Библијата

 

Sakaria 14

Студија

   

1 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall utskifta byte.

2 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden;

3 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag.

4 Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.

5 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.

6 Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas.

7 Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd av HERREN, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det bliver ljust, när aftonen kommer.

8 Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så.

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

10 Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;

11 och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.

12 Men denna hemsökelse skall HERREN låta drabba alla de folk som drogo ut för att strida mot Jerusalem: han skall låta deras kött ruttna, medan de ännu stå på sina fötter; deras ögon skola ruttna i sina hålor och deras tunga skall ruttna i deras mun.

13 Och det skall ske på den tiden att HERREN skall sända en stor förvirring bland dem; de skola bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres.

14 Också Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa från alla folk runt omkring: guld, silver och kläder i stor myckenhet.

15 En likadan hemsökelse skall ock drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur som finnas där i lägren.

16 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret.

21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

   

Коментар

 

Altare

  

Det första altaret som nämns i Ordet byggdes av Noah efter att han kom ut ur arken. På det altaret offrade han rena djur till Herren. Berg representerar Herren eftersom de är höga, och vi måste lyfta våra tankar över världsliga saker när vi "pratar" med Herren. Ett altare är ett litet konstgjort berg, men när det används i tillbedjan kan man tänka på denna tankeupphöjning, och elden och röken sänds upp som symboliskt skickas till Herren. De flesta altare gjordes av ogjorda stenar. Stenar representerar sanningar och stenar som inte har formats av män representerar sanningar från Ordet, sanningar som inte har förfalskats. De rena djuren representerar bra saker, välgörenhetsåtgärder som görs för att de har rätt, och de rena fåglarna representerar tankar om doktrin och handlingar och om vad som är rätt. Så att presentera dessa saker är ett erkännande av att vi har dem från Herren och tackar honom för dem.

I det israelitiska tabernaklet representerade brännofferet altaret erkännandet av det goda och rökelsens altare som sanningen. Av detta skäl var detta större altare, som var utanför dörren, tillverkat av mässing som betyder naturligt gott, och rökelsealteret gjordes av guld som betyder kärlek till Herren från vilken kommer sanningen.

(Референци: Himmelska Hemligheter 921, 1298, Arcana Coelestia 1298 [2], [3], 10177)

Од делата на Сведенборг

 

Arcana Coelestia #4217

Проучи го овој пасус

  
/ 10837  
  

4217. 'And Laban went and resumed to his place' means the end of the representation by means of Laban. This is clear from the meaning of 'returning to his place' as going back to a previous state - for 'place' means state, see 2625, 2837, 3356, 3387, 3404 - and therefore the words used here mean the end of the representation by means of Laban. All that has been shown makes it clear that every single part of the Word has an interior content, which is of such a nature that it is suited to the perception of the angels present with man. For example, when the word 'bread' is used in the Word the angels do not call to mind material bread but spiritual bread, and so instead of bread perceive the Lord who, as He Himself teaches in John 6:33, 35, is the Bread of life. And because they perceive the Lord they perceive the things which derive from Him, and therefore His love towards the whole human race. In so doing they perceive at the same time man's reciprocal love to the Lord, for these two kinds of love are knit together within one idea occupying their thought and affection.

[2] Not unlike this are the thoughts of the person who has a holy mind, when he receives the bread in the Holy Supper; for at that time he does not think of the bread but of the Lord and His mercy, and of the things which constitute love to Him and charity towards the neighbour, because he is thinking about repentance and amendment of life. Yet the way people think about these things varies according to the degree of holiness present not only in their thought but also in their affection. From this it is evident that when 'bread' is mentioned in the Word no idea of bread presents itself to angels but the idea of love and of countless things connected with love. It is similar when wine is referred to in the Word and also received in the Holy Supper. In this case angels do not think at all of wine but of charity towards the neighbour. This being so, and since man in this way is linked to heaven and through heaven to the Lord, bread and wine have been made the symbols and unite a person who leads a holy life to heaven, and through heaven to the Lord.

[3] The same applies to every detail within the Word, and therefore the Word is the means by which man is united to the Lord. If that uniting means did not exist heaven would not be able to flow in with man - for without a means no uniting together would be possible - but would remove itself from him. And if heaven were removed it would no longer be possible for anyone to be led to that which is good, not even to physical and worldly good. Instead all restraints, including external ones, would be abolished. For the Lord governs the person in whom good dwells by means of internal restraints, which are those of conscience, whereas the person in whom evil dwells is governed solely by external restraints. If these were abolished everybody governed solely by external restraints would become insane in the way a person is insane who has no fear of the law, no fear for his life, nor any fear of losing position and gain, and so of reputation - for these are the external bonds - and so the human race would perish. This explains why the Word exists, and the true nature of the Word. The Lord's Church where the Word exists is like the heart and the lungs, and the Lord's Church where it does not exist is like all the other internal organs which get their life from the heart and lungs - see 637, 931, 2054, 2853.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.