Die Bibel

 

1 Mosebok 1

Lernen

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

6 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

8 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

9 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

12 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

14 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

15 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

17 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

18 och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

20 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste

21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

22 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden

23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

24 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

26 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden

27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden

29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

30 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

31 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

Aus Swedenborgs Werken

 

Apocalypse Explained #256

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 1232  
  

256. It was said above, that by the seven churches here written to, are not meant seven churches, but all those who belong to the church, and, in the abstract, all things of the church; that this is the case is evident from the consideration, that by seven are signified all, and all things, and that by the names are signified things. That all who belong to the church, or all things of the church, are meant by what is written to those seven churches is also evident from the explanation of those things. For all things of the church have reference to the following four general principles, doctrine, life according to it, faith according to life. These are treated of in what is written to six of the churches - doctrine, to the churches in Ephesus and Smyrna; life according to doctrine, to the churches in Thyatira and Sardis; and faith according to life, to the churches in Philadelphia and Laodicea. And because doctrine cannot be implanted in man's life and become a matter of faith unless he fights against the evils and falsities which he possesses from heredity, therefore that combat is also treated of in what is written to the church in Pergamos; for the subject there treated of is temptations; and temptations are combats against evils and falsities.

(That temptations are treated of in what is written to the church in Pergamos may be seen above, n. 130; that doctrine is the subject treated of in what is written to the churches in Ephesus and Smyrna may be seen above also, n. 93, 95, 112; that a life according to doctrine is treated of in what is written to the churches in Thyatira and Sardis, (n. 150, 182, and that faith according to life is treated of in what is written to the churches of Philadelphia and Laodicea, n. 203 and 227.) Because in what is written to this last church, namely, that in Laodicea, those who are in the doctrine of faith alone are treated of, and also, at the end, the nature of faith originating in charity, to what has already been said, it is here to be added, that love constitutes heaven; and because it does so, it also forms the church. For all the societies of heaven, which are innumerable, are arranged according to the affections of love, and also all within each society; so that it is affection, or love, according to which all things are arranged in the heavens, and not in any case faith alone. Spiritual affection, or love, is charity. It is therefore clear that no one can ever enter heaven unless he is in charity.

  
/ 1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

Die Bibel

 

Leviticus 8:34

Lernen

       

34 What has been done this day, so Yahweh has commanded to do, to make atonement for you.