Библијата

 

Mika 3

Студија

   

1 Och jag sade: Hören, I Jakobs hövdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är,

2 I som haten det goda och älsken det onda, I som sliten huden av kroppen på människorna och köttet från deras ben?

3 Men eftersom dessa äta mitt folks kött och riva huden av deras kropp och bryta sönder deras ben, för att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom kött som lägges i kitteln,

4 därför skall HERREN icke svara dem, när de ropa till honom; han skall dölja sitt ansikte för dem på den tiden, för deras onda väsendes skull.

5 Så talar HERREN mot de profeter som föra mitt folk vilse, mot dem som ropa: »Allt står väl till!», så länge de hava något att tugga med sina tänder, men båda upp folket till helig strid mot den som ej giver dem något i gapet.

6 Därför skall natt komma över eder, så att det bliver slut på edra syner, och mörker, så att det bliver slut på edra spådomar. Ja, solen skall gå ned över profeterna och dagen varda mörk över dem.

7 Siarna skola stå där med skam, och spåmännen skola få blygas; de skola alla nödgas skyla sitt skägg, då nu intet svar mer kommer från Gud.

8 Men jag, jag är uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med rättsinne och frimodighet, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse och för Israel hans synd.

9 Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse vad rätt är och gören krokigt allt vad rakt är,

10 I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet --

11 den stad vars hövdingar döma för mutor, vars präster undervisa för betalning, och vars profeter spå för penningar, allt under det de stödja sig på HERREN och säga: »Är icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma över oss

12 Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.

   

Од делата на Сведенборг

 

Arcana Caelestia #2354

Проучи го овој пасус

  
/ 10837  
  

2354. Att orden ’för ut dem till oss och låt oss lära känna dem’ betecknar att de ville visa att det är falskt att erkänna existensen av dessa, det vill säga av Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående, framgår av det som ’de två änglarna’ står för, varom talats ovan i nr 2320, och också av den känsla av vrede, som dessa ord gav uttryck åt samt den förnekelse som låg i dem.

[2] Här beskrivs det första tillståndet i den ödelagda Kyrkan, det vill säga när det börjar att inte mera finnas någon tro, därför att det inte finns någon människokärlek. Detta tillstånd består, som framhållits, i att människorna till följd av sitt motstånd mot det goda i människokärleken är i avsaknad av tro, i synnerhet av erkännandet av Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående. Alla som lever ett liv i ondska förnekar dessa i hjärtat, det vill säga alla som föraktar andra i jämförelse med sig, som hatar dem som inte visar dem vördnad, som finner nöje i att hämnas på dem, ja, att vara grymma mot dem, och som anser äktenskapsbrott för ingenting. Fariséerna som öppet förnekade Herrens Gudom betedde sig på sin tid bättre än de människor nu för tiden som för dyrkan av sig själv och för snöd vinnings skull till det yttre andäktigt dyrkar Honom, allt medan de inom sig gömmer undan sådan ohelighet. Hurdana sådana människor så småningom blir beskrivs i det följande med ’männen i Sodom’ och därefter med att denna stad förstörs, verserna 24-25.

[3] Som så många gånger redan framhållits finns onda andar och på samma gång änglar hos människan. Genom de onda andarna står hon i förbindelse med helvetet och genom änglarna med himlen, nr 687, 697. I den mån därför som hennes liv närmar sig till det onda flyter helvetet in, medan i den mån hennes liv närmar sig till det goda flyter himlen och således Herren in. Av detta är uppenbart att de som är i ett ont leverne inte kan erkänna Herren. I stället finner de på otaliga bevisande resonemang mot Honom, ty helvetets fantasier strömmar in och tas emot av dem. De däremot som är i ett gott leverne erkänner Herren, ty i dem flyter himlen in, där kärleken och människokärleken är allenarådande, eftersom himlen är Herrens, som är källan från vilken allt av kärlek och människokärlek kommer, se nr 537, 540, 547, 548, 551, 553, 685, 2130.

  
/ 10837