¹ En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.

² HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.

³ Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.

⁴ Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.

⁵ Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.

⁶ Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.

⁷ Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.

⁸ Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?

⁹ Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strömfåror klyver du jorden.

¹⁰ Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.

¹¹ Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.

¹² I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.

¹³ Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. Sela.

¹⁴ Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.

¹⁵ Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.

¹⁶ Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.

¹⁷ Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.

¹⁸ Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.

¹⁹ HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.

¹ Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

² Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

³ Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

⁴ HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

⁵ Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

⁶ Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

⁷ Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

⁸ HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

⁹ Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

¹⁰ Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

¹¹ För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

¹² Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

¹³ Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

¹⁴ HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

¹⁵ Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

¹⁶ Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

¹⁷ Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

¹⁸ Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

¹⁹ Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

²⁰ Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

²¹ Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

²² Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.