115. Jag har från himlen blivit undervisad om, att de fornäldsta på vår jord, vilka voro himmelska människor, tänkte från själva motsvarigheterna, och att världens naturliga ting, som voro inför deras ögon, tjänade dem till medel att tänka så; samt att de, eftersom de voro sådana, voro i förbindelse med änglarna och talade med dem, och att sålunda genom dem himlen var förbunden med världen. Därutav kallades den tiden guldåldern, om vilken det även i de forngamles skrifter säges, att himlens invånare bodde tillsammans med människorna och hade gemenskap med dem såsom vänner med vänner. Men efter deras tid följde de som inte tänkte från motsvarigheterna själva, utan från kunskap om motsvarigheterna, och det var även då en himlens förbindelse med människan, men inte så innerlig. Deras tid är vad som kallas silveråldern. Sedan följde de som visserligen kände till motsvarigheter, men inte tänkte från kunskap om dem av den orsak, att de voro i ett naturligt gott och inte såsom de förra i ett andligt gott. Deras tid kallades kopparåldern. Efter dessa tider blev människan steg för steg utvärtes och slutligen kroppslig, och då förlorades helt och hållet kunskapen om motsvarigheterna och med den kännedomen om himlen och om flera saker som höra till himlen. Att de uppkallade dessa åldrar efter guld, silver och koppar, var också i följd av motsvarighet 1 , eftersom guld i följd av motsvarighet betecknar det himmelska goda, i vilket de fornäldsta voro, silver åter det andliga goda, i vilket de forngamle efter dem voro, och koppar det naturliga goda, i vilket de närmast efterkommande voro. Men järnet, efter vilket den sista tidsåldern kallas, betecknar ett hårt sant utan gott.
Footnotes:
1. Att guld i följd av motsvarighet betecknar det himmelska goda, Himmelska Hemligheter 113, 1551, 1552, 5658, 6914, 6917, 9510, 9874, 9881. Att silver betecknar det andliga goda eller det sanna av himmelskt ursprung, nr 1551, 1552, 2954, 5658. Att koppar betecknar det naturliga goda, nr 425, 1551. Att järn betecknar det sanna i det yttersta av ordningen, nr 425, 426.
