2401. Att orden ’och sade: Stå upp, gå ut från denna ort’ betyder att de inte skulle förbli i ett ondskefullt tillstånd är uppenbart av det som menas med ’att stå upp’ och också med ’ort’. ’Att stå upp’ förekommer ofta i Ordet, i det att det är ett av de vanliga uttryck som man påträffar där, men man ägnar föga tanke åt vad det annars kan betyda. I den invärtes meningen innebär det att lyftas upp, såsom här att lyftas upp från det onda till det goda, ty sinnet lyfts upp, när det avlägsnar sig från det onda, nr 2388. ’Att gå ut’ betyder att dra sig tillbaka ifrån eller att inte bli kvar, medan ’ort’ betyder ett tillstånd av ondska, nr 2393. Av det anförda är klart vad innebörden här är.

[2] Hurdan karaktär de har som äger insikter i det sanna och samtidigt lever i ondska har redan flera gånger sagts – att de så länge de lever ett liv i ondska inte tror på någonting, ty att vilja det onda, och följaktligen göra det, och på samma gång i tron erkänna det sanna är en fullständig omöjlighet. Av detta står det också klart att människan inte kan frälsas genom att tänka och tala vad som är sant, inte heller vad som är gott, om hon inte vill annat än det som är ont och i överensstämmelse med vad hon vill inte gör annat än det som är ont. Just människans vilja är det som fortsätter att leva efter döden och inte så mycket hennes tänkande, frånsett det som härflyter från hennes vilja.

[3] Eftersom därför människans karaktär efter döden bestäms av vad hon vill, så kan man inse vad hon kan tänka om de trossanningar som hon har inhämtat, ja, som hon har lärt andra, då ju dessa sanningar skulle fördöma henne. Hon är då så obenägen att tänka utifrån dessa att hon tvärtom till alla delar avskyr dem – ja, såvitt hon tillåts – förbannar dem liksom djävulsskaran. De som inte fått någon kunskap om livet efter detta kan tilläventyrs tro att de då lätt kan anta tron, när de ser att Herren styr hela himlen och när de hör att himlen består i att älska Honom och nästan. Men det är så långt ifrån att onda människor kan anta tron – det vill säga från att ha en vilja att tro – som helvetet är avlägset från himlen. Ty de är faktiskt helt och hållet försjunkna i det onda och i det falska därifrån. Redan vid deras ankomst eller blotta närvaro känns och förnims det att de är fientligt stämda mot Herren och mot nästan och alltså mot vad som är gott och därmed också mot vad som är sant. Det är en ohygglig sfär som strömmar ut från deras viljas och därav tankes liv, nr 1048, 1053, 1316, 1504.

[4] Om det vore möjligt för dem att tro och bli goda enbart genom att få undervisning i nästa liv, då skulle ingen enda hamna i helvetet, ty Herren vill lyfta upp alla, hur många de än är, till Sig i himlen. Ty Hans barmhärtighet är oändlig, emedan den är själva den Gudomliga barmhärtigheten, och det emot hela människosläktet, emot såväl onda som goda.