2324. Att orden ’och Lot satt i porten till Sodom’ avser dem hos vilka det goda i människokärleken finns, men vars gudsdyrkan är utvärtes – de som här förebildas av ’Lot’ – och som befinner sig bland de onda och dock skilda från dem, vilket betecknas med ’att han sitter i porten till Sodom’, framgår av det som ’Lot’ förebildar, och av det som menas med ’en port’ och också med ’Sodom’. Av det som Lot förebildar är att säga följande. När Lot och Abraham var tillsammans förebildade den förre Herrens sensoriska förnimmelse, och således Hans Utvärtes, såsom visats i del 1, i nr 1428, 1434, 1547. Men nu då han blivit skild från Abraham förebildar han inte Herren längre, utan förebildar i stället dem som är hos Herren, nämligen den utvärtes människan inom Kyrkan – de hos vilka människokärlekens goda finns, men vars gudsdyrkan är utvärtes.

[2] I detta kapitel förebildar Lot alltså den utvärtes människan inom Kyrkan, eller, vilket är detsamma, hurdan den utvärtes Kyrkan är, inte endast sådan den är i början, utan också sådan den är i sin fortgång, och också sådan den är vid sitt slut. Slutet på denna Kyrka är vad som menas med Moab och Ammons son, vilket i Herrens Gudomliga barmhärtighet kommer att framgå av de händelser som beskrivs i det som följer. I Ordet är det vanligt att en namngiven person förebildar många på varandra följande tillstånd, som beskrivs genom flera handlingar som inträffar under den personens liv. Av det som ’port’ betecknar är att säga följande. Porten är det ställe där man går in i eller lämnar en stad. ’Att sitta i porten’ innebär följaktligen här att visserligen vara bland de onda, men dock skild från dem, liksom fallet normalt är för de människor inom Kyrkan hos vilka det goda i människokärleken finns. Fast de är tillsammans med de onda, är de ändå skilda från dem, inte med hänsyn till det världsliga samhället, men väl med hänsyn till det andliga livet. Med ’Sodom’ förstås allmänt sett det onda, eller, vilket är detsamma, i synnerhet det onda inom Kyrkan, såsom framhållits ovan, i nr 2322.