Nej. Det ser verkligen ut som det ibland, särskilt i Gamla testamentet, men Guds kärnan är kärlek.

Dessutom bör det vara ännu tydligare att döden av Jesu fysiska kropp inte skulle få Gud Fadern att må bättre. Kom ihåg att de verkligen är EN person, med ett sinne - inte två.

I stället genomfördes hela cykeln av Guds inkarnation, tjänst, död och uppståndelse så att nya sanningar kunde nå människan.

I Himmelska Hemligheter 1419,

"Herren, som är kärleken i sig själv, eller kärnan och livet i kärleken till alla i himlen, vill ge mänskligheten allt som är hans, vilket betecknas med hans ord att Människosonen kom för att ge sitt livet som en lösen för många. "

I Apocalypse Explained 328: 15, vi hittar den här förklaringen:

”Uttrycket” till lösen ”betyder att befria människor från falskheter och reformera dem med sanningar. Detta betecknas med orden, ”Lös lösen mig, Jehova, sanningens Gud” (Psaltaren 31:5)

En anledning till att Jesus dog var att övervinna helvetets kraft. Jesus kämpade mot onda andar under hela sitt liv. Den tydligaste beskrivningen av detta är strax efter hans dop, när han tillbringar 40 dagar i vildmarken. Hans lidande på korset var den sista kampen mot ondskan, och hans uppståndelse var hans slutliga seger över det.

För att övervinna det onda innebär varje frestelse eller en kamp mot det onda. När vi kämpar mot det onda individuellt, kämpade Kristus mot det onda i kosmisk skala. Hans död var avslutningen på den kampen, men det var inte en förlust; det var en vinst. Bibeln säger att Gud tog på sig kött och blod för att ”genom döden skulle han förstöra den som hade dödens kraft, det vill säga djävulen.” (Hebreerbrevet 2:14,15)

En annan anledning som Bibeln ger för Jesu död var att han kunde förena sin mänskliga natur med sin gudomliga natur, så att han "kunde göra i sig själv av två, en ny människa" (Efesierbrevet 2:14-16, jfr. Johannes 17:11, 21; 10:30).

Det finns också andra skäl som nämns:

Han kunde "gå till fadern" (Johannes 13:3; 14:2, 28; 16:10).

Han kunde "förhärligas" (Johannes 17:1,5) eller "gå in i hans ära" (Lukas 24:26).

Han kunde "perfekteras" (Lukas 13:32) eller "helgad" (Johannes 17:19).

I Swedenborgs Sanna kristna religionen 86, det står,

"Jehova Gud kom till världen som gudomlig sanning i syfte att återlösa människor. Förlossning handlade om att få kontroll över helvetet, omstrukturera himlen och sedan upprätta en kyrka."

Vid korsfästelsen trodde de onda krafterna att de hade vunnit. Dagens religiösa och medborgerliga krafter ledde vägen för att fördöma honom. Han blev hånad. Publiken vände sig mot honom.

Jesu fysiska kropps död var en "lösen" på detta sätt: genom att genomgå den tortyren och döden kunde han då visa att hans andliga kraft översteg den naturliga döden. Han befriade oss, frigjorde oss från herravälde och skapade en ny kyrka - ett nytt sätt som vi kan följa.

Библијата

 

Psaltaren 31:5

Студија

       

5 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Библијата

 

Johannes 13

Студија

   

1 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

2 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

3 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

4 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.

5 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

6 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»

7 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»

8 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»

9 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»

10 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»

11 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.

12 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?

13 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.

14 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.

15 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.

16 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.

17 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.

18 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.'

19 Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.

20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.»

21 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

22 Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.

23 Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.

24 Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.»

25 Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?»

26 svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.

27 Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»

28 Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.

29 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.

30 Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.

31 Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.

32 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.

33 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.

34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.

35 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar

36 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.»

37 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»

38 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.»