Die Bibel

 

5 Mosebok 10

Lernen

   

1 På den tiden sade HERREN till mig: »Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig på berget; gör dig och en ark av trä.

2 Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ord som stodo på de förra tavlorna, vilka du slog sönder, skall du lägga dem i arken

3 Så gjorde jag då en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra voro. Och jag steg upp på berget och hade med mig de två tavlorna.

4 Och han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången, de tio ord som HERREN hade talat till eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där. Och HERREN gav dem åt mig.

5 Sedan vända jag mig om och steg ned från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga, såsom HERREN hade bjudit mig.

6 Och Israels barn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågade till Mosera. Där dog Aron och blev där också begraven; och hans som Eleasar blev präst i hans ställe.

7 Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från Gudgoda, och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik på vattenbäckar.

8 På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENS förbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänst inför honom, och till att välsigna i hans namn, såsom den har att göra ännu i dag.

9 Därför fick Levi ingen lott eller arvedel jämte sina bröder. HERREN är hans arvedel, såsom HERREN, din Gud, har sagt honom.

10 Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtio dagar och fyrtio nätter; och HERREN hörde mig också denna gång: HERREN ville icke fördärva mig.

11 Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå åstad framför folket, och låt dem bryta upp, för att de må komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att giva dem.»

12 Och nu Israel, var är det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ,

13 så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl?

14 Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad därpå är;

15 men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, såsom I nu själva sen.

16 Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke länge hårdnackade.

17 Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor;

18 som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar främlingen och giver honom mat och kläder.

19 Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.

20 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och till honom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja.

21 Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.

22 Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik såsom himmelens stjärnor.

   

Kommentar

 

Ark

  
Depiction of Noah sending off a dove from the ark by DREUX, Jean;   MASTER of Margaret of York;   HENNECART, Jean

Det finns tre bågar som nämns i Ordet, Noas ark, bulkarken för barnet Mose och förbundets ark i tabernaklet. Alla dessa tre representerar det mänskliga sinnet vid någon tidpunkt i dess utveckling

Vid Noas tid hade den allra första kyrkan, representerad av Adam, kommit till sitt slut, och en ny måste öppnas av Herren. Människorna som var i den kyrkan är representerade av arken, och alla djuren representerade kärlekar och tillgivenheter, både goda och dåliga, som dessa människor hade. Dessa människors sinnen var inte desamma som människorna i den förra kyrkan. Den gamla själviska viljan som ärvts från sina förfäder representeras av gopher trä från vilket basarken byggdes, men som förseglades inifrån och ut av bitumin. Deras förfäder, Adamiterna, hade inte denna "försegling" och kunde därför inte dela vad de visste från vad de ville. Noah och hans familj representerar de härskande kärleken och önskan att följa Herren. Arken hindrar floden av förfalskningar från att drunkna dessa sinnen, och dörren och fönstret representerar hörseln och synen på sanningen från de doktriner som återstod från den Adamiska kyrkan. Och så, säkert, kunde de använda dessa principer, lärda av läran, för att bilda ett samvete, som om de följs skulle göra det möjligt för Herren att bygga en ny vilja för gott i sinnet. Denna separation av viljan och förståelsen som kan göras i sinnet återspeglar fortfarande i dag hur vi är och gör att vi fortfarande kan bygga ett samvete trots vår egen själviska vilja.

Arken för Moses, gjord av rusningar, tätades också inifrån och ut. Moses representerar Herrens ord, och eftersom han då var ett spädbarn, våra första idéer om ordets helighet när vi är mycket unga. Så det är inte en solid och varaktig struktur, utan en rå struktur eftersom våra unga idéer är så oformade än. Det representerar också de första idéerna om Ordet i Jesu sinne

Den tredje arken representerar den tredje eller innersta himlen där änglarna är närmast Herren, och Herren själv representeras av de två stenborden som hade på sig sin lag, skriven av hans finger. Av den anledningen var det den heligaste besittning som Israels barn hade och den hade makt att påverka Jordanfloden och att obehaga Israels fiender. Det förvarades i den stängda delen av tabernaklet där bara Mose och Aron kunde gå. Från arken i sin kammare vilade heligheten i en lägre grad i tabernaklets yttre rum, som representerade den andra eller mellersta himlen, och i ännu lägre grad på gården, inuti gardinstaket, som representerade den första eller yttre himlen himmel.

(Verweise: Himmelska Hemligheter 638, 651, 652, 653, 891, 6723 [3], [4], 9485)

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #9485

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

9485. 'And they are to make an ark' means the inmost heaven. This is clear from the meaning of 'an ark' as the inmost heaven; for 'the Testimony' or 'the Law' in the ark means the Lord, the reason for this being that 'the Testimony' is Divine Truth, and Divine Truth is the Lord in heaven, see below in 9503. So this then is why 'an ark' means the inmost heaven. The ark was therefore a most holy object, and it was worshipped by the people as Jehovah since Jehovah was thought to dwell there, between the cherubs, as is clear in David,

We heard [of Him] in Ephrathah. We will enter His dwelling-place, we will bow down at His footstool. Arise, O Jehovah, to Your resting-place, You and the ark of Your strength. Psalms 132:6-8.

This refers to the Lord, Ephrathah being Bethlehem, where the Lord was born, Micah 5:2; Matthew 2:6. 'Dwelling-place' means heaven where the Lord is; and 'You and the ark of Your strength' means the Lord and a representative of Him.

[2] The fact that the ark is a representative of the Lord is evident in Jeremiah,

I will bring you back to Zion. In those days they will say no more The ark of the covenant; neither will it come to mind, 1 nor will they make mention of it, nor will they desire it, nor will it be restored any more. At that time they will call Jerusalem the throne of Jehovah, and all the nations will be gathered to it, because of Jehovah's name, to Jerusalem. Jeremiah 3:14, 16-17.

This refers to a new Church. The representative of the former Church, which representative is to be done away with at that time, is meant by 'the ark', which will not be spoken of any more, come to mind, or be restored - 'Jerusalem', to which the nations will be gathered, being that new Church. From this it evident that 'the ark' means a representative of the Lord and the worship of Him in the Church, in the same way as 'the continual [sacrifice]' and 'the dwelling-place of [His] sanctuary' do in Daniel 8:11.

[3] The fact that the ark was worshipped as Jehovah by the Israelite and Jewish people and the fact that He was thought to dwell there, between the cherubs, is evident in the second Book of Samuel,

David caused the ark of God to go up, [the ark] on which His name is invoked - the name of Jehovah Zebaoth, who sits above it on the cherubs. 2 Samuel 6:2.

And in Moses,

Whenever the ark travelled Moses said, Arise, O Jehovah, let Your enemies be scattered, and let those who hate You flee before Your face. Whenever it came to rest he said, Return, O Jehovah, to the myriads of the thousands of Israel. Numbers 10:33-36.

The reason why the inmost heaven was meant by 'the ark' was that all the tabernacle or tent represented the whole angelic heaven, the lowest part of it being represented by the court, the middle part of it by the dwelling-place where the priest ministered, and the inmost by the dwelling-place inside the veil where the ark containing the Testimony was.

Fußnoten:

1. literally, nor will it come up onto the heart

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.