Från Swedenborgs verk

 

Arcana Caelestia #2135

Studera detta avsnitt

/ 10837  
  

2135. Första Moseboken, Kapitel 18

Del 3 (2135–2893), Första Moseboken 18–22

Swedenborgs inledande företal – fortsättning.

Kapitlen 16–21 publicerades separat, och därför hör detta förord endast till kapitel 18. Red.

Vid slutet av föregående kapitel handlade det om Yttersta Domen, och det visades där vad som menas med denna – inte världens undergång, utan Kyrkans sista tid. När den förestår, säger Herren att Han skall komma i himlens skyar med makt och härlighet, Matteus 24:30; Markus 13:26; Lukas 21:27.

Ingen har hittills vetat vad som förstås med ’himlens skyar’, men för mig har det uppenbarats att med detta inte förstås annat än bokstavsmeningen i Ordet. Ty den invärtes meningen av Ordet inrymmer härligheten, eftersom allt i den handlar om Herren och Hans rike, se del 1, i nr 17691772. Något liknande betecknas med ’skyn’ eller ’molnet’, som omgav Petrus, Jakob och Johannes, när Herren uppenbarade Sig för dem i härlighet, varom det heter hos Lukas:

En röst hördes ur molnet: Detta är Min älskade Son. Lyssna till Honom! Men när rösten förtonat, stod Jesus där ensam.

Lukas 9:35-36.

Mose och Elia, som talade med Herren, förebildade där det Gamla Testamentets Ord, som också kallas Mose och Profeterna – med Mose hans böcker, ävensom de historiska, med ’profeten Elia’ alla profeterna. Med Petrus, Jakob och Johannes förebildades emellertid – såsom överallt annorstädes där de omnämns i evangelierna – tron och människokärleken samt det goda som är ett utflöde av människokärleken. Och med att endast de var närvarande vid detta tillfälle betecknades att inga andra kan se den Herrens härlighet, som finns i Hans Ord, än de hos vilka finns tro, trons människokärlek, och dess goda. Alla de andra kan väl också se, men de ser ändå inte, därför att de inte tror. Sådan är den invärtes meningen av dessa två ställen. Överallt hos profeterna förstås med ’sky’ eller ’moln’ Ordet i dess bokstav, och med ’härlighet’ Ordet i dess liv. Vad och hurdant Ordets invärtes mening är har berörts på många ställen och förklarats i anslutning till de enskilda orden. De skriftlärde var de som på Herrens tid allra minst trodde att det i Ordet fanns något skrivet om Herren. Våra dagars skriftlärde vet väl att så är fallet, men torde kanske minst av alla tro att någon annan härlighet finns i Ordet än den som kommer till synes i bokstaven – fastän bokstaven i själva verket är skyn, som härligheten innebor i.

---

Av detta kapitel framför allt kan man få klart för sig, hur den invärtes meningen i Ordet är beskaffad, och hur änglarna uppfattar Ordet när det läses av människan. Av den historiska bokstavsbetydelsen förstår man inte annat än att Jehovah visade sig för Abraham i gestalten av tre män och att Sarah, Abraham och hans tjänare lagade till mat för dem, nämligen kakor av finsiktat vetemjöl, en kalv och också smör och mjölk. Fast det är en historiskt sann skildring av vad som verkligen ägde rum, så uppfattas det inte på detta historiska sätt av änglarna. I stället förnimmer änglarna abstrakt, helt bortsett från bokstaven, det som förebildas och betecknas i andlig mening med sådana beskrivningar. Detta vill med andra ord säga att de förnimmer det så som det framställs nedan i Innehållet. I stället för olika historiska omständigheter som återges i detta kapitel förnimmer de tillståndet av Herrens förnimmelse i sitt Mänskliga, och också förbindelsen vid denna tid med det Gudomliga, innan den fullkomliga föreningen existerade av Hans Gudomliga Väsen med det Mänskliga och av Hans Mänskliga Väsen med Hans Gudomliga Väsen. Det är detta tillstånd som Herren avser när Han säger:

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde Sonen som är i Faderns sköte, Han har gjort Honom känd. Johan 1:18.

[2] Inte heller uppfattar änglarna de olika sorternas föda som omnämns i detta kapitel annat än som himmelsk och andlig godhet, som det ges en detaljerad förklaring över i detta kapitel. Och av vad som vidare sägs i kapitlet om en son som Sarah skulle föda på bestämd tid följande år förstår änglarna inte något annat än att Herrens mänskliga förnuftiga skulle bli Gudomligt. Om vad som anförs vid slutet av kapitlet om att Abraham talade med Jehovah om förstörelsen av Sodom och Gomorra förstår de inte något annat än Herrens medling för människosläktet. Med talen femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio förstår de Hans medling för dem hos vilka sanningar skulle vara förbundna med olika slag av godhet och för dem vilka hade olika slag av godhet genom frestelser och strider, eller genom andra tillstånd. Och deras uppfattning är densamma vad gäller allt annat i Ordet, vilket torde framgå än tydligare av förklaringen av de enskilda orden, där det visas att dylikt inbegrips i vartenda uttryck i Ordet, såväl i den historiska delen som i den profetiska delen.

[3] Att en sådan invärtes mening finns överallt i Ordet, vilken handlar blott om Herren, om Hans rike i himlen, om Hans Kyrka på jorden och särskilt om varje individ, och alltså handlar om de olika slag av godhet som hör till kärleken och de olika slag av sanning som hör till tron, torde också för var och en stå klart av det som citeras från Gamla Testamentets text i evangelierna, såsom hos Matteus:

Herren sade till Min Herre: Sätt Dig vid Min högra hand, till dess Jag lägger Dina fiender Dig till fotapall. Matteus 22:44; Psaltaren 110:1.

Att dessa ord syftar på Herren kan man inte utläsa av bokstavsmeningen på det anförda stället hos David. Men att likväl inte någon annan avses än Herren lär Han Själv på här citerade ställe hos Matteus.

[4] I samma evangelium:

Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall komma en hövding, en herde för Mitt folk Israel. Matteus 2:6; Mika 5:2.

De som klänger sig fast vid bokstavsmeningen, såsom judarna gör, vet väl av denna att Herren skulle födas där. Men eftersom de väntar på en anförare och konung, som skall föra dem tillbaka till landet Kanaan, så förklarar de därför dessa ord efter bokstaven. Det vill säga att de med ’Juda land’ förstår landet Kanaan och med ’Mitt folk Israel’ Israels stammar, trots att de inte vet var de senare nu finns. Och med ’anföraren’ avser de ännu sin Messias. Men egentligen förstås med ’Juda’ och ’Israel’ annat än Juda och Israel – med ’Juda’ de som är himmelska och med ’Israel’ de som är andliga, i himlen och på jorden. Och med ’anföraren’ förstås Herren.

[5] I samma evangelium:

I Rama hördes en röst, gråt och högljudd klagan och mycken jämmer. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte till. Matteus 2:18; Jeremia 31:15.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen kan omöjligen fatta den mening som är den invärtes i dessa ord. Förekomsten av en dylik mening framstår emellertid tydligt i evangeliet självt. I samma evangelium:

Ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Matteus 2:15; Hosea 11:1.

Hos Hosea heter det:

När Israel var pojke, älskade Jag honom, och ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Ju mer de kallade på dem, desto mer drog de sig undan från deras åsyn. Och Jag lärde Efraim att gå. Hosea 11:13.

De som inte känner till att det finns en invärtes mening kan inte veta annat än att Jakob avses här när han drog in i Egypten, och hans efterkommande när de drog ut därifrån, och att med ’Efraim’ förstås Efraims stam, således detsamma som förekommer i de historiska delarna av Ordet. Av evangelistens Ord är det emellertid fullt klart att de betecknar Herren, men vad varje detalj står för skulle man omöjligen kunna veta, om det inte avslöjades med hjälp av den invärtes meningen.

/ 10837  
  

Bibeln

 

Mika 5:2

Studie

       

2 Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.

Från Swedenborgs verk

 

The Lord #6

Studera detta avsnitt

  
/ 65  
  

6. Here I may add some passages that speak openly of the Lord’s Coming, as follows:

The Lord himself is giving you a sign. Behold, a virgin will conceive and bear a son, and she will call his name “God with us.” (Isaiah 7:14; Matthew 1:22-23)

A Child has been born to us; a Son has been given to us. Leadership will be upon his shoulder; and his name will be called Wonderful, Counselor, God, Hero, Father of Eternity, Prince of Peace. There will be no end of the increase of his leadership and peace, upon the throne of David and over his kingdom, to establish it in judgment and in justice from now on, even to eternity. (Isaiah 9:6-7)

A shoot will go forth from the trunk of Jesse, and a sprout from its roots will bear fruit. The spirit of Jehovah will rest upon him, a spirit of wisdom and intelligence, a spirit of counsel and strength. Justice will be a belt around his waist and truth a belt around his hips. Therefore it will happen on that day that the nations will seek the root of Jesse, the one who stands as a sign for the peoples, and glory will be his rest. (Isaiah 11:1-2, 5, 10)

Send the Lamb of the ruler of the earth from the rock by the wilderness to the mountain of the daughter of Zion. The throne has been established through mercy; he sits upon it in truth in the tabernacle of David, judging and seeking a judgment, and hastening justice. (Isaiah 16:1, 5)

It will be said on that day, “Behold, this is our God; we have waited for him to set us free. This is Jehovah; we have waited for him. Let us rejoice and be glad in his salvation.” (Isaiah 25:9)

A voice of someone in the wilderness crying out, “Prepare a pathway for Jehovah; make level in the desert a highway for our God. The glory of Jehovah will be revealed, and all flesh will see it together.” Behold, the Lord Jehovih is coming in strength, and his arm will rule for him. Behold, his reward is with him. Like a shepherd he will feed his flock. (Isaiah 40:3, 5, 10-11)

My chosen one, in whom my soul has pleasure: I, Jehovah, have called you in righteousness. I will make you a covenant for the people, a light for the nations, to open blind eyes, and to lead the captives out of prison and those who are sitting in darkness out of the house of confinement. I am Jehovah. This is my name; I will not give my glory to another. (Isaiah 42:1, 6-8)

Who has believed our word and to whom has the arm of Jehovah been revealed? He has no form: we have seen him, but he has no beauty. He bore our diseases and carried our sorrows. (Isaiah 53:1-12)

“Who is this who is coming from Edom, with spattered garments from Bozrah, approaching in the immensity of his strength?” “I who speak justice and have the power to save, because the day of vengeance is in my heart and the year of my redeemed has arrived.” Therefore he became their Savior. (Isaiah 63:1, 4, 8)

Behold, the days are coming in which I will raise up for David a righteous branch who will rule as king, and prosper, and bring about judgment and justice on earth. And this is his name: they will call him “Jehovah our Righteousness.” (Jeremiah 23:5-6; 33:15-16)

Rejoice greatly, O daughter of Zion! Sound the trumpet, O daughter of Jerusalem! Behold, your king is coming to you. He is righteous and having salvation. He will speak peace to the nations. His dominion will extend from sea to sea and from the river even to the ends of the earth. (Zechariah 9:9-10)

Rejoice and be glad, O daughter of Zion! Behold, I am coming to dwell in your midst. Then many nations will be joined to Jehovah on that day and will become my people. (Zechariah 2:10-11)

As for you, Bethlehem Ephrata, as little as you are among the thousands of Judah, one will come forth from you for me who will become the ruler in Israel; his coming forth is from ancient times, from the days of eternity. He will stand firm and feed [his flock] in the strength of Jehovah. (Micah 5:2, 4)

Behold, I am sending my angel, who will prepare the way before me; and the Lord, whom you seek, will suddenly come to his Temple, the angel of the covenant whom you desire. Behold, he is coming. But who can bear the day of his coming? Behold, I will send you Elijah the prophet before the great and terrifying day of Jehovah comes. (Malachi 3:1-2; 4:5)

I was watching, and behold, someone like the Son of Humanity was coming with the clouds of the heavens. To him was given dominion and glory and a kingdom; and all peoples, nations, and tongues will worship him. His dominion is an everlasting dominion, one that will not pass away, and his kingdom is one that will not perish. All dominions will worship and obey him. (Daniel 7:13-14, 27)

Seventy weeks have been allotted for your people and your holy city to put an end to sinning, to seal the vision and the prophet, and to anoint the Most Holy. Know then and understand: from [the time] the word goes forth that Jerusalem must be restored and built until [the time of] Messiah the Leader will be seven weeks. (Daniel 9:24-25)

I will place his hand on the sea and his right hand on the rivers. He will cry out to me, “You are my Father, my God, and the Rock of my salvation.” I will also make him the firstborn, high above the monarchs of the earth. I will make his seed endure to eternity and his throne as the days of the heavens. (Psalms 89:25-27, 29)

Jehovah said to my Lord: “Sit at my right until I make your enemies a stool for your feet. Jehovah will send the scepter of your strength from Zion, to rule in the midst of your enemies. You are a priest forever after the manner of Melchizedek.” (Psalms 110:1-2, 4; Matthew 22:44; Luke 20:42-43)

“I have anointed [him as] my king over Zion, which is my holy mountain.” “I will proclaim concerning the statute, ‘Jehovah has said to me, “You are my Son; today I have begotten you. I will make the nations your inheritance, the ends of the earth your possession.”’” Kiss the Son or he will become angry and you will perish on the way. Blessed are all who trust in him. (Psalms 2:6-8, 12)

You have indeed made him lack little in comparison with angels, and have crowned him with glory and honor. You have given him dominion over the works of your hands; you have placed all things under his feet. (Psalms 8:5-6)

O Jehovah, be mindful of David, who swore to Jehovah, who vowed to the Mighty One of Jacob, “[God forbid] that I enter the tent of my home, go up to my bed, and grant sleep to my eyes, until I have found a place for Jehovah, a dwelling for the Mighty One of Jacob. Behold, we have heard of him in Ephrata; we have found him in the fields of the forest. We will enter his dwelling and bow down at the stool for his feet. Let your priests be clothed with justice, and let your saints rejoice.” (Psalms 132:1-9)

But the passages cited here are only a few.

  
/ 65  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.