¹ Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet.

² Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land.

³ Men jag skall förhärda Faraos hjärta och skall göra många tecken och under i Egyptens land.

⁴ Farao skall icke höra på eder; men jag skall lägga min hand på Egypten och skall föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.

⁵ Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut från dem.»

⁶ Och Mose och Aron gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit dem.

⁷ Men Mose var åttio år gammal och Aron åttiotre år gammal, när de talade med Farao.

⁸ Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

⁹ »När Farao talar till eder och säger: 'Låten oss se något under', då skall du säga till Aron: 'Tag din stav och kasta den inför Farao', så skall den bliva en stor orm.»

¹⁰ Då gingo Mose och Aron till Farao och gjorde såsom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inför Farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.

¹¹ Då kallade också Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster:

¹² de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar.

¹³ Dock förblev Faraos hjärta förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

¹⁴ Därefter sade HERREN till Mose: »Faraos hjärta är tillslutet, han vill icke släppa folket.

¹⁵ Gå till Farao i morgon bittida -- han går nämligen då ut till vattnet -- och ställ dig i hans väg, på stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som förvandlades till en orm.

¹⁶ Och säg till honom: HERREN, hebréernas Gud, sände mig till dig och lät säga dig: 'Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig i öknen.' Men se, du har hitintills icke velat höra.

¹⁷ Därför säger nu HERREN så: 'Härav skall du förnimma att jag är HERREN: se, med staven som jag håller i min hand vill jag slå på vattnet i Nilfloden, och då skall det förvandlas till blod.

¹⁸ Och fiskarna i floden skola dö, och floden skall bliva stinkande, så att egyptierna skola vämjas vid att dricka vatten ifrån floden.'»

¹⁹ Och HERREN sade till Mose: »Säg till Aron: Tag din stav, och räck ut din hand över egyptiernas vatten, över deras strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skola de bliva blod; över hela Egyptens land skall vara blod, både i träkärl och i stenkärl.»

²⁰ Och Mose och Aron gjorde såsom HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden inför Faraos och hans tjänares ögon; då förvandlades allt vatten floden till blod.

²¹ Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, så att egyptierna icke kunde dricka vatten ifrån floden; och blodet var över hela Egyptens land.

²² Men de egyptiska spåmännen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

²³ Och Farao vände om och gick hem och aktade icke heller på detta.

²⁴ Men i hela Egypten grävde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka.

²⁵ Och så förgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.

¹⁶ Therefore thus says Yahweh, the God of Armies, the Lord: "Wailing will be in all the broad ways; and they will say in all the streets, 'Alas! Alas!' and they will call the farmer to mourning, and those who are skillful in lamentation to wailing.