Die Bibel

 

1 Mosebok 7

Lernen

   

1 Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.

2 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona,

3 sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.

4 Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.»

5 Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.

6 Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.

7 Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.

8 Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken

9 gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.

10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

11 I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,

12 och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

13 På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,

14 därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag.

15 De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.

16 Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.

17 Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.

18 Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.

19 Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.

20 Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.

21 Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.

22 Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.

23 Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.

24 Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #813

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

813. That this signifies the last limit of the Most Ancient Church, and that “a hundred and fifty” is the last limit, and the first, cannot indeed be so well confirmed from the Word as can the more simple numbers, which are frequently occurring. And yet it is evident from the mention of the number “fifteen” (concerning which above at verse 20), which signifies so few as to be scarcely any; and this is still more the case with the number “a hundred and fifty” composed of fifteen multiplied by ten, which last signifies remains. The multiplication of a few (like the multiplication of a half, a fourth, or a tenth), makes it still less, so that at length it becomes almost none, consequently the end or last limit. The same number occurs in the following chapter (Genesis 8:3), where it is said: “the waters receded at the end of a hundred and fifty days” with the same signification.

[2] The numbers mentioned in the Word are to be understood in a sense entirely abstracted from that of the letter. They are introduced (as has been said and shown before) merely to connect together the historic series that is in the sense of the letter. Thus where “seven” occurs, it signifies what is holy, entirely apart from the times and measures with which the number is commonly joined. For the angels, who perceive the internal sense of the Word, know nothing of time and measure, still less of the number designated; and yet they understand the Word fully, when it is being read by man. When therefore a number anywhere occurs, they can have no idea of any number, but of the thing signified by the number. So here by this number they understand that it denotes the last limit of the Most Ancient Church; and in the following chapter (verse 3), that it denotes the first limit of the Ancient or new Church.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.