2345. Att orden ’de hade knappt hunnit lägga sig’ står för den första fasen av hemsökelsen är uppenbart av det som har anförts i nr 2323, 2335, om afton och natt, nämligen att med dessa i Ordet förstås hemsökelse och dom. Här nämns väl varken ’afton’ eller ’natt’, utan det heter ’knappt hade de hunnit lägga sig’, vilket betyder när aftonen går över i natt, eller när natten tar sin början. Följaktligen avses med detta den första fasen av hemsökelsen över ondskan, något som också framgår av det som följer. Ty undersökningen av dem inom Kyrkan som är onda, vilka menas med Sodom, börjar här.

2323. Att med ’afton’ avses tiden då hemsökelsen äger rum är uppenbart av det som menas med ’afton’. I Ordet liknas tillstånden inom Kyrkan såväl vid årstiderna som dygnets tider – sommar, höst, vinter och vår samt middag, afton, natt och morgon. En sådan likhet föreligger verkligen mellan dessa två. Det tillstånd inom Kyrkan som kallas ’afton’ är ett tillstånd, då det börjar inte mer finnas någon människokärlek, följaktligen ingen tro – sålunda när Kyrkan upphör att finnas till. Denna afton är den som följs av natt, se nr 22. Men ett annat tillstånd inom Kyrkan, som kallas ’afton’, är likaledes inne, när människokärlek lyser fram och följaktligen då också tro. Denna afton är gryningen före morgonen, se nr 883. Således betecknar ’afton’ båda dessa tillstånd. Ty när en Kyrka är på väg att upphöra att vara till ombesörjer Herren att en ny uppkommer. Dessa två förlopp sammanfaller, ty utan en Kyrka någonstans på jorden kan människosläktet inte äga bestånd, därför att det då inte skulle ha någon förbindelse med himlen, såsom visats i nr 468, 637, 931, 2054.

[2] I detta kapitel handlar det om tillståndet inom bådadera Kyrkorna, det vill säga både om uppkomsten av en ny Kyrka, förebildad genom ’Lot’, och om undergången av den gamla, betecknad med ’Sodom och Gomorra’, något som man kan finna i styckena under rubriken Innehåll ovan. Det är därför som det här sägs att två änglar kom till Sodom om aftonen och därför som det berättas vad som skedde om aftonen, i verserna 1–3, vad som hände under natten, i verserna 4–14, vad som inträffade om morgonen eller vid morgongryningen, i verserna 15–22, och vad som ägde rum efter soluppgången, i verserna 23–26.

[3] Eftersom ’aftonen’ betecknar dessa tillstånd inom Kyrkan, så betecknar den också hemsökelsen, som ägde rum före domen. Ty när domen, det vill säga när frälsningen av dem som äger tro och fördömelsen av dem som inte äger någon tro är nära förestående då sker hemsökelsen. Denna innebär en utforskning av deras karaktär, det vill säga att finna ut om det finns någon människokärlek och tro där. Denna hemsökelse förekommer ’om aftonen’, och hemsökelsen som sådan kallas därför också ’afton’, såsom hos Sefanja:

Ve de inbyggare som bebor landssträckan utmed havet, ni keretéernas folkslag! Jehovahs ord är emot er, Kanaan, filistéernas land, Jag vill låta fördärva dig, så att ingen mer bor i dig. Kvarlevan av Juda hus skall beta i Askelons hus, de skall lägga sig om aftonen, ty Jehovah, deras Gud skall hemsöka dem och bringa tillbaka deras fångenskap. 2:5, 7.