¹ HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.

² Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.

³ Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, Herre, du vet det.»

⁴ Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;

⁵ Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.

⁶ Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»

⁷ Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.

⁸ Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.

⁹ Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»

¹⁰ Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.

¹¹ Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'

¹² Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.

¹³ Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.

¹⁴ Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN.»

¹⁵ Och HERRENS ord kom till mig han sade:

¹⁶ Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus.»

¹⁷ Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.

¹⁸ När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du menar härmed»,

¹⁹ så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.»

²⁰ Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

²¹ Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

²² Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

²³ Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

²⁴ Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

²⁵ Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

²⁶ Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.

²⁷ Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

²⁸ Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.

⁴ och sade till mig: 'Se, jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och skall giva åt din säd efter dig detta land till evärdlig besittning.'

¹ It happened, that when he finished praying in a certain place, one of his disciples said to him, "Lord, teach us to pray, just as John also taught his disciples."

² He said to them, "When you pray, say, 'Our Father in heaven, may your name be kept holy. May your Kingdom come. May your will be done on Earth, as it is in heaven.

³ Give us day by day our daily bread.

⁴ Forgive us our sins, for we ourselves also forgive everyone who is indebted to us. Bring us not into temptation, but deliver us from the evil one.'"

⁵ He said to them, "Which of you, if you go to a friend at midnight, and tell him, 'friend, lend me three loaves of bread,

⁶ for a friend of mine has come to me from a journey, and I have nothing to set before him,'

⁷ and he from within will answer and say, 'Don't bother me. The door is now shut, and my children are with me in bed. I can't get up and give it to you'?

⁸ I tell you, although he will not rise and give it to him because he is his friend, yet because of his persistence, he will get up and give him as many as he needs.

⁹ "I tell you, keep asking, and it will be given you. Keep seeking, and you will find. Keep knocking, and it will be opened to you.

¹⁰ For everyone who asks receives. He who seeks finds. To him who knocks it will be opened.

¹¹ "Which of you fathers, if your son asks for bread, will give him a stone? Or if he asks for a fish, he won't give him a snake instead of a fish, will he?

¹² Or if he asks for an egg, he won't give him a scorpion, will he?

¹³ If you then, being evil, know how to give good gifts to your children, how much more will your heavenly Father give the Holy Spirit to those who ask him?"

¹⁴ He was casting out a demon, and it was mute. It happened, when the demon had gone out, the mute man spoke; and the multitudes marveled.

¹⁵ But some of them said, "He casts out demons by Beelzebul, the prince of the demons."

¹⁶ Others, testing him, sought from him a sign from heaven.

¹⁷ But he, knowing their thoughts, said to them, "Every kingdom divided against itself is brought to desolation. A house divided against itself falls.

¹⁸ If Satan also is divided against himself, how will his kingdom stand? For you say that I cast out demons by Beelzebul.

¹⁹ But if I cast out demons by Beelzebul, by whom do your children cast them out? Therefore will they be your judges.

²⁰ But if I by the finger of God cast out demons, then the Kingdom of God has come to you.

²¹ "When the strong man, fully armed, guards his own dwelling, his goods are safe.

²² But when someone stronger attacks him and overcomes him, he takes from him his whole armor in which he trusted, and divides his spoils.

²³ "He that is not with me is against me. He who doesn't gather with me scatters.

²⁴ The unclean spirit, when he has gone out of the man, passes through dry places, seeking rest, and finding none, he says, 'I will turn back to my house from which I came out.'

²⁵ When he returns, he finds it swept and put in order.

²⁶ Then he goes, and takes seven other spirits more evil than himself, and they enter in and dwell there. The last state of that man becomes worse than the first."

²⁷ It came to pass, as he said these things, a certain woman out of the multitude lifted up her voice, and said to him, "Blessed is the womb that bore you, and the breasts which nursed you!"

²⁸ But he said, "On the contrary, blessed are those who hear the word of God, and keep it."

²⁹ When the multitudes were gathering together to him, he began to say, "This is an evil generation. It seeks after a sign. No sign will be given to it but the sign of Jonah, the prophet.

³⁰ For even as Jonah became a sign to the Ninevites, so will also the Son of Man be to this generation.

³¹ The Queen of the South will rise up in the judgment with the men of this generation, and will condemn them: for she came from the ends of the earth to hear the wisdom of Solomon; and behold, one greater than Solomon is here.

³² The men of Nineveh will stand up in the judgment with this generation, and will condemn it: for they repented at the preaching of Jonah, and behold, one greater than Jonah is here.

³³ "No one, when he has lit a lamp, puts it in a cellar or under a basket, but on a stand, that those who come in may see the light.

³⁴ The lamp of the body is the eye. Therefore when your eye is good, your whole body is also full of light; but when it is evil, your body also is full of darkness.

³⁵ Therefore see whether the light that is in you isn't darkness.

³⁶ If therefore your whole body is full of light, having no part dark, it will be wholly full of light, as when the lamp with its bright shining gives you light."

³⁷ Now as he spoke, a certain Pharisee asked him to dine with him. He went in, and sat at the table.

³⁸ When the Pharisee saw it, he marveled that he had not first washed himself before dinner.

³⁹ The Lord said to him, "Now you Pharisees cleanse the outside of the cup and of the platter, but your inward part is full of extortion and wickedness.

⁴⁰ You foolish ones, didn't he who made the outside make the inside also?

⁴¹ But give for gifts to the needy those things which are within, and behold, all things will be clean to you.

⁴² But woe to you Pharisees! For you tithe mint and rue and every herb, but you bypass justice and the love of God. You ought to have done these, and not to have left the other undone.

⁴³ Woe to you Pharisees! For you love the best seats in the synagogues, and the greetings in the marketplaces.

⁴⁴ Woe to you, scribes and Pharisees, hypocrites! For you are like hidden graves, and the men who walk over them don't know it."

⁴⁵ One of the lawyers answered him, "Teacher, in saying this you insult us also."

⁴⁶ He said, "Woe to you lawyers also! For you load men with burdens that are difficult to carry, and you yourselves won't even lift one finger to help carry those burdens.

⁴⁷ Woe to you! For you build the tombs of the prophets, and your fathers killed them.

⁴⁸ So you testify and consent to the works of your fathers. For they killed them, and you build their tombs.

⁴⁹ Therefore also the wisdom of God said, 'I will send to them prophets and apostles; and some of them they will kill and persecute,

⁵⁰ that the blood of all the prophets, which was shed from the foundation of the world, may be required of this generation;

⁵¹ from the blood of Abel to the blood of Zachariah, who perished between the altar and the sanctuary.' Yes, I tell you, it will be required of this generation.

⁵² Woe to you lawyers! For you took away the key of knowledge. You didn't enter in yourselves, and those who were entering in, you hindered."

⁵³ As he said these things to them, the scribes and the Pharisees began to be terribly angry, and to draw many things out of him;

⁵⁴ lying in wait for him, and seeking to catch him in something he might say, that they might accuse him.