¹ Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.

² Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.

³ Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.

⁴ Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»

⁵ Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.

⁶ Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.

⁷ Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»

⁸ Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.

⁹ Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

¹⁰ Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.

¹¹ Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.

¹² När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.

¹³ Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

¹⁴ När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.

¹⁵ Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

¹⁶ När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.

¹⁷ Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.

¹⁸ När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.

¹⁹ Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.

²⁰ När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.

²¹ Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.

²² När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.

²³ Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.

²⁴ När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.

²⁵ Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.

²⁶ När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.

²⁷ Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.

²⁸ Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.

²⁹ Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.

³⁰ Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.

³¹ Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.

³² Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.

¹ Now Yahweh said to Abram, "Get out of your country, and from your relatives, and from your father's house, to the land that I will show you.

² I will make of you a great nation. I will bless you and make your name great. You will be a blessing.

³ I will bless those who bless you, and I will curse him who curses you. All of the families of the earth will be blessed in you."

⁴ So Abram went, as Yahweh had spoken to him. Lot went with him. Abram was seventy-five years old when he departed out of Haran.

⁵ Abram took Sarai his wife, Lot his brother's son, all their substance that they had gathered, and the souls whom they had gotten in Haran, and they went forth to go into the land of Canaan. Into the land of Canaan they came.

⁶ Abram passed through the land to the place of Shechem, to the oak of Moreh. The Canaanite was then in the land.

⁷ Yahweh appeared to Abram and said, "I will give this land to your seed." He built an altar there to Yahweh, who appeared to him.

⁸ He left from there to the mountain on the east of Bethel, and pitched his tent, having Bethel on the west, and Ai on the east. There he built an altar to Yahweh and called on the name of Yahweh.

⁹ Abram traveled, going on still toward the South.

¹⁰ There was a famine in the land. Abram went down into Egypt to live as a foreigner there, for the famine was severe in the land.

¹¹ It happened, when he had come near to enter Egypt, that he said to Sarai his wife, "See now, I know that you are a beautiful woman to look at.

¹² It will happen, when the Egyptians will see you, that they will say, 'This is his wife.' They will kill me, but they will save you alive.

¹³ Please say that you are my sister, that it may be well with me for your sake, and that my soul may live because of you."

¹⁴ It happened that when Abram had come into Egypt, the Egyptians saw that the woman was very beautiful.

¹⁵ The princes of Pharaoh saw her, and praised her to Pharaoh; and the woman was taken into Pharaoh's house.

¹⁶ He dealt well with Abram for her sake. He had sheep, cattle, male donkeys, male servants, female servants, female donkeys, and camels.

¹⁷ Yahweh plagued Pharaoh and his house with great plagues because of Sarai, Abram's wife.

¹⁸ Pharaoh called Abram and said, "What is this that you have done to me? Why didn't you tell me that she was your wife?

¹⁹ Why did you say, 'She is my sister,' so that I took her to be my wife? Now therefore, see your wife, take her, and go your way."

²⁰ Pharaoh commanded men concerning him, and they brought him on the way with his wife and all that he had.