2173. Att ’Sarah’ här är Herren med hänsyn till det sanna framgår av det som ’Sarah’ förebildar som är det med det goda förbundna sanna i förståndet, och här i egenskap av det sanna i förnuftet, ty samma orsak har just anförts om ’Abraham’. Att ’Sarah’ förebildar det sanna, se vad som redan sagts därom i nr 1468, 1901, 2063, 2065. I de historiska avsnitten av Ordet kan det goda och det sanna inte förebildas med något annat än med ett äktenskap, ty de hör samman som makar i ett äktenskap. Det föreligger också verkligen ett äktenskap mellan det som är himmelskt och det som är andligt, eller vad som är detsamma, mellan det som hör till kärleken och det som hör till tron, eller vad som återigen är detsamma, mellan det som hör till viljan och det som hör till förståndet. Det som hör samman med viljan bildar det goda, det som hör samman med förståndet bildar tron. Ett sådant äktenskap finns i Herrens rike i himlen, och ett sådant finns också i Herrens rike på jorden, vilket är Kyrkan. Ett sådant äktenskap finns i varje människa och i varje del av henne, ja, i de allra mest enskilda delarna av henne. Det som inte har sin existens i ett sådant äktenskap lever inte. På grund av detta Gudomliga äktenskap existerar faktiskt ett dylikt äktenskap i hela den naturliga ordningen och i varje individuell del av den – fast under annan form och gestalt – annars skulle ingenting där någonsin kunna äga bestånd. Då nu ett sådant äktenskap finns till i varje individuell del, så uttrycks därför allt hos Profeterna, i synnerhet hos Jesaja, med dubbla ord eller uttryck, varav det ena då hänför sig till det himmelska eller det goda och det andra till det andliga eller det sanna. Se vad som sägs därom i nr 683, 793, 801. Att det av den anledningen finns en likhet av äktenskap i varenda individuell del, se nr 718, 747, 917, 1432. Detta förklarar varför ’Abraham’ förebildar Herrens goda och ’Sarah’ Hans sanna.