2411. Att orden ’männen fattade hans hand, och hans hustrus hand, och hans döttrars händer’ betyder att Herren mäktigt avhöll från ondska och därigenom styrkte godhet och sanning, här betecknade med ’Lot, hans hustru och hans döttrar’ framgår av det som ’männen’ står för som är Herren, varom det handlats ovan, av det som ’hand’ står för som är makt eller kraft, behandlat i nr 878, och också av det som ’Lot’ står för som är det goda i människokärleken, behandlat i nr 2324, 2351, 2371, 2399. Det framgår vidare av det som förstås med ’hustru’ som är det sanna i tron, behandlat i vers 26 nedan, och av det som förstås med ’döttrar’ som är böjelse för det sanna och för det goda, behandlat i nr 489–491, 2362. Det framgår slutligen av det som har anförts i nr 2388, det vill säga att det goda och det sanna flyter in från Herren i samma mån som människan avhålls från det onda. Följaktligen styrks i samma mån godhet och sanning, som betecknas med ’Lot, hans hustru och hans döttrar’.

[2] Detta kan var och en veta av egen erfarenhet, om han bara stannar upp och reflekterar. I den mån människan avlägsnas från kroppsliga och världsliga intressen är hennes föreställningar andliga, det vill säga hon lyfts upp mot himlen, vilket händer när hon är i någon helig andakt, när hon undergår frestelse och också när hon drabbas av olycka eller sjukdom. Vid sådana tillfällen är, som bekant, lekamliga och världsliga intressen avlägsnade. Orsaken till detta är, som anförts, att det himmelska och andliga ständigt strömmar in från Herren, men det är det onda, och det falska därur, samt det falska, och det onda därur, som flyter in från det kroppsliga och världsliga, vilket är det som hindrar att det himmelska och andliga tas emot.