2135. Första Moseboken, Kapitel 18

Del 3 (2135–2893), Första Moseboken 18–22

Swedenborgs inledande företal – fortsättning.

Kapitlen 16–21 publicerades separat, och därför hör detta förord endast till kapitel 18. Red.

Vid slutet av föregående kapitel handlade det om Yttersta Domen, och det visades där vad som menas med denna – inte världens undergång, utan Kyrkans sista tid. När den förestår, säger Herren att Han skall komma i himlens skyar med makt och härlighet, Matteus 24:30; Markus 13:26; Lukas 21:27.

Ingen har hittills vetat vad som förstås med ’himlens skyar’, men för mig har det uppenbarats att med detta inte förstås annat än bokstavsmeningen i Ordet. Ty den invärtes meningen av Ordet inrymmer härligheten, eftersom allt i den handlar om Herren och Hans rike, se del 1, i nr 1769–1772. Något liknande betecknas med ’skyn’ eller ’molnet’, som omgav Petrus, Jakob och Johannes, när Herren uppenbarade Sig för dem i härlighet, varom det heter hos Lukas:

En röst hördes ur molnet: Detta är Min älskade Son. Lyssna till Honom! Men när rösten förtonat, stod Jesus där ensam.

Lukas 9:35-36.

Mose och Elia, som talade med Herren, förebildade där det Gamla Testamentets Ord, som också kallas Mose och Profeterna – med Mose hans böcker, ävensom de historiska, med ’profeten Elia’ alla profeterna. Med Petrus, Jakob och Johannes förebildades emellertid – såsom överallt annorstädes där de omnämns i evangelierna – tron och människokärleken samt det goda som är ett utflöde av människokärleken. Och med att endast de var närvarande vid detta tillfälle betecknades att inga andra kan se den Herrens härlighet, som finns i Hans Ord, än de hos vilka finns tro, trons människokärlek, och dess goda. Alla de andra kan väl också se, men de ser ändå inte, därför att de inte tror. Sådan är den invärtes meningen av dessa två ställen. Överallt hos profeterna förstås med ’sky’ eller ’moln’ Ordet i dess bokstav, och med ’härlighet’ Ordet i dess liv. Vad och hurdant Ordets invärtes mening är har berörts på många ställen och förklarats i anslutning till de enskilda orden. De skriftlärde var de som på Herrens tid allra minst trodde att det i Ordet fanns något skrivet om Herren. Våra dagars skriftlärde vet väl att så är fallet, men torde kanske minst av alla tro att någon annan härlighet finns i Ordet än den som kommer till synes i bokstaven – fastän bokstaven i själva verket är skyn, som härligheten innebor i.

---

Av detta kapitel framför allt kan man få klart för sig, hur den invärtes meningen i Ordet är beskaffad, och hur änglarna uppfattar Ordet när det läses av människan. Av den historiska bokstavsbetydelsen förstår man inte annat än att Jehovah visade sig för Abraham i gestalten av tre män och att Sarah, Abraham och hans tjänare lagade till mat för dem, nämligen kakor av finsiktat vetemjöl, en kalv och också smör och mjölk. Fast det är en historiskt sann skildring av vad som verkligen ägde rum, så uppfattas det inte på detta historiska sätt av änglarna. I stället förnimmer änglarna abstrakt, helt bortsett från bokstaven, det som förebildas och betecknas i andlig mening med sådana beskrivningar. Detta vill med andra ord säga att de förnimmer det så som det framställs nedan i Innehållet. I stället för olika historiska omständigheter som återges i detta kapitel förnimmer de tillståndet av Herrens förnimmelse i sitt Mänskliga, och också förbindelsen vid denna tid med det Gudomliga, innan den fullkomliga föreningen existerade av Hans Gudomliga Väsen med det Mänskliga och av Hans Mänskliga Väsen med Hans Gudomliga Väsen. Det är detta tillstånd som Herren avser när Han säger:

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde Sonen som är i Faderns sköte, Han har gjort Honom känd. Johan 1:18.

[2] Inte heller uppfattar änglarna de olika sorternas föda som omnämns i detta kapitel annat än som himmelsk och andlig godhet, som det ges en detaljerad förklaring över i detta kapitel. Och av vad som vidare sägs i kapitlet om en son som Sarah skulle föda på bestämd tid följande år förstår änglarna inte något annat än att Herrens mänskliga förnuftiga skulle bli Gudomligt. Om vad som anförs vid slutet av kapitlet om att Abraham talade med Jehovah om förstörelsen av Sodom och Gomorra förstår de inte något annat än Herrens medling för människosläktet. Med talen femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio förstår de Hans medling för dem hos vilka sanningar skulle vara förbundna med olika slag av godhet och för dem vilka hade olika slag av godhet genom frestelser och strider, eller genom andra tillstånd. Och deras uppfattning är densamma vad gäller allt annat i Ordet, vilket torde framgå än tydligare av förklaringen av de enskilda orden, där det visas att dylikt inbegrips i vartenda uttryck i Ordet, såväl i den historiska delen som i den profetiska delen.

[3] Att en sådan invärtes mening finns överallt i Ordet, vilken handlar blott om Herren, om Hans rike i himlen, om Hans Kyrka på jorden och särskilt om varje individ, och alltså handlar om de olika slag av godhet som hör till kärleken och de olika slag av sanning som hör till tron, torde också för var och en stå klart av det som citeras från Gamla Testamentets text i evangelierna, såsom hos Matteus:

Herren sade till Min Herre: Sätt Dig vid Min högra hand, till dess Jag lägger Dina fiender Dig till fotapall. Matteus 22:44; Psaltaren 110:1.

Att dessa ord syftar på Herren kan man inte utläsa av bokstavsmeningen på det anförda stället hos David. Men att likväl inte någon annan avses än Herren lär Han Själv på här citerade ställe hos Matteus.

[4] I samma evangelium:

Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall komma en hövding, en herde för Mitt folk Israel. Matteus 2:6; Mika 5:2.

De som klänger sig fast vid bokstavsmeningen, såsom judarna gör, vet väl av denna att Herren skulle födas där. Men eftersom de väntar på en anförare och konung, som skall föra dem tillbaka till landet Kanaan, så förklarar de därför dessa ord efter bokstaven. Det vill säga att de med ’Juda land’ förstår landet Kanaan och med ’Mitt folk Israel’ Israels stammar, trots att de inte vet var de senare nu finns. Och med ’anföraren’ avser de ännu sin Messias. Men egentligen förstås med ’Juda’ och ’Israel’ annat än Juda och Israel – med ’Juda’ de som är himmelska och med ’Israel’ de som är andliga, i himlen och på jorden. Och med ’anföraren’ förstås Herren.

[5] I samma evangelium:

I Rama hördes en röst, gråt och högljudd klagan och mycken jämmer. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte till. Matteus 2:18; Jeremia 31:15.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen kan omöjligen fatta den mening som är den invärtes i dessa ord. Förekomsten av en dylik mening framstår emellertid tydligt i evangeliet självt. I samma evangelium:

Ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Matteus 2:15; Hosea 11:1.

Hos Hosea heter det:

När Israel var pojke, älskade Jag honom, och ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Ju mer de kallade på dem, desto mer drog de sig undan från deras åsyn. Och Jag lärde Efraim att gå. Hosea 11:1–3.

De som inte känner till att det finns en invärtes mening kan inte veta annat än att Jakob avses här när han drog in i Egypten, och hans efterkommande när de drog ut därifrån, och att med ’Efraim’ förstås Efraims stam, således detsamma som förekommer i de historiska delarna av Ordet. Av evangelistens Ord är det emellertid fullt klart att de betecknar Herren, men vad varje detalj står för skulle man omöjligen kunna veta, om det inte avslöjades med hjälp av den invärtes meningen.

24. Behold, He is coming with the clouds (of heaven). (1:7) This symbolically means that the Lord will reveal Himself in the literal sense of the Word and lay open its spiritual meaning at the end of the church.

Someone who knows nothing of the internal or spiritual meaning of the Word cannot know what the Lord meant by His coming in the clouds of heaven. For He said to the high priest who was adjuring Him to say whether He was the Christ, the Son of God,

As you have said... I am. And you will see the Son of Man sitting at the right hand of power and coming with the clouds of heaven. (Matthew 26:63-64)

Moreover, in speaking to His disciples about the end of the age, the Lord said,

And then the sign of the Son of Man will appear..., and they will see (Him) coming in the clouds of heaven with power and... glory. (Matthew 24:30, Mark 13:26)

The clouds of heaven in which He will come mean nothing else than the Word in its literal sense, and the glory in which they will see Him, the Word in its spiritual meaning.

The reality of this can hardly be believed by people who do not think of the Word beyond the sense of its letter. To them a cloud is a cloud, and so they believe that the Lord will appear in the clouds of the sky when the Last Judgment is at hand. But this idea collapses when the meaning of a cloud is known, that it is Divine truth in its outmost expressions, thus the Word in its literal meaning.

[2] One sees clouds in the spiritual world just as in the natural world. However, clouds in the spiritual world appear beneath the heavens, in the region of people who are caught up in the literal meaning of the Word - clouds that are darker or brighter according to their understanding of the Word and at the same time acceptance of it. That is because the light of heaven there is Divine truth, and degrees of darkness falsities. Bright clouds, therefore, are Divine truth veiled in truthful appearances, like the Word in its letter with people who possess truths, while dark clouds are Divine truth wrapped in misconceptions affirmed on the basis of appearances, like the Word in its letter with people caught up in falsities. I have seen these clouds often, and their origin and nature have been apparent.

Now because, after the glorification of His humanity, the Lord became the embodiment of Divine truth or the Word even in its outmost expressions, He said to the high priest that thereafter they would see the Son of Man coming in the clouds of heaven. ¹

[3] Moreover, He said to His disciples that at the end of the age the sign of the Son of Man would appear, and that they would see Him coming in the clouds of heaven with power and glory, ² which symbolically means that at the end of the church, when the Last Judgment takes place, He will appear in the Word and reveal its spiritual meaning, an event that has occurred at the present day, because now is the time of the church's end and of the accomplishment of the Last Judgment, as may be seen from short works recently published. ³

This, then, is what is meant here in the book of Revelation by the declaration, "Behold, He is coming with clouds," and in the following one,

I looked, and behold, a white cloud, and on the cloud One sitting like the Son of Man... (Revelation 14:14)

As also in Daniel,

I was watching in the night visions, and behold..., the Son of Man coming with... clouds...! (Daniel 7:13)

To be shown that the Son of Man means the Lord in relation to the Word, see The Doctrine of the New Jerusalem Regarding the Lord, nos. 19-28.

[4] Clouds elsewhere in the Word, too, mean Divine truth in its outmost expressions, and so also the Word in its letter, as may be seen from passages there where clouds are mentioned, as in the following:

There is no one like the God of Jeshurun, who rides in heaven..., and in magnificence on the clouds. (Deuteronomy 33:26)

Sing to God, praise His name; extol Him who rides on the clouds... (Psalms 68:4)

...Jehovah rides on a light cloud... (Isaiah 19:1)

To ride on clouds means, symbolically, to possess the Word's wisdom, for a horse symbolizes an understanding of the Word. Who does not see that God does not ride upon clouds?

Similarly:

(God) rode upon cherubs..., (and) made... His canopy... the clouds of the heavens. (Psalms 18:10-11)

Cherubs, too, symbolize the Word, as may be seen in nos. 239, 672, below. A canopy symbolizes an abode.

[5] (Jehovah) lays the beams of His dining chambers in the waters; He makes a cloud His chariot... (Psalms 104:3)

Waters symbolize truths, dining chambers doctrinal tenets, and a chariot doctrine, all of which are called clouds, because they are derived from the literal meaning of the Word.

Similarly:

He binds up the waters in His clouds, and the cloud is not broken under them...; (and) He spreads His cloud over (His throne). (Job 26:8-9)

...God... causes the light of His cloud to shine. (Job 37:15)

Ascribe strength to God, ...strength upon the clouds. (Psalms 68:34)

The light of a cloud symbolizes the Divine truth of the Word, and strength symbolizes the Divine power in it.

[6] (Lucifer,) you have said in your heart...: "I will ascend above the heights of a cloud, I will be like the Most High." (Isaiah 14:13-14)

Forsake (Babylon)..., for... she has lifted herself up to the clouds. (Jeremiah 51:9)

Lucifer and Babylon symbolize people who profane the goods and truths of the Word. Consequently those are things meant there by clouds.

(Jehovah) spreads a cloud for a covering... (Psalms 105:39)

Jehovah has created above every dwelling place of Mount Zion... a cloud by day... For over all the glory there will be a covering. (Isaiah 4:5)

A cloud here, too, means the Word in its literal sense, which, because it encloses and covers the spiritual meaning, is called a covering over the glory. To be shown that the literal sense of the Word is a covering, to prevent its spiritual meaning from being injured, see The Doctrine of the New Jerusalem Regarding the Sacred Scripture 33, and that it is a protection, no. 97.

[7] Divine truth in its outmost expressions, which is the same as the Word in its literal sense, was also represented by the cloud in which Jehovah descended upon Mount Sinai and proclaimed the Law (Exodus 19:9; 34:5). Also by the cloud which covered Peter, James and John when Jesus was transfigured, concerning which we are told:

While (Peter) was still speaking, behold, a... cloud overshadowed them; and lo, a voice came out of the cloud, saying, "This is My beloved Son... Hear Him!" (Matthew 17:5; cf. Mark 9:7, Luke 9:34-35)

In this transfiguration the Lord caused Himself to be seen as the Word, which is why a cloud overshadowed them and a voice was heard from the cloud, saying that this was the Son of God. The voice from the cloud means from the Word.

We will see elsewhere that in an opposite sense, a cloud means the Word falsified in respect to its literal meaning.

Fotnoter: